Valrörelse

Söndag natt omkring 23.15. Gollum får jobbsamtal.

Var går gränsen? Well, det är tre veckor till valet.

Gissa vad? Det börjar på v...

Japp, så kom det då. Gollum berättade nyheten för mig när jag släpat mig från ett blött Göteborg till ett blött Varberg efter en blöt kväll/natt/arla morgonstund. Folkpartiet öppnar för vårdnadsbidrag. Och såklart, nu kommer också förklaringar om hur fp skall garantera att det inte blir en kvinnofälla och jada jada jada.

För mig är det principen som är viktig, inte exakt hur kompromissen tillslut ser ut. Ett liberalfeministiskt parti skall inte verka för cementering av könsroller. Därför skall allt som ens luktar vårdnadsbidrag avvisas. Samtidigt har Johanna bloggat här och här om den andra sidan av saken. Men jag orkar bara inte se det politiska spelet som alltid finns bakom just nu. Kan inte vara annat än besviken.

Problemet blir ju att det inte finns andra val för mig än just folkpartiet. Vårdnadsbidrag är nu allianspolitik. Mp vill ha det. Därför kan jag ju inte gå till någon av dessa om jag vill byta beroende på vårdnadsbidraget! Jag tänker inte stöda sossarnas korrupta maktapparat. Vänsterpartiet är kommunister, det är inte jag (vad pappa än tycker). F! är också långt till vänster, vad de än påstår, det är bara att se vilka lösningar de har. Jag delar oftast deras analys, men inte deras konkreta politik. And believe me, jag ville verkligen att f! skulle vara ett alternativ och det har inte varit lätt för mig att avfärda partiet.

I'm not a happy camper. Men jag är varken blankröstare eller soffliggare heller.

Andra bloggar om: vårdnadsbidrag, val2006, politik, feminism

Om trygghetsnarkomaner och scouterna

Merit har bloggat om svenskar som trygghetsnarkomaner, min observation på området kom också med. Jag plockar upp tråden i reklamsyfte:

Scouterna är bra
David Eberhard, som snart kommer ut med boken "I trygghetsnarkomanernas land", tycker att sommarläger och scouthajker är utmärkta aktiviteter där barn kan träna upp sitt självförtroende utan att föräldrarna lägger sina överbeskyddande näsor i blöt. (Saxat från Aftonbladet.)

Så varför inte bli scout? Också vuxna är såklart mycket välkomna, scouterna är t.ex. världens chans att utveckla sitt eget ledarskap, vara ute i naturen och att växa som människa.

Andra bloggar om: trygghetsnarkomaner, scouterna, scouting

Läsvärt om vårdnadsbidrag

I jakt på mer fakta kring vårdnadsbidragets effekter hittade jag denna läsvärda text. Där får man bl.a. reda på att hittills endast tre av totalt 50 sökande varit män. Ett utdrag ur DN-artikeln:

Anita Nyberg är professor på Arbetslivsinstitutet. Hon har studerat den finska modellen med vårdnadsbidrag. I en artikel, som är publicerad i tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv, slår hon fast att vårdnadsbidraget har konserverat ett traditionellt könsrollsmönster och ökat beroendet av männens inkomster till hushållen.

Siffrorna från kommunerna i Stockholmsregionen förvånar inte Nyberg:

- Papporna tar inte ut föräldraledighet och än mindre vårdnadsbidrag, säger Anita Nyberg.

Artikeln som DN refererar till har Nyberg skrivit tillsammans med Anita Haataja och går att ladda ner här.

Vårdnadsbidrag är pest. Så enkelt är det. Sverige bör ta efter Finland när det kommer till skolan. Inte vårdnadsbidrag!

Andra bloggar om: val2006, vårdnadsbidrag, feminism, Finland

Alliansens valmanifest - utan vårdnadsbidrag!

Alliansens valmanifest kom, såg och segrar förhoppningsvis också. Jag blev såklart nöjd med att samarbetet sprack när det kom till familjepolitiken. Lika absurt som att (s) samarbetar med (v) och (mp) när det kommer till försvaret skulle det vara att låta (kd) kedja fast kvinnor vid spisen.

Kommer det forskning som visar att vårdnadsbidrag får fler pappor att stanna hemma och ökar jämställdheten i familjen kan jag ändra mig. Men fram till dess: vårdnadsbidrag = kvinnofälla. I avvägningen välja själv = liberalt och bekämpa strukturer som hämmar oss att förverkliga oss själva som individer = liberalt är jag anhängare av den senare.

Valmanifestet finns t.ex. här.

Andra bloggar om: val2006, vårdnadsbidrag, alliansen, valmanifest

Valtest

Bland alla valtest som skall hjälpa på traven nu när de viktiga sedlarna snart skall stoppas i kuverten finns även de lite mindre seriösa.

I GP:s personlighetstest handlar det om att se vilken partiledare man påminner om. Det är första, och jag kan nästan slå vad om sista gången jag prickar in (kd):

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund blir en blek kopia av sig själv i ditt sällskap.
Du är en person som finner dig väl till rätta i bakgrunden. Därifrån driver du en oförtröttlig kamp för dina ideal och tar tacksamt emot uppmärksamheten. Du är korrekt och har en stor pliktkänsla. Familj och trohet är viktigare än fest och flärd.

Det var faktiskt riktigt skrämmande nära sanningen...

Men nu får det väl ändå räcka!

Vad är det här? Hela Alliansen är nu för vårdnadsbidrag. Jag skulle inte gråta om man inte enades kring familjepolitiken. (kd) är och förblir unkna och skrämmande på området. Varför skall (fp) nu vika sig på det område de varit helt trovärdiga på?

OK att man tycker att en boklista är värd att lyfta som fråga. (Det är inte främlingsfientligt - men det är banne mig inte liberalt heller.) Eller att man skickar upp testballong efter testballong. T.o.m. som kärnkraftsmotståndare känner jag ändå att (fp) kan få min röst. För det är ju jämställdheten, EU och skolan som avgör mest för mig personligen. I den ordningen. Skall vi börja nagga även jämställdheten nu när valet närmar sig?!

Say it ain't so.

Andra bloggar om: feminism, Alliansen, val2006, politik

Purpurfärgen av Alice Walker

En bekännelse: Jag älskar Oprah. Hon pratar böcker på TV, hjälper de svaga och har många söta vovvar. Oprah i sin tur älskar boken Purpurfärgen, har spelat i filmen och står som bäst som producent när Purpurfärgen går på Broadway. Därför måste jag såklart sträckläsa boken när jag hittade den i sambons gömmor.

Den har en ännu värre början än Flickan från ovan. Celie skriver till Gud, för hon har ingen annan att vända sig till. Hon skriver om styvfaderns våldtäkter, hur hon blir gravid, hur hennes barn tas ifrån henne. Hon skriver om en vardag fylld av våld och övergrepp, en vardag som inte förändras när hon ges bort (plus en ko på köpet!) som hustru till Mr _____. Där får hon ta hand om hushåll och barn samt såklart arbeta på fältet.

Brevformen fortsätter boken igenom, men förändras med tiden till en brevväxling mellan Celie och lillasystern Nettie, Celie kommer nämligen fram till att den Gud hon alltid föreställt sig är en vit man, har en vit man någonsin lyssnat på henne? Även om det går långsamt, och man inte kunde tro det till en början, reser sig Celie.

Det är en otroligt stark beskrivning av makt och vanmakt, något som trogna läsare av bloggen vet fascinerar mig djupt. Hur är det att vara kvinna, svart och fattig i amerikanska södern omkring mitten av 1900-talet? Det underbaraste med historien är att när Celie bejakar att hon är lesbisk blir hon starkare. Med andra ord läggs inte en sexualitet som bryter mot normen till som ett attribut för svaghet utan blir istället en väg mot styrka och självkänsla.

Olika nyanser av maktens struktur kommer på ett intressant sätt fram i Netties brev, som skickas från Afrika där hon är missionär. Hon reflekterar kring förtryck av kvinnor, att männen behandlar kvinnorna i byn på samma sätt som vita behandlar färgade. Eller hur man i Liberia egentligen återskapar maktstrukturerna man kämpat emot i USA genom att värdera infödda lägre. Samtidigt blir det tydligt att kolonialmakterna dominerar, oavsett vad de som lever på kontinenten gör. Det finns t.o.m. en tärande vanmakt hos de färgade missionärerna, de vill hjälpa, men ingen har bett dem komma. Och de vill få ett erkännande som "de bröder och systrar" som en gång såldes. Istället är även de främlingar som inte känner traditionerna och språket och förebrås för det.

Sammanfattningsvis en fängslande berättelse i sig som blir oförglömlig genom de teman som genomsyrar den.

Andra bloggar om: böcker, Purpurfärgen, Alice Walker

Fel tänkt

Under rubriken "De vet inget om tjejerna" skriver Aftonbladet att unga kvinnliga politiker (1 från varje riksdagsparti) gjort dåligt ifrån sig i en "undersökning" gjord av tidningen Hennes. Vilka av de 18 frågorna som ställts redovisar Aftonbladet? (Jag försökte hitta ursprungsartikeln i Hennes, men testreslutaten och frågorna låg inte på hemsidan.) Vad är det politikerna inte vet? I'll tell you:

De vet inte hur mycket 25-29 åriga kvinnor spenderar på skor. På kläder. På smink. På nöjen. Eller var de helst handlar sina kläder.

Skamligt!! Ja inte för politikerna utan Aftonbladet och Hennes! Är det här viktiga valfrågor för de unga kvinnor Hennes anser sig företräda? Är det såhär Aftonbladet ser på "tjejerna" som de tagit på sig att på ett märkligt sätt försvara emot de onda politikerna?

Jag är en av dessa tjejer, med mina 27 år. Jag vill inte ha politiker som vet vad genomsnittstjejen i ett snävt åldersspann har för ytliga konsumtionsvanor! Jag vill ha företrädare som jobbar för att jag skall få lika lön, våldtäkter straffas, prostitution motverkas. Som bryr sig om omvärlden, miljön, skolan. Som sysslar med politik helt enkelt. Och är bra på det.

En stor jävla känga till Aftonbladet och Hennes! Sluta förminska kvinnor och sluta för guds skull hyckla!

Andra bloggar om: feminism, politik, media, val2006

Det som göms i snö...

Så utanför EM-hotellet har någon skräpkorgsdykare hittat dopingpreparat som polisen nu undersöker. Som finländare är jag ju jäkligt nervös nu. Vi har ju en historia när det kommer till att lämna misstänkta påsar och väskor där man snubblar över dem:

10 februari [2001]: En väska med dopningspreparat, använda kanyler och blodiga bomullstussar hittas på en bensinmack. Preparaten är utskrivna av Finlands dåvarande landslagsläkare Juha-Pekka Turpeinen. Väskan lämnas senare till polisen.

Hela historiken här.

Hejdå finländsk skidåkning, vi kommer att sakna dig men aldrig förlåta dig.

Vem kommer att aldrig förlåtas efter EM?