30 november 2005

Att klippa sig och skaffa ett jobb

Jag har sökt jobb för allra första gången i mitt liv. Alltså inte fått nys om något via kontakter utan knåpat ihop en CV och ansökningsbrev. Jobbet för Svenska scoutförbundet har "obestämd arbetsort", så jag surfade runt och inser att mina chanser är minimala att komma till intervju eftersom jag kommer att bo i Malmö när anställningen börjar och det är den enda plats i detta avlånga land som har sina utvecklingskonsulenter redan anställda. Jag vill bara gråta! Äntligen hittar jag ett svar på den jobbiga "vadvilldublinärdublirstor"-frågan som störtar mig i depression efter depression, och så är det kört innan det ens börjar. Pessimist? Vad tror du?

Men jag kommer ändå att gå nästa vecka och hoppas hoppas hoppas att telefonen skall ringa.

Angående att klippa sig. Fick reklamblad från frisörsalong som prydligt anger olika pris för herr- och damklippning. Så var det med den jämställdhetslagen. Så herrarna kan sluta gnälla för att de måste punga ut med mer stålar på salongen. (Som om de inte skulle ha den bufferten, de tjänar ju mer för samma jobb!) Frisörer bryr sig lika mycket om jämställdhetslagen som jag om förbudet att kopiera kurslitteratur.

Vet inte vad som irriterar mig mest, de skilda priserna eller att folk inte respekterar min prydliga "Ingen reklam tack!"-lapp. Bastards!!

25 november 2005

Grabbighet

Så har 100 höjdare dragit igång igen. Femman älskar verkligen Filip och Fredrik. I program efter program efter program. Själv har jag tröttnat. Ja, det är kul med klipp och hopkok om mänsklighetens mindre upplysta ögonblick. Men det jäkla grabbtjattret i studion är påfrestande. När kommer en kvinna att få vara med i studion? Och nej, Linda Rosing räknas inte. Av den enkla anledningen att hon inte var med för att skratta med, utan för att skratta åt. Annika Lantz eller Linda Skugge? Ska det vara någon från Big Brother, varför inte Kitty? Om inte annat, bjud in Linda igen och låt henne vara rolig istället för att driva med henne!

06 november 2005

Veckans roligaste

Jag är smått fascinerad av Top Model. Kollar överlag inte på skandinaviska varianten, originalet är så mycket bättre (Janice, varför lämnade du oss??). Men hey, om ens bästa vän är TV:n undgår man inte mycket. Därför fick jag även med mig veckans pärla; fotografen uppmanar tjejerna att tänka punk, renässans och Versailles. Då en av deltagarna senare skall kommentera säger hon fritt återgivet: "Det var verkligen jättesvårt, jag har ingen aning om hur människor levde på 1800-talet".

Men å andra sidan, jag är väl bara bitter när jag skrattar. Fascinationen vid wannabemodellerna är ju mycket att de är pinnsmala men ändå drivs till tårar för att de får uppmaningar att banta. Själv sitter man i soffan och är småfet men tröstar sig med att ingen mäter ens höfter, himlar med ögonen och bryter ner ens självförtroende. Eller så finner man ro i tanken att man är lite smartare, hur snygga Top Model-tjejerna än är så spöar man dem på den fronten. Ingen kommer klippa programmet så att motsatsen bevisas, det är ett som är säkert.

Bitter, gammal bilringshäxa som tar ut allt på viktmobbade småtjejer på TV. Höjer inte oddsen att komma till himlen. Men på något sätt måste man få ut all den ångest utseendehetsen i samhället skapar. Och som vanligt är det mycket lättare att sparka neråt...

03 november 2005

Bloggoskuld no more

Att tycka till eller inte tycka till det är frågan. För att hitta inspiration till min allra första svada vänder jag mig såklart till min guru, mitt orakel, mitt allt. TV:n. Och den sviker mig inte, hur skulle den kunna det: Poker.

Jag råkar gilla poker på TV. Riktig poker. Inte svenskar/nordbor. Inte kändisar. Absolut inte svenska kändisar (ryyys!). Jag vill se de knivskarpa proffsen slakta varandra! Vi frälsta vet att 5:an träffade rätt då de köpte in World Poker Tour. Resten är usel wannabepoker världen skulle vara en så mycket mycket bättre plats utan.

Den jäkla wannabepokern håller på att degenerera oss i nästan (men bara nästan) lika hög grad som alla hjärndöda ordprogram som fyller förmiddagstablåerna. Folk gillar inte att jobba men folk gillar pengar. Snabba pengar! Och vad är snabbare än att vinna dem genom att klicka på nätet? Problemet är att det är endast briljanta individer som kan tjäna snabba pengar. Och de tjänar dem på alla mediokra Svenssons som gått på wannabepokertrenden. Survival of the fittest.

Men tillbaka till den coola, spännande TV-pokern! Bland alla männen dyker hon upp ibland Jennifer. Feministen i mig myser när jag läser: "In general, most men don't think women can play. So, what often happens is that they try to run over me. They bluff their money off to me. I guess they see me as a meek little girl and think that I'm easily bluffed. I'm not!" (artikel). En feministisk riktlinje som heter duga. Använd deras fördomar och hit them where it hurts! Survival of the smartest. Särartsfeminist? Läs om, läs rätt! Det är bara de som låter sina fördomar styra som kliver i uppenbara pokerfällor. Om alla wannabepokerspelare skulle få lära sig en plånboksläxa om idiotin i könsroller skulle jag förlåta bajspokerprogrammen och alla crappy nätpokersiter. Men tillsvidare står de på min dödslista medan jag zappar och hoppas på en glimt av fenomenala Jennifer.

Andra bloggar om: