Pi-dags tips

Varför inte fira Pi-dagen genom att kolla in Berättelsen om Pi av Yann Martel?

Vad är en bok?

I pappersupplagan av Sydsvenskan uttalar sig några författare om Googles inskanning av böcker. Jag har en ambition att börja blogga mer om kulturpolitik och -debatt, Google-projektet är definitivt något att återkomma till. För ikväll nöjer jag mig dock med en kort kommentar.

Björn Ranelid säger i artikeln: "Det fysiska ting som kallas bok ska lukta och gå att känna på." Och visst är det charmigt med dignande bokhyllor, den småmögliga lukten av gamla romaner, andras hundöron i biblioteksböcker, ljudet av en vänd boksida, skärsår vid slarvig bläddring, dunsen från en kasse full av nya fynd, att somna med näsan i en bok. Men det jag gillar med böcker och det Ranelid anser böcker är är såklart högst subjektivt.

Det är självklart att digitalisering inte får en bok att sluta vara en bok - däremot är en digital bok en bok med andra egenskaper än en bok 1.0. Tillgängligare och sökbarare exempelvis. Knäckfrågan är vilka egenskaper en läsare vill ha - och min erfarenhet är att det varierar. Jag älskar den fysiska boken och äger gärna många, samtidigt som jag ofta utnyttjar bibliotek för att spara pengar och plats. Ibland behöver jag återkomma till en bok eller läsa ett specifikt verk utan att vara bunden av öppettider och utbud, då älskar jag siter som projekt runeberg och gutenberg. Bokförsäljningen ökade när pocketen dök upp i snabbköpet och ljudboken gynnades av försäljning på bensinmackar. Poängen är att vi läsare inte har konstanta behov även om vi har preferenser. Därför kommer jag alltid att föredra en gammal hederlig bok men även både läsa och lyssna digitalt. Att styvnackat hävda att man vet vad en bok är tror jag kommer leda bokbranschen in i samma träsk som musik- och filmbranschen är i idag. Man borde hellre lära sig läxan och (igår!) fundera ut hur man kan tillgängliggöra digitalt och tjäna på det.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, digitalisering, Google

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

Ibland känns litteratur i magen. Du läser en text och försvinner in i den, vill inte att den skall ta slut och i fallet med Den gula tapeten tar du några djupa andetag efter det sista ordet och börjar direkt läsa om den. För det är en kort text - men ett stort mästerverk! Koncentrerad, stark och obönhörlig - med så många tolkningstrådar att du vill nysta om och om och om igen. Jag tänkte bidra med några.

Den engelska texten finns tillgänglig på nätet, t.ex. hos Projekt Gutenberg. Efter läsningen skulle jag rekommendera Charlotte Perkins Gilmans egen kommentar "Why I Wrote The Yellow Wallpaper".

Det som gör kortromanen till "maglitteratur" för mig är den briljanta skildringen av sjukdom och patriarkat, att med så få ord kunna skildra en total utlämning och hjälplöshet - samtidigt som det hela tiden finns en desperat kanalisering av trotsigt motstånd. En kvinnas kamp och kvinnokamp.

I en historisk kontext blir en annan tråd spännande - det här är en text som inte av sin samtid mottogs som feministisk utan som en gotisk skräckhistoria, och som sådan inte värst speciell eller minnesvärd. Jag snubblade över en tolkning från 1950-talet i radioprogrammet Suspense (tillgänglig via Internet archive, komplett med dåtida reklamsnuttar) - en tolkning som exemplifierar hur annorlunda historien blir med pålagda skräckeffekter. Jag är fascinerad över hur det feministiska lagret kan förbli osynligt för en läsare, samtidigt som kärnan i litteratur är läsarnas mångfacetterade läsupplevelser.

Sammanfattningsvis: Ett måste för alla feminister och klassikerknarkare! En av mina absoluta favoriter (om det inte framkommit redan). Det är även intressant att googla runt och t.ex. rota i Internet archive efter föreäsningspodkaster, akademiska texter och debatt kring texten. Bra exempel på hur litteraturvetenskap funkar i praktiken.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten, feminism, litteraturvetenskap

White Noise av Don DeLillo

Pärmen av mitt exemplar av White Noise upplyser att DeLillo är "One of the most ironic, intelligent, grimly funny voices to comment on life in present-day America". Jag tänker inte argumentera emot. Skildringen av professorn Jack Gladney med familj, kollegor och omvärld är roande, speciellt genom den akademiserade vardagsjargongen. Samtidigt blir det gammalt ganska snabbt och romanen trampar vatten trots att tempoväxlingarna finns där. Jag undrar om det kan bero på att det snabba omväxlande samhälle DeLillo beskriver är mitten av 1980-tal - och för att slänga in en klyscha - vem kunde föreställa sig hur mycket snabbare det skulle bli? När DeLillo raljerade kring konsumtion bloggades det inte om dagens outfit och telefonkiosker var inte reklampelare utan till för att ringa ifrån.

Trots det drar språket in mig i romanens första del. Det är nästan som att läsa krönikor och kåserier på temat moderna samhällsföreteelser och dödlighet, handlingen får stå tillbaka. Därefter följer två delar till med mer handling, dock fortfarande kryddad med rappa kommentarer. Antagligen är det här jag slutar bry mig - jag känner inte att jag vill engagera mig i huvudrollsinnehavarnas förlamande rädsla för döden. Det som fick mig att fortsätta läsa var ungarna i familjen (olika inkarnationer av Rory Gilmore) samt kollegan Murrays inhopp.

Sammanfattningsvis: Helt klart läsvärd - men orkar du inte de avslutande delarna missar du inte heller mycket.

Boken är registrerad på bookcrossing och kommer därför snart att åka ut på äventyr igen.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, White noise, Don DeLillo

Återupplivning

Jag har insett att den här bloggen blir läst ibland även om jag inte skrivit på flera år. Vi kan tacka Google för det eftersom diverse bokbloggningar är populära och dyker upp på träfflistan. Jag har under några månader sneglat på mina bokhögar och tänkt tillbaka på hur givande det var att blogga tankar kring det lästa - och att kunna gå tillbaka till det senare. Nu har jag kraftsamlat mentalt och är tillbaka på banan.

Uppdateringar i livet som kan påverka inriktningen (vilken fortfarande kommer ramla inom kategorin personlig men inte privat):
- Jag har hunnit plugga 30 poäng i litteraturvetenskap och läser nu ABM-masterprogrammet i Lund. Det är ett fancy sätt att säga att jag kommer bli bibliotekarie om ungefär ett år. Det är antagligen något av ett tjänstefel att inte blogga och ha koll på Web 2.0 så jag får se till att inte bara skriva utan också pimpa upp bloggen...
- Jag är numera terrier-ägare, så jag kan inte lova att låta bli hundrelaterade postningar.

Mer än affischer i finländsk kampanj

Idag rapporterar DN om den finländska kampanjen som skall illustrera hur pinsam man blir på fyllan. Kampanjen är dock mer än affischer - den har en webbplats också som bygger på filmsnuttar. Prydligt könsuppdelad - som kvinna är du pinsam för du blir ful och kissar på gatan, som man blir du våldsam och leker med brandsläckare.

Kampanjen har också fått debattvågorna att gå höga. Kolla själv vad som orsakat kontroversen på hemsidan Kännissä olet ääliö (ungefär "På fyllan är du en idiot"). (Guidning för dig som inte pratar finska: Först behöver du svara ja (Kyllä) på frågan om du är över 18, sedan väljer du kvinna och kommer till ditt fylleuppvaknande. Klicka på de neddragna strumpbyxorna och kolla filmsekvensen. Snart skall du svara på frågan "Är en halvbekansts halvbekant en vän?". Därefter om det hela är "Siistiä" (coolt) eller "Noloa" (pinsamt).) Nu till knäckfrågan: Är det här att "hamna i fel säng" och pinsamt, eller är det våldtäkt? Och nej, det handlar inte om att det är två killar, det handlar om vem som är aktiv och vem passiv.

Det är även ganska talande att siten gör kvinnor till fylleidioter när de blir utsatta (t.ex. det jag inte kan se som ngt annat än en våldtäkt, men även när tjejen blir filmad när hon kissar) medan män ses som fylleidioter när de slåss och vandaliserar.

Om du kan finska kan du följa debatten via det här blogginlägget.

Andra bloggar om: Finland, fylleri, alkohol, Kännissä olet ääliö, våldtäkt, feminism

Amma sökes?

Undrar vad det här jobbet innebär...

Bokblogg-genomgång som heter duga

Såg via min besöksstatistik att folk hittade hit från bloggen bokidioten, närmare bestämt beroende på en genomgång av bokrelaterade bloggar. Den var så suverän att jag länkar den här och i min sidmarginal för att kunna ta till den alltid när jag har tid för nya upptäcktsfärder i bokbloggosfären.

Andra bloggar om: böcker, bokbloggar

Kort, klurigt och vackert spel

Ett fint spel i flash finns här.

Ska det vara så svårt?

Crap, hur svårt kan det vara att vinna en match? Nu kommer all jäkla smalltalk jag är tvungen att utstå de närmaste veckorna handla om hur mitt hemland suger.

När jag ändå gnäller: Nyss sett nya Spider-man och påmindes om varför man inte skall gå på bio. Betala priset för hyra av en handfull DVDer och få en salong med snorungar på köpet. Hädanefter är mitt tips hemmabiosystem och preventivmedel - let´s keep the world snorungefri!

Böcker som inhandlades på semestern

Jag tillbringade mycket tid vandrande i bokhandlar under USA-resan. Tyvärr blev det bara stora kedjor, men ack så underbart även det var. Älskar konceptet kafé inne i bokhandeln och det faktum att studenter parkerar sig på golvet någonstans bland hyllmetrarna och småpratar och bläddrar i bokhögar. Dessutom kan jag inte annat än smälta när öppettiderna är till 23 alla dagar (såklart inte generellt, men inte ovanligt heller). För att göra en lång historia kort blev det Barnes & Noble, Borders m.fl. för hela slanten, samt en önskan att flytta till det underbara boklandet...

Jag måste dock lägga band på mig, så för det mesta bläddrade jag. Men några intressanta titlar + lite science fiction p.g.a. att priset var oslagbart fick äran att följa med mig hem:

Deanne Blanton och Lauren M. Cook: They fought like demons. Women soldiers in the civil war. (Kvinnor och krig är ett av mina specialintressen)
Helen Keller: The story of my life (måste ju gå till källorna för underbara thanksgiving-avsnittet av South Park)
Larry Niven: Ringworld (på tiden att jag läste den)
Neal Stephenson: Cryptonomicon
Neil Gaiman: American Gods (en av mina favoritförfattare)
Octavia E. Butler: Wild Seed (till samlingen av feministisk science fiction)
Todd Pruzan: The clumsiest people in Europe, or Mrs. Mortimers bad-tempered guide to the victorian world (en reseskildring skriven på 1800-talet av världens mest sadistiska barnboksförfattare mrs Favell Lee Mortimer)

Andra bloggar om: böcker, USA, shopping

The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon

The curious incident of the dog in the night-time inhandlades på Newark för att jag skulle bli av med mina sista dollarsedlar. Det var med andra ord något av ett impulsköp och berodde på att jag kom ihåg titeln från 1001 böcker att läsa innan du dör och det faktum att bokens grafiska form är tilltalande. Som tur är blev jag inte det minsta besviken!

Stilgreppet Haddon använder sig av är ett mordmysterium - där pudeln Wellington är offret - skriven av en autistisk tonårspojke, Christopher. Han förstår inte abstrakta begrepp eller känslor och ogillar skarpt färgerna gult och brunt samt att någon rör vid honom. Han har fotografiskt minne och är djupt fascinerad av mönster och kartor, något som avspeglas i att boken innehåller många infogade skisser. Christophers familjeliv är i upplösningstillstånd, med det är ingenting han kan relatera till själv - och det är just den oförmågan som ger historien liv.

Eftersom det inte är berättelsen i sig utan formen som gör boken intressant är tipset läs om du tyckte stilgreppet lät spännande och är något som du skulle uppskatta.

Andra bloggar om: böcker, The curious incident of the dog in the night-time, Mark Haddon

Berättelsen om Pi av Yann Martel

För en snabbsammanfattning av Berättelsen om Pi passar de första meningarna från baksidestexten utmärkt:

På Stilla havets oändliga, blå och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt två hundra kilo tung bengalisk tiger - och så Pi, en sextonårig indisk pojke.

Innan vi kommer till livbåten får vi dock följa Pis liv i Indien, en skildring som balanserar mellan charmerande och långrandig. Jag kan inte annat än le av skildringen hur Pi samlar på sig religioner. Han är nämligen hindu, kristen och muslim på en och samma gång. Efter en liten läsinsats blir det dags för skepssbrott och Pi hamnar i sin ark. Hans många långa dagar som skeppsbruten pendlar mellan spännande och tråkig läsning. Jag fick lite Coelho-vibbar (alltid avskräckande...) av en annan mening från bokens baksida som lovade att vi skulle få följa med på en mer abstrakt resa "genom en människas inre och det universum av livsfrågor hon bär inom sig". Personligen är jag inte den som plockar med mig självhjälpsböcker eller är värst intresserad av andras inre universum.

Boken är precis det här - en blandning mellan äventyrsberättelse och filosoferande kring livet, en kombination som skulle jag lämnat mig oengagerad av läsupplevelsen om det inte vore för de två sista kapitlen. De får mig istället att anse att Yann Martel är något av ett geni eftersom han helt svänger upp och ner på allt och faktiskt får mig att tänka på hur jag ser på livet. Hoppas Coelho har läst boken och insett hur mycket man påverkar en läsare genom att inte vara övertydlig. Jag fullkomligt älskar bokens sista mening - men för att förstå varför är du faktiskt tvungen att läsa hela berättlesen om Pi, som härmed rekommenderas även av en cyniker!

Andra bloggar om: böcker, Berättelsen om Pi, Yann Martel

Dagens länktips

Fiffig webbradio som slumpar fram låtar efter ditt humör. Man kan också laborera med genrer och årtal. Om reklamen inte räcker: den är dessutom riktigt snygg också.

Siten har fått utgöra bakgrundsbrus under dagen, på "dark + energetic" - antagligen mitt normaltillstånd.

Baltimore

Mitt bloggande sker fran resans coolaste hotell. Efter att ha suttit i oandliga bilkoer ut fran Washington (glom att ens forsoka kora i staden, det ar Metro som galler) blev det halvspontant Baltimore. Tummen upp, definitivt! Efter Washinton ar jag sightseeingtrott sa det har blivit promenad i hamnomradet (tank bo01 i Malmo eller Hammarby sjostad) och shopping. Min resvaska har under vagens gang borjat fyllas av jeans, sneakers och BH:ar, allt for en brakdel av priset i Sverige. Idag fortsatter roadtrippen antagilgen till Ashbury Park - det ar Gollum som vill se den legedariska platsen for Springsteen-fans.

Men D.C. blev det tillslut!

Snabbguide till Washington D.C.: Ga, koa, trangs. Upprepa.

Det finns extremt langa listor pa vad man borde se i D.C. - och tiden racker inte till. Halften ats upp av att vanta i rodljus och det finns miljoner av andra turister som foljer samma lista som du. Det blev saklart en tur for att se monumenten (da undviker man ocksa koerna): Washington (men jag har klaustrofobi och Gollum hojdskrack sa vi kollade pa fallossymbolen fram marken. Kul ar att den byter farg en bit upp, det beror pa att inbordeskriget kom och byggandet kom av sig nagra sekel), Lincoln, Vietnamkriget (intressant att se allt folk lamnar vid det), Koreakriget (definitivt annorlunda an man ar van vid), andra varldskriget (mycket vackert med vatten och sten)... Det kanns som om resan gatt ut pa att kolla pa var folk dott eller var de blivit begravda... Vilket for mig in pa nasta sevardhet: Arlington. Mer promenad och man kan se t.ex. J.F.K:s grav.

Bokalskaren i mig kunde inte lamna staden utan att ha sett Library of Congress. Parlan dar: en oansenlig lapp skriven i blyerts - Woodrow Wilson som meddelar att forsta varldskriget ar over. Mycket annat har fatt sta tillbaka p.g.a. for langa koer och blivit sett endast utifran. Undantaget Vita Huset - det kollade vi pa utifran av det enkla skalet att besok kraver att man gar via sin ambassad och for att fa det fixas kravs man ar ute tva manader innan.

En av mina resedrommar ar Japan under korsbarstradsblominingen. Nu rakar Washington ha sin egen korsbarstradskarneval och den pagar som bast. Otroligt vackert - om man bortser fran alla manniskor som trangs for att se hur otroligt vackert det ar. Fick aven se enormt manga ekorrar, ett av mina mal for resan (jag ar en enkel flicka, man kan inte saga annat).

Den storsta besvikelsen var att Museum for American History var stangt for renovation (fram till 2008, sa alla ni som ar hugade far vanta lange an). Men ett rum pa National Air and Space museum ar tillagnat de mest beromda foremalen. Mycket popularkultur: Seinfelds volangskjorta, Carrie Bradshaws laptop och grejer fran the Wizard of Oz. Det jag inte visste och darfor plotsligt snubblar over var: Droiderna fran Star Wars. Jag har sett R2-D2 och C-3PO i verkligheten! I min varld ar det sa stort att jag nastan borjade hypeventilera av overraskningen. Det gor mig sorglig, men det bjuder jag glatt pa.

En restaurangrekommendation: For himmelsk thaimat ga till Mai Thai pa 1200 19th Street, North West.

...and beyond

Efter att ha softat rejalt i vara rum i regnskogen blev det roadtrip for hela slanten. Att aka pa roadtrip med, och egentligen som del av, en familj innebar att iPoden an en gang blir en mycket uppskattad agodel. Gollums far gillar inte att signalera vid filbyten och missar ibland skyltar med enkelriktat, vilket gor resandet mycket mer spannande ifall man skulle fa trakigt. Vidare vagrar han tro pa GPS:en (ett maste for roadtrips btw!). Men fram har vi kommit, oftast mycket mjukt och fint, i var Dodge Caravan.

Det var Washington D.C. som var slutmalet for stunden, men vagen gick via Great Smoky Mountains. Vilken utsikt nar vi val kom fram. Men det blev en overantting i Pigeon Forge, aven det nagot man inte kan beskriva. Tank: ta en extremt fattig region av USA (Appalachias) och addera tursitdragarna Smoky Mountains samt Dollywood. Da vaker det langs vagen fram motell, snabbmatshak och restauranger, shoppingoutlets och souvenirfoprsaljning. Lagg till soderns markliga fenomen att vilja salja juldekorationer aret om och du far en stad som inte kan beskrivas pa annat satt an "kitsch". Pigeon Forge symboliserar antagligen allt som ar underbart och forskrackligt med kapitalism.

Men da dagen grydde kunde vi skaka av oss alla neonljus och aka de fa kilometrar som skilde oss fran NATUREN. Det kandes lite markligt att uppleva friluftsliv fran baksatet av en bil, men vi hajkade ocksa en (pinsamt kort) bit langs Appalachian trail.

En lang lang bilresa senare (och kaffe for 25 cent och en himmelsk Pecan pie pa ett cafe i Jonesborough) blev det kappkorning for att knipa det sista hotellrummet i Lexington. Washington D.C. kandes langt borta...

Nashville...

Under resans gang har jag lart mig att teknikutvecklingen innebar att utan laptop kommer du inte langt (om hotellet inte har en internetdator). Cybercafeer ar sa 2001 (eller ngt), nu galler wireless och turisterna blir frustrerade.

I Nasville fick jag uppleva country, country och mer country. Reseguiden hade ratt: bilradion berattar nar du narmar dig, alla kanaler ar plotsligt country. Hotellet var helt outstanding, vi bodde utanfor pa Opryland. Det gar inte att beskriva egentligen, nar jag laste om att de byggt upp en regnskog, ett floddelta och en herrgard inne i hotellet fattade jag inte vad de menade. Men ja, det ar sant. Kolla sjalv. Ett enormt shoppingmekka ligger precis bredvid och saklart nagot av det mest klassiksa Nahville: Grand Ole Opry, en radioinspelning med langa anor som vi saklart bevistade. Vi fick bl.a. se legenden Porter Wagoner (mannen som upptackte Dolly Parton och till vilken hon, efter att de fatt "creative differences" och gatt skilda vagar, skrev "I will always love you" (for musikilliterata mig Bodyguard-sangen)). Den mannen har... speciell smak nar det kommer till scenklader.

Country Music Hall of Fame och att lyssna pa diverse upptradanden langs gatan Broadway ar det man gor som turist - och nagot som kan rekommenderas. Hann aven kolla pa Tennessees statsmuseum, dar en rolig detalj ar att man helt plotsligt och mycket losryckt snubblar pa en egyptisk mumie.

Miss i researchen...

Nar jag packade min vaska infor resan hade jag en vaderuppgift att det ar ungefar 10-15 grader i Memphis. Nar vi landade visade det sig att det var 28 grader varmt. En liten miss i planeringen alltsa. Jag tackar min lyckliga stjarna for att jag packade mest t-shirts och linnen samt att det sista som hamnade i vaskan, halvt i misstag, var en jeanskjol.

Imorgon blir det National Civil Rights Museum belaget i motellet Dr. Martin Luther King, Jr. blev skjuten utanfor. Hoppas aven fa tid over for att promenera i den aldre delen av staden fylld av 1800-tals villor och kanske leta upp nagra avsides bokhandlar. Mitt resesallskap (that would be Gollum, hans foraldrar och bror... jag ar en stadgad kvinna) ar inne pa att besoka Sun Records, men for mig racker det med Graceland pa musikfronten. Maste ladda batterierna infor Nashville. Vi far se hur fohandlingarna om att ga pa egen hand gar. Min position ar dock stark - det ar min fodelsedag. Har tjuvfirat innan eftersom presenter delades ut i Sverige innan avfard. Fick en iPod som har varit i flitig anvandning... Jag har ju varit skeptisk till uppfinningen men totalt kapitulerat nu efter att ha insett att det ar en manick som spelar bara favoritmusik hela tiden. Maste bekanna att jag gick omkring pa Graceland med Apulanta i horlurarna de sista timmarna nar min grans for Elvislatar passerades.

Memphis so far

Befinner mig nu pa amerikansk mark efter tag till kopenhamn - security check och passinscanning - flyg till amsterdam - securitycheck och inskrivning av passdetaljer samt utfragning speciellt av mig eftersom jag inte bor i samma land som jag ar medborgare i - flyg till Memphis, under flighten ifyllande av blanketter for att fa komma in i landet - passkontroll, fingeravtryck och fotografering samt utfragning - tull - securitycheck nu forsta gangen med skoscanning - yay, nu ar vi inne i landet!

Tillbringat dagen pa Graceland och fotograferat kitsch. Mitt bidrag till fotoalbumet ar den grona heltackningsmattan pa vaggen, en jattestor proslinshund samt spegeltaket.

Har inte heller missat ankparaden pa Peabody hotell.

Nya Fröken Sverige

Numera är det uppenbarligen ett jobb att vara Fröken Sverige. Eller förlåt: Nya Fröken Sverige. Nya Fröken Sverige skall representera inte bara Sverige utan även alla unga svenska kvinnor. Visst är det underbart att rekryteringsprocessen nu är igång så att kollektivet unga svenska kvinnor äntligen får en representant. Nya Fröken Sverige fyller verkligen ett tomrum.

I jobbannonsen kan man läsa:

Rekryteringen har fått ett helt nytt format som skall visa att kompetens, empati och kvinnlig drivkraft är egenskaper som skapar möjligheter och framtidstro.

Vad underbart det är att när utseendehetsen slog tillbaka på skönhetstävlingen satte man sig ner kring ritbordet och missade poängen. Om vi uppvärderar kvinnliga egenskaper och sedan hittar en Ny Fröken Sverige som har de egenskaper vi bestämmer att unga kvinnor bör ha är allting frid och fröjd igen. Eller inte.

De olika varianterna av tävlingen är ju inte pest och kolera - snarare pest och migrän. Problemet är att sjukdomsinsikt saknas. Hur tävlingen än utformas handlar den om hur man skall vara som kvinna, inte som individ. Att fokus inte är på att man skall vara blond och kunna bära upp en baddräkt utan på att en ung svensk kvinna bör vara duktig, vårdande och ha lite girlpower ändrar inte det faktum att det är laboration med begränsande stereotyper.

Du kan roa dig med att surfa runt på tävlingens hemsida. Hur mycket fokus än sägs ligga på egenskaper har jag svårt att se att baddräktstillverkaren som äger rättigheterna är ointresserad av hur Nya Fröken Sverige bär upp en baddräkt.

Andra bloggar om: feminism, Nya Fröken Sverige

Land of the free, home of the brave

Om drygt ett dygn kommer jag att sitta på ett flygplan påväg till the US of A. Det blir Memphis-Nashville-Washington D.C.-New York (sistnämnda ej mer än stället vi flyger hem från).

För att inte trampa i klaveret i Tennessee studerar jag dessa matnyttiga lagar. Men jag får en sådan oemotståndlig lust att lägga häftstift på motorvägen. I'm such a daredevil!

Skall såklart försöka bookcrossa när jag nu för en gångs skull är ute på äventyr.

Mer konsumentmakt

För att fortsätta på konsumentmaktsspåret: Haglöfs sovsäckar. Häromdagen blev jag nämligen förbryllad över varför man angav olika komforttemperatur för män och kvinnor. Enligt angivelse jag skymtade på en sovsäck i ett skyltfönster kunde män använda den vid lägre temperaturer än kvinnor utan att stryka med. Nästa dag gick jag in i friluftsaffären för att få reda på varför, samtidigt som Maria tog på sig att luska lite på vildmarksmässan. Vi fick båda liknande svar där försäljare/representanter slog fast att kvinnor fryser mer än män, det bara är så.

Det var ju inte riktigt tillfredställande svar så Maria startade en tråd på Forum för vetenskap och folkbildning medan jag e-postade Haglöfs. Min fråga till dem var helt enkelt vilka studier de baserar sig på - idag fick jag svar:

Hej
Vi testar isolationsförmågan på samtliga våra sovsäckar i enl med en europeisk norm som heter EN 13537. En norm som de flesta sovsäckstillverkare idag använder. Den normen fastställer tre tempgränser för varje testad sovsäck.

T extrem
T lim = komforttemp för män
T comf = komforttemp för kvinnor

Så vi har inte själva bestämt att kvinnor fryser lättare än män. Det vetenskapliga underlaget för normen är fastställd av European Norm och vi använder bara själva metodiken.Sen ska man inte glömma bort att temperaturgränser för sovsäckar endast är riktlinjer. Det finns stora individuella variationer både inom och mellan könen.

Med vänlig hälsning/ .....

För att få veta mer om det vetenskapliga underlaget måste man alltså vända sig till European Norm. Lite kul är "Så vi har inte själva bestämt att kvinnor fryser lättare än män". Smälter dock för de avslutande orden men undrar i mitt stilla sinne varför inte de som marknadsför produkten "på fältet" kan få ur sig att det är en riktlinje och att man såklart även bör beakta variationer inom kön. (Och det skulle ju inte vara helt fel om man på Haglöfs var insatta i vilka faktorer som i grund och botten spelar roll - med andra ord mekanismerna som nu generaliserats till kön. De marknadsför ju sig med att det ligger avancerad teknik bakom produkterna, det är inte så trovärdigt att kunna redogöra för vad den tekniken i stora drag går ut på.)

Men en guldstjärna för det snabba svaret!

Edit:

Här är information om EN 13573 (märk väl kommentaren att den inte är okontroversiell)

Intressant rapport på temat. Har bara hunnit skumma, men den problematiserar det faktum att det är svårt att basera en norm på en "standard person". Problematiserar med andra ord individuella skillander och norm, men trots det inte värst mycket problematiserande utifrån kön. På sid. 25 påpekas att i en studie som för en gångs skull baserades på både kvinnor och män var det förvånansvärt lite skillnad mellan kön - och menar det kan ha berott på urvalet av kvinnor. Min nyfikenhet väcks alltmer. Hur empiriskt underbyggd är egentligen könsskillnaden? I den här rapporten slår man bara fast att kön spelar roll - och när motstridiga fakta kommer upp gräver man inte djupare i det. Nu är det en populariserad text, så den mer väsentliga frågan är om någon grävt djupare?

Andra bloggar om: Haglöfs, biologism, feminism, konsumentmakt, sovsäckar

På barrikaderna mot sötsaker?

Jag stressar runt och hinner inte ägna mig åt uppdatera mig i senaste nytt från bloggosfären. Men efter en titt hos Maria Byström och Johanna Nylander, två kvalitetsbloggande feliror, följt av ett besök på felirabloggen måste jag ju också spana in nyheten om årets glasskandal.

Det som fick mig intresserad var att Feliralägret var lite splittrat, Maria skriver om vikten att fokusera på verkliga problem och inte devalvera feminismen, Johanna påpekar kort att även om det bara är en glass så är det även ett exempel på hur vi prackar könsroller på barn. Jag är splittrad och håller med båda två.

Min åsikt är en viktig vardagsfeministisk handling är att vara en aktiv konsument och se till att marknaden korrigerar sig. Könsstereotypa produkter är trams och om vi slutar köpa trams så slipper vi tillslut trams. Men trots det fattar jag inte riktigt vad föreningen Sveriges Konsumenter (som står bakom utspelet) sysslar med. Skall man verkligen direkt gå ut och kräva att GB drar tillbaka produkten istället för att uppmana till att inte köpa produkten? Utspelet ger ju bara gratisreklam och bjuder på billiga poänger på feminismens bekostnad. Och hur mycket jag än vill slippa trams är jag beredd att acceptera trams om det finns en hel drös individer som faktiskt vill ha det. Men jag hoppas som Maria att glassen försvinner för att efterfrågan inte finns. Intressant är att också ordföranden i ovannämnda konsumentförening tvivlar på att efterfrågan finns. Varför då gå ut så starkt? Glassen torde ju i så fall försvinna relativt snabbt utan att vi behöver få folk att fnysa åt dumma feminister.

Men det som ändå får den lilla onda sossen som bor i mig att vilja kräva förbud och indragning är en käpphäst jag har, nämligen smink riktat till småtjejer. Att glassen har smink i pinnen känns så onödigt och får GB:s bedyrande att den inte är tänkt endast för tjejer att ljuda aningen ihålig.

I ärlighetens namn är min sluta köpa trams så slipper vi trams inställning inte helt konsekvent - jag har ju t.ex. en gång argumenterat kring att ett sötsaksföretag borde ändra en produkt. Jag tycker fortfarande att det är en poäng med att ändra Fazers lakrits, det är gammal unken symbolik som man faktiskt kan välja att släppa. Men i ärlighetens namn håller exempelvis inte Zahra Abdulla med mig, hon tyckte debatten var lite fånig och delade ut nämnda lakritsstänger i sin personvalskampanj till riksdagen nyligen.

Andra bloggar om: feminism, glass, konsumentmakt

Spamdikt

We applaud US meds
So
Time for Great Change
Be Careful
She will love you more than any other guy
Is so attache
He of pretty
her a powdery
Can't invention eminence meds? air here
He waterman a propaganda
I the exclusion
Are on normal

Tycker mitt spamfilter blir poetiskt ibland. Hur är det med ditt?

Medborgarjournalistik i Finland

Via Merit Wager hittade jag det här uppslaget:

En komprometterande nyhet för finländska samlingspartiet (moderaterna) som rapporterats av de svenskspråkiga nyheterna i Finland, TV-nytt, tillskrivs medborgarjournalistik. Det var nämligen en privatperson som på sin mobilkamera fångade en samlingspartist med tveksamma uttalanden om invandrare, detta låg sedan till grund för nyhetsinslaget.

Men historien har levt vidare.

Materialet lades nämligen anonymt ut på Youtube:


Riksdagsmannen som figurerar gick till attack:

Helt vidrigt. Hennes uppenbara avsikt är att skada mig. Det får mig att vilja kräkas. (Källa)

För att bemöta kritiken kände den ditintills anonyma källan sig tvungen att gå ut med namn och bild - för att bevisa att hon inte kände frågeställaren på torgmötet samt att hon inte fått betalt för materialet. I den här artikeln från Hufvudstadsbladet återges innehållet i filmen och efterspelet.

Ibland känns Finland före - bejakandet av ny teknik och erkännandet av bloggosfär + medborgarjournalistik. Ministerbloggar skapar inte storm bland mediaeliten. Men samtidigt är "vi" så otroligt långt efter när det kommer till de grundläggande toleransfrågorna. Läs t.ex. vidare hos Merit Wager om sannfinländarnas kändiskandidater. Jag gillar ett rent personvalssystem samt att det inte finns någon %-spärr, men det här är tyvärr medaljens baksida.

Andra bloggar om: medborgarjournalistik, Finland, riksdagsval
Trackback

Bildtbloggen torde inte höja ögonbryn i Finland

Mårten Westö skriver i Sydsvenskan tänkvärt om en lam och debattfattig finländsk valrörelse:

Finnarna är, som Brecht en gång uttryckte saken, ett folk som tiger på två språk. Det är kanske just därför som många finska politiker idag för offentlig dagbok på nätet. I bloggen kan de fritt ventilera sina åsikter utan risk för att bli avbrutna av efterhängsna journalister. I morgon får vi veta vem som dragit mest nytta av denna nya, men kanske inte helt okomplicerade, politiska diskussionskultur.

En snabb bloggöversikt visar att av 18 ministrar bloggar merparten, närmare bestämt 11 st. Dock märks att det är valrörelse, många bloggar är nya och tydligt rekommenderade av kampanjgeneraler. Men t.ex. utrikesministern är en som hållit på länge.

Bloggande ministrar (de flesta på finska):
Statsminister Matti Vanhanen
Utrikesminister Erkki Tuomioja
Justitieminister Leena Luhtanen halvbloggar, antagligen mest för att det är valrörelse.
Finansminister Eero Heinäluoma
Andra finansminister Ulla-Maj Wideroos bloggar på svenska.
Region- och kommunminister Hannes Manninen minibloggar beroende på valrörelsen.
Försvarsminister Seppo Kääriäinen
Kulturminister Tanja Saarela valbloggar (och man kan ladda ner bakgrundsbilder på henne till datorn)
Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja valbloggar (men inga bakgrundsbilder på honom)
Social- och hälsovårdsminister Tuula Haatainen
Miljöminister Stefan Wallin bloggar på svenska (är ordförande i Svenska Folkpartiet).

Bloggar inte:
Inrikesminister Kari Rajamäki
Utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki
Undervisningsminister Antti Kalliomäki (video på hemsidan)
Kommunikationsminister Susanna Huovinen
Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen
Omsorgsminister Liisa Hyssäla (men hon har en valvideo där hon joggar på sin hemsida och recepttips)
Arbetsminister Tarja Filatov

En annan som bloggar är samlingspartiets partiledare Jyrki Katainen. Då både Vanhanen, Heinäluoma och Katainen bloggar torde det bli så att även nästa statsminister i Finland bloggar oavsett hur valet går i detalj.

Kvinnan som fick min röst, som alltid, de Grönas Heidi Hautala bloggar hon med.

Andra bloggar om: val 2007, Finland, riksdagsval, bloggande ministrar, Carl Bildt

Svaret på den svåra frågan är naturligtvis Apulanta

En vanlig fråga som slängs ut i smalltalkträsket är favoritmusik. Då brukar jag passa, för ingen kan ändå relatera till vad jag gillar. Är inget musikfreak - men äger en massa Apulanta och manilyssnar. Men alltför finländskt för att betyda något för snälla svenskar som vill veta mer om mig.

Kärlek...

... alltsedan denna (Silti Onnellinen)...


... via en verklig favorit (Viivakoodit)...


... till en av de nyaste (Koneeseen Kadonnut) (och tyvärr en av dessa "vacker tjej springer i långklänning och vi har angst"-videona bandet verkar gilla, men whatthehell, de kommer undan med vadsomhelst i min bok)


Andra bloggar om: musik, Apulanta, Finland

Putins Ryssland av Anna Politkovskaja

Det här är en bok om Ryssland under 2000-talet. Politkovskaja skriver nutidshistoria genom starka personskildringar. Huvudingredienser är president Putin, armén, krigen i Tjetjenien, korruption och rättslöshet. Högintressant är såklart även skildringarna från gisslantagningarna på Dubrovkateatern och i Beslan.

Mest tänkvärt är skildringarna av hur det är att vara tjetjen i Ryssland idag - hur det är att vara lägt på hackordningen i ett samhälle där rättsstaten finns endast på papper, för dem som betalar bäst, och alla de vardagshjältar som försöker hålla på reglerna manövreras ut. Bland annat skildrar hon ett föräldramöte där en hatisk stämning piskas upp, en sjuårig tjetjensk pojke beskylls för det mesta och klasskamraternas föräldrar vill han skall sluta i skolan "så att våra barn inte lär sig fula saker av en eventuellt blivande terrorist". Det är inte på långt när det värsta övergrepp som skildras i boken, men en skrämmande bild. När redan små barn stämplas som fiender är vägen till katastrof inte lång.

En mycket läsvärd bok som på ett levande sätt skildrar ett samhälle där demokratin är i upplösningstillstånd.

Andra bloggar om: böcker, Anna Politkovskaja, Putins Ryssland

Dagens proteströrelse

Jag är inte främmande för att understöda diverse proteströrelser, vi kan ta trädgårdstomtarnas befrielsefront som exempel.

Snubblade över (ja, inte bokstavligen) Svenska scenarbetare mot konfetti (och kan nästan gissa vem upphovsmannen är - hej Johan (?)). Er kamp är min kamp! Låt oss slåss mot väderkvarnar!

Alternativt valtest

Jag har tidigare tipsat om valmaskiner inför riksdagsvalet i Finland. En lite annan approach finns hos kvällstidningen Iltalehti vars valmaskin hittar den kandidat som är mest lik dig - bokstavligen - bara du laddar upp en bild. Idén bygger på en studie att vi litar mest på personer som till utseendet påminner om oss själva.

Lite synd är det dock om kandidaten Seppo Lampela som är 75 % lik den onda Kejsaren i Star Wars.

Andra bloggar om: Finland, val 2007, riksdagsval, valmaskin

Stor skandal på Oscarsgalan!

Det fanns såklart en film som stod över de andra - men snuvades på sin välförtjänta Oscar. Jag menar såklart den animerade kortfilmen "No Time for Nuts" med den välkända ekorren Scrat från Ice Age. Vill vi verkligen ha norsk 2D istället för det episka drama man skapat på Blue Sky Studios? Och varför hade inte ekorren bjudits in? Vi såg ju t.ex. Happy Feet-stjärnan och bilar från Cars skymta i publiken. Skandalöst!

Nästan lika skandalöst är att DN helt förbiser den upprörande händelsen och istället glädjs över att ett grannland belönas (med brasklappen att skaparen bor i Montreal). Men vad kan man vänta sig när andra höjdpunkter ur ett svenskt perspektiv är att Rolf Lassgård syns ramla i ett badkar i en halv sekund och att en snubbe dött. Det sista gav enligt samma publikation upphov till applåder. Där jag kommer ifrån är att applådera andras död ett direkt etikettsbrott och inget man bör uppmuntra.

För att inte gå in på Oscar för bästa låt. Först får vi höra den hjärtknipande sången från Cars - direkt följd av anti-bilpropaganda uppbackad av hela Hollywoodeliten. Såklart snor ju Melissa Etheridge åt sig en Oscar efter detta solklara övertramp mot allt som är rätt och riktigt. Vi fokuserar dessutom helt fel om detta är sättet vi tänker på nästa generation. Det fanns säkert otaliga representanter för denna nästa generation som igår med darrande underläppar frågade mamma och pappa varför tanten med gitarren och inte deras älskade bilar vann igår.

Jag tänker inte gå så långt som att antyda att pingvinerna i Happy Feet även de fick en oförtjänt Oscar. Ja, de bor i områden som drabbas hårt av global uppvärmning och vi låter bilarna stå där med hundhuvudet. Samtidigt går det inte att bortse från att det mest geniala elementet man kan lägga in i en film är djur som dansar i formation. Se bara på toppfilmer som tidigare nämnda Ice Age 2 och Madagaskar. Helt klart en svår avvägning.

Nej - jag skall inte låta min vrede gå ut över de oskyldiga. Men en sista fråga måste ställas: Är det verkligen troligt att animerade bilar förorenar mer än en föreläsningsturné med Al Gore? Svaret är antagligen en obekväm sanning, med likväl måste det upp till beskådande.

Andra bloggar om: Oscarsgalan, skandal, animerad film, No Time for Nuts, Cars, Happy Feet, Den danska poeten, humor

Helgens hyperventilation...

... orsakades av att Gollums mamma shoppat babykläder att "ge bort" (mottagare inte definierad, de låg i en påse med grejer vi "kunde vara intresserade av" och ingen alternativ mottagare presenterades när hon fick frågan vem de var tänkta åt).

Gollum meddelade mig detta när jag fortfarande var aningen berusad/sömnig på söndagsmorgonen och mitt svar var mmm... sött... tultisar... I bilen på söndagseftermiddagen presenterade han fakta igen för en nykter men aningen bakfull version av mig vilket resulterade i att jag hyperventilerade ungefär fram till Kungsbacka.

När jag ändå bloggar mer privatliv än jag brukar:
Helt underbar partykväll i Göteborg, det var för länge sedan sist. Middag på Texas Longhorn (Linnégatan), perfekt opretentiöst och vänligt på helt lagom nivå (m.a.o. faller stället inte i överkäcka "goa gubbar" fällan) följdes av norsk hemmafest i mina gamla kvarter med ännu äldre vänner. Miljöombyte en sista gång till alltid lika stabila Sticky Fingers. Goda vänner, lagom fyllenivå, sjysst musik samt märkliga nya bekantskaper var riktigt riktigt underhållande.

När man skriver på rutin...

Dagens småleende:

















Andra bloggar om: ironi, humor

Gillade du Idol-spelet kommer du att älska det här

Blocket har ett nytt koordinationskrävande spel, nu på temat Let's Dance (enda gången fenomenet kommer nämnas på denna blogg). Ick vad svårt Jive är!

Stor initiativförmåga?

Lite snö och skåningarna blir tokiga! Men jag kan förstå dem, om man nu råkar ha en snöskoter undanstuvad i Skåne måste man ju bli överväldigad när chansen att använda den dyker upp.

Polisens uttalande om snöskoterfärd genom Malmö är nästan roligast:

Under mina 32 år som polis har jag aldrig varit med det här, säger Erik Jeppsson vid polisens ledningscentral. Det visar på stor initiativförmåga, men också på noll i omdöme.

Undrar om jag kan få låna snöskotern?

Andra bloggar om: snöskoter, Malmö, Skåne, sportlovskul

Time Out

Jag klarar inte av programmet Time Out. Förvånansvärt nog är det inte göteborgshumorn utan mina neuroser det beror på. Jag blir nämligen galen av att de aldrig ställer några frågor. Antingen har man ett frågeprogram eller så har man stand-up. Inte både och!

Eftersom jag har en tendens att i alltmer upprörd ton förklara detta och hur förkastligt det är varje gång Gollum kollar på eländet menar han att jag skall ta det med Pierre Bernard istället. Jag tror han antyder att jag jagar upp mig över oväsentliga saker...

Men jag förstår inte varför det knappt finns några renodlade frågeprogram i Sverige. Det är bara trams trams trams med kändisar för hela slanten. Kanske är det den ultimata sammanfattningen av den svenska skolans utarmning.

My two cents

För övrigt tycker jag:

- att Britney är sjukt vacker utan hår
- att snöfall på vintern inte bör komma som en överraskning
- att "Trollskogen" är ett trevligt namn på en busshållplats
- att Hans Tilly bör betala sin faktura
- att det är dubbelmoral att hylla Carolina för att hon tog ut plastboobsen, Victoria för att hon klädde på sig och Anna-Nicole för att hon dog om man inte respekterade kvinnorna ifråga innan

Thinking Day

Idag firar (flick)scoutrörelsen Thinking Day. Som namnet antyder tänker man på andra scouter runtom i världen, kanske hör man av sig till en vänkår eller så har man en internationell fest. När jag var liten scout var det just det här Thinking Day var, vi hade internationellt tema på olika sätt och så samlade vi in frimärken eller pengar till scouternas världsfond. Nu när jag "blivit stor" sammanfattar den bakomliggande tanken med Thinking Day varför jag är engagerad i scouterna.

För det jag inte riktigt förstod som barn är att scouterna är en av de största kvinnorörelserna i världen, och Thinking Day är otroligt viktigt i det sammanhanget. Exempelvis handlar temat i år om att ge flickor runtom i världen möjligheten att växa genom att utveckla sitt ledarskap, stärka sin självkänsla samt både utrycka sina åsikter och agera utifrån dem. WAGGGS (Flickscouternas världsorganisation) arbetar mycket med att dels uppmana medlemmar till socialt engagemang och dels med eget socialt engagemang. Så när ni skojar om flickscouter som springer omkring och säljer småkakor kan ni tänka på att pengarna för det kanske går till att en scoutkamrat i en annan del av världen har skolmaterial eller rentav en skola att gå till.

Thinking Day symboliserar m.a.o. att spela roll för någon annan. Det var därför vi samlade kläder och gosedjur, packade paket med förnödenheter och samlade pengar till ett skolbygge. Men också därför vi fick lära oss att ta hand om varandra, växa in i ledarskap och sedan erbjuda andra detsamma som erbjudits oss. Och det är därför scouting betyder så mycket för mig ännu idag.

Andra bloggar om: Thinking Day, scouting, feminism

Riksdagsval i Finland - roa dig med valmaskiner

Ner i brevlådan damp ett röstkort och jag påmindes om att det är riksdagsval på gång i Finland. Jag har svårt att bestämma mig för var jag hör hemma i den finländska politiken. Bloggläsare som vet att jag återfinns i liberala lägret blir kanske förvånade över att jag i Finland oftast röstat på miljöpartiet och... förlåt... sossarna. Hur blir det så?

Jo: I Finland har toleransfrågorna så jäkla långt kvar (man kommer ju aldrig i mål, men det är inget skäl att stå kvar och hänga kring starten) och jag har svårt att lita på större partiers mänskliga ryggrad överhuvudtaget. De Gröna alternativt Svenska Folkpartiet brukar oftast ha en sund linje så däremellan brukar jag stå och väga.

Nästa faktor är att det är rent personval. Du måste alltså hitta en individ som finns i ditt läger i det parti du står närmast eller en klockren individ (som troligtvis kan samla tillräckligt röster för att väljas) i ett parti du annars är lite skeptisk till. Speciellt viktigt blir det ju vid presidentvalen - och det är även skälet till mitt sosseröstande, jag gillar ju sittande presidenten Tarja Halonen.

Nu roar jag mig i vart fall med valmaskiner:

Hufvudstadsbladets maskin handlar mycket om miljö... och menar jag är Grön, SFP:are, (v) eller kommunist på riktigt (typ Finlands kpml(r)). Jaha, det hjälper.

Rundradion (YLE) föreslår för min del också de Gröna eller SFP.

Men Helsingin Sanomat (testet endast på finska) slänger in en joker och menar att jag tycker precis som en av Samlingspartiets (moderaterna) kandidater... men ser man till parti är jag Grön... eller SFP:are... eller vänsterpartist.

Hur placerar du dig på den finländska politiska skalan?

Andra bloggar om: politik, Finland, finländska riksdagsvalet, val 2007

Ärlighet varar längst, men vad är ärlighet?

För en tid sen var ett hett ämne i (bok)bloggosfären en brittisk studie (via Expressen) enligt vilken 1 av 3 ljuger om vilka böcker de läst. Skälen varierar kring axeln imponera på folk. Kopplat till det här är en ny fixering jag har: ListsofBests. Det är helt enkelt en site där man kan pricka av allt mellan himmel och jord från listor, varav en ansenlig del är boklistor. (Ett förfarande som min autistiska sida tycker lite för mycket om...) Speciellt fixerad är jag vid listan 1001 böcker att läsa innan du dör... är uppe i ynkliga 5 %. Tur att jag inte röker eller är en adrenalinjunkie, här måste man vara långlivad och seg.

Mitt dilemma här är det faktum att jag vet att jag läst många av böckerna, men jag kan inte komma ihåg dem helt. Får man klicka på läst då? Många slukade jag som tonåring men långt ifrån alla gav mig så mycket att jag minns dem. Det känns tungt att läsa om sådant jag inte egentligen gillade. Så nu ser det ut så att då jag vet att jag läst så klickar jag - oavsett om jag skulle kunna föra en konversation om boken eller inte. Men vissa titlar lägger jag "bakom örat" för att av olika skäl läsa om... men när har man tid när 1000 titlar skall avverkas? ;)

Har dessutom en massa böcker som är lästa men obloggade... dessa i-landsproblem!

Rothstein skriver fenomenalt om kärnfamiljen

Crap. Det här är jag. Tre år äldre partner, han har ett försprång på arbetsmarknaden - skall gå ner i tjänst men tjänar ÄNDÅ mer än mig. Jag jobbar som tjänsteman inom mjuk ideell sektor han jobbar som politisk tjänsteman. Var finns karriärmöjligheterna och pengarna - i politiken eller hos ideella föreningar?

Undrar om bebissubstitutet hundvalp störtar oss in i kärnfamiljens jämställdhetsdilemma. Eller måste man skaffa 1,7 valpar?

God kristen - två kandidater, men bara en kvalificerar sig...

Nu är det verkligen dags att klicka på "create new post"-knappen.

Ett besök hos bloggprästen Karl af Hällström fick mig nästan att sätta kaffet i halsen. Jag följer hans blogg eftersom han ofta rapporterar kring hbt-rättigheter och debatt när det kommer till finländska kyrkan. Dessutom brukar hans inlägg ge mig hopp om att kyrkan också i Finland är på väg åt rätt håll (tolerans i kärleksbudets anda), även om den debatt som förs i kommentarsfältet ibland är nedslående. Hans hbt-bibel rekommenderas varmt!

Det som hänt är att af Hällström blivit anmäld till domkapitlet för att han är en av "the good guys", argumenterar för att all kärlek är bra kärlek och är villig att välsigna homosexuella. Anmälan ser ut såhär och debatten torde fortsätta på bloggen.

Jag blir ofta mörkrädd och därefter besviken när jag följer finländsk debatt i diverse toleransfrågor. Jag kan inte förstå hur en person som skriver det här...

Den fråga jag riktar till domkapitlet är, huruvida berörda parter kan anses vara oförvitliga i sin lära när
1) Karl af Hällström och Tomas Ray försvarar homosexuellt leverne och den förstnämnde deklarerar sin avsikt att, ifall han tillfrågas, välsigna homosexuella parförhållanden,
2) Karl af Hällström hävdar att man i denna fråga inte kan göra någon distinktion mellan synd och syndare, och Tomas Ray låter påskina att de homosexuellas kärlek med nödvändighet tar sig uttryck i homosexuellt könsumgänge, samt
3) Karl af Hällström hävdar att det är människorättsligt oacceptabelt att söka hjälpa homosexuella att utveckla heterosexuella drifter.

(Källa anmälan länkad ovan.)

...tror sig vara en god kristen och tar sig rätt att anmäla en person som skrivit det här:

I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.

(Källa posten hbt-bibeln länkad ovan)

Dammsugarskor och onödigt vetande

Ja, jag vill ha ett par dammsugarskor!

Passar perfekt då jag arbetar hemifrån och går maniskt när jag pratar i telefon.

När jag ändå är på temat märkliga nyheter: BBC News har en kul lista över hundra udda nyheter från 2006. Man lär sig något nytt varje dag - idag har jag överdoserat med kunskap, exempelvis att isbjörnar vinner över lejon i slagsmål, man kan bli starkare genom att tänka på sina muskler och att hexakosioihexekontahexafobi är rädslan för talet 666. Sist men inte minst: Ägget kom först.