Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

Ibland känns litteratur i magen. Du läser en text och försvinner in i den, vill inte att den skall ta slut och i fallet med Den gula tapeten tar du några djupa andetag efter det sista ordet och börjar direkt läsa om den. För det är en kort text - men ett stort mästerverk! Koncentrerad, stark och obönhörlig - med så många tolkningstrådar att du vill nysta om och om och om igen. Jag tänkte bidra med några.

Den engelska texten finns tillgänglig på nätet, t.ex. hos Projekt Gutenberg. Efter läsningen skulle jag rekommendera Charlotte Perkins Gilmans egen kommentar "Why I Wrote The Yellow Wallpaper".

Det som gör kortromanen till "maglitteratur" för mig är den briljanta skildringen av sjukdom och patriarkat, att med så få ord kunna skildra en total utlämning och hjälplöshet - samtidigt som det hela tiden finns en desperat kanalisering av trotsigt motstånd. En kvinnas kamp och kvinnokamp.

I en historisk kontext blir en annan tråd spännande - det här är en text som inte av sin samtid mottogs som feministisk utan som en gotisk skräckhistoria, och som sådan inte värst speciell eller minnesvärd. Jag snubblade över en tolkning från 1950-talet i radioprogrammet Suspense (tillgänglig via Internet archive, komplett med dåtida reklamsnuttar) - en tolkning som exemplifierar hur annorlunda historien blir med pålagda skräckeffekter. Jag är fascinerad över hur det feministiska lagret kan förbli osynligt för en läsare, samtidigt som kärnan i litteratur är läsarnas mångfacetterade läsupplevelser.

Sammanfattningsvis: Ett måste för alla feminister och klassikerknarkare! En av mina absoluta favoriter (om det inte framkommit redan). Det är även intressant att googla runt och t.ex. rota i Internet archive efter föreäsningspodkaster, akademiska texter och debatt kring texten. Bra exempel på hur litteraturvetenskap funkar i praktiken.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten, feminism, litteraturvetenskap