Livet på landet

Tillbringar en välförtjänt semester i föräldrahemmet, tillsammans med Gollum. Sedan midsommar och fram till igår stod det en traktor parkerad på vägen som går förbi huset. Det var mycket irriterande för den tvingade till en jobbig omkörning och såg rejält malplacerad ut.

Igår kom förklaringen då ägaren plingade på hos oss. Traktorn hade nämligen blivit stulen. En av hans f.d. anställda hade snott den på fyllan, för tredje gången till på köpet. Därefter hade han kört den i minst 6 eller 7 mil (med små avstickare i diket) för att slutligen bli stannad av polisen nästan precis utanför vår port. Polisen hade inte resurser till att göra annat än låta traktorn stå kvar på vägen fram till att ägaren kunde komma efter den.

Gollum har vissa fördomar gentemot Finland, småstäder och det finländska folkets alkoholvanor. De har ju inte precis blivit motbevisade under hans vistelse i mitt hemland.

Vita Andersen: Håll käften och var söt

När jag läste danska kom jag i kontakt med dikter av Vita Andersen och gillade hur hon på ett avskalat sätt kunde beskriva ångest i vardagen. Då jag kikade in på ett antikvariat kom jag därför ut med novellsamlingen Håll käften och var söt som lovade vara "bland det starkaste som skrivits om kvinnor". Jag trodde jag skulle få lite jävlaranamma och kvinnokamp men det var det inte. De dikter jag läst borde väl ha gett mig en fingervisning, men jag tänkte uppenbarligen inte tillräckligt långt.

Tolv noveller senare mår jag illa och undrar varför jag inte lade bort boken. Orsaken torde vara att jag letade efter en liten ljusning, men det var förgäves. Att skriva "starkt" innebär här att skriva om våldtäkt, övergrepp mot barn samt barn som i allmänhet far illa, grova sexuella trakasserier, psykisk sjukdom, alkoholism, bristande självinsikt, destruktiv självbild samt total brist på självförtroende. Kryddat med misär, likgiltighet och självmordsförsök. Feelbad-litteratur. Med andra ord starkt som beteckning på allt det elände som drabbar kvinnor eller kvinnor låter sig drabbas av. Inte starkt som i inneboende styrka och kampvilja.

Sammanfattningsvis: Rekommenderas om du är intresserad av dansk litteratur genom tiderna. Undvik om du är ens lite deprimerad eller gillar Marian Keyes.

Andra bloggar om: böcker, Vita Andersen, dansk litteratur

ISBN: 9176420116

Johanna Sinisalo: Bara sedan solen sjunkit

Ibland hittar man böcker genom märkliga omvägar. Jag ramlade över Ennen päivänlaskua ei voi (sve. översättning: Bara sedan solen sjunkit) genom James Tiptree, Jr. Award. Den var nämligen en av vinnarna 2004. På finska kom den ut år 2000 och vann Finlandiapriset. I min svenska kokong har jag totalt missat den. I varje fall, väl medvetandegjord om verket så googlade jag fram en recension, som totalt sågade den svenska översättningen. Därför har jag nu gått och väntat med spänning på sommaruppehåll i Finland så jag kunde lägga vantarna på ett exemplar på originalspråk. Med detta i åtanke: mina kommetarer kring boken baseras på det finska originalet.

Boken är något av det mest fängslande och intressanta jag läst på riktigt länge! Sinisalo vrider verkligheten så att troll visat sig vara verkliga djur, bara ett av de stora rovdjuren i Finland. (Det är i sig inte helt otroligt, t.ex. pandan är ett djur som inte "upptäcktes" förrän under 1900-talet.) Hon berättar historien om Mikael (kallad Ängeln) som hittar en trollunge och räddar den. Samtidigt väver hon in en mängd referenser till troll i ett otal litterära former, alltfrån Kalevaladiktning till akademiska papers. Det som gör det hela så läckert är att det är svårt att skilja på vad som är verkligt och vad som är fabricerat. Sinisalo klarar inte bara av att hoppa mellan olika genrer, hon kan även på ett mycket övertygande sätt härma andra författares skrivande.

Historien om Ängeln och trollet är en av de många trådarna i historien, det finns många parallella. Är inte t.ex. historien om Palomita, den filippinska postorderhustrun även den en historia om troll? Hennes man är nämligen som det ondskefulla trollet i sagorna. Jag ser henne som bergtagen, fångad hos en mörk varelse, hon befinner sig i en hopplös situation långt från sitt eget hem.

Sinisalo ställer även frågan vem som styr vem - är det Mikael som fångat trollet eller är det trollet som fångat Mikael? Är troll som vilket rovdjur som helst eller är de mycket mycket mer?

Makt i alla dess former blir ett givande filter att fundera kring under och efter läsupplevelsen. Mikael både har makt och är maktlös i sina relationer till andra - och kasten mellan de olika rollerna är tvära. Med tanke på detta kan även den här boken läsas med tanke på relationer inom kön, den hegemoniska maskuliniteten. Men är det mänskligheten som tillslut får stå som skapelsens herre eller är det rovdjuren som kommer att gå vinnande ur maktkampen? Genom Mikaels perspektiv och den gayvärld som skildras får läsaren många reflektioner kring makt, genom Palomitas verklighet samt förhållandet mellan människan och naturen andra. Sammantaget en riktigt elegant problematisering av maktordningar.

Sammanfattningsvis: Rekommenderas varmt om du känner dig bekväm med att läsa på finska och är svag för historier med fantasydrag. Fäster även en liten glad regnbågsflagga på boken!

Andra bloggar om: böcker, Johanna Sinisalo, fantasy, feminism

Här är dina genusglasögon!

Det är lätt att vifta bort alla forskning kring genus som tendentiös och enbart en feministisk inlaga. Jag sliter mitt hår varje gång det görs! För då plöstligt blir det t.ex. OK för alla dessa individualister, som vägrar acceptera att "fri" inte fungerar innan hämmande strukturer kämpats ner, att dra alla över en kam. Att klumpa ihop folk som feminister och helt avfärda dem är uppenbarligen lätt för vissa. Bara för att några politiker kommer med provocerande lösningar är all genusforskning plötsligt trams. Så enkelt är det för vissa. Människor som låtsas vara belästa men baserar sin kritik av forskning på recensioner från dags- och (gud förbjude!) kvällspress.

Min poäng är att efter att ha tagit på genusglasögon blir det inte lika lätt. Feminism för mig handlar inte om att hitta offer utan om att vara medveten om att det finns strukturer som hämmar oss från att vara de individer vi vill vara. Jag vill erbjuda alla ett par helt outstanding genusglasögon: HÄR! Det är en webbsida som översätter andra webbsidor - på så sätt att verktyget byter ut kön: namn och pronomen. Fungerar bäst på engelska sidor, pröva t.ex. CNN eller någon annan nyhetssite. Eller bibeln som sidan länkar till!

1: In the beginning Goddess created the heaven and the earth.
2: And the earth was without form, and void; and darkness was upon the face of the deep. And the Spirit of Goddess moved upon the face of the waters.
3: And Goddess said, Let there be light: and there was light.
4: And Goddess saw the light, that it was good: and Goddess divided the light from the darkness.
5: And Goddess called the light Day, and the darkness she called Night. And the evening and the morning were the first day.

Andra bloggar om: feminism

Tanttest, precis vad jag behöver!

Via Faster Olga hittade jag listan nedan, ursprungligen från tidningen Tove.

10 tecken på att du håller på att bli tant:

1. Du tycker att allt med katter på är fint.
(Nej! Ondskefulla djur med dolda vapen. Vilket i och för sig är ett charmigt drag när jag tänker på det. Men det är väl snarare ett tecken på att jag borde aspirera på platsen som ondskefull världshärskare.)

2. Du tycker inte om solsken i köket för då märks det att du inte tvättat fönster.
(Helt sant! Men våra fönster är riktigt riktigt smutsiga.)

3. Du håller tidningen en halv meter framför dig för att kunna läsa.
(Nej, inte än. Men jag har glasögon...)

4. Du återanvänder plastpåsar.
(Ja, jag erkänner. Men inte brödpåsar (än) - vilket nog får ses som det allra tydligaste tecknet.)

5. Du har alltid ett paket näsdukar i handväskan, utifallatt.
(Ja! Men näsdukar är bra att ha! Varför stå där utan när det är så lätt att ta med sig?)

6. Dina favoritägodelar är dina nya gå-stavar.
(Nej... men jag har hört att det är mycket bra motion... och bra för ryggen. Jag borde kanske börja... istället för vattengympan.)

7. Du kollar kvittot innan du börjar packa ner dina varor i den medhavda kassen.
(Ja! Men en gång tog de betalt för pistagenötter istället för vitkål. Det är en viss skillnad i kg-pris där... Eh... jag köper vitkål... det är inte tantigt alls :).)

8. Du tar med dig extraskor till festen så att du slipper gå hem i högklackat och få skavsår.
(Nej... men jag har i princip gett upp högklackat av det skälet. Men igår travade jag omkring i Helsingfors med alltfler skavsår för att jag ville ha på mina "trendiga" (dock klacklösa) skor.)

9. Du tycker inte om att vara onykter utan föredrar en lätt salongsberusning.
(Ja! Varför snorfylla när man kan balansera på 0,6 promillegränsen. Festmetoden, ni vet ;).)

10. Du köper praktiska och bekväma trosor och struntar fullkomligt i att de inte är sexiga.
(Hm, struntar och struntar. Men mina underkläder är praktiska och bekväma, våga vägra sting och spets!!)

Ja, nu har jag det här på svart och vitt. Tant. För det går inte att dra andra slutsatser. Nästan allt som inte stämmer är jag ändå sympatisk till. (Utom onda katter då såklart.) Och det var ett tillfälligt återfall med skorna igår, nu kommer det att dröja länge innan jag tar på mig något icke-gångvänligt...

Alice Sebold: Flickan från ovan

Jag sträckläste Flickan från ovan, men läsupplevelsen måste vila inom mig innan den gick att blogga. För det är en bok som börjar förskräckligt. I en liten jordhåla blir 14-åriga Susie våldtagen och styckmördad. Efter att ha läst de första sidorna i boken där det här utspelas är det mycket svårt att tro på baksidetexten att Alice Sebold genomför ett häpnadsväckande förvandlingsnummer när hon av mörka beståndsdelar bygger denna hoppfulla berättelse. Hur kan det bli hoppfullt men den början?

Men det blir faktiskt en bok om att livet går vidare samt att man måste släppa taget. Det låter så fruktansvärt banalt, men Sebold lyckas undvika klicheerna som skulle sänka boken. Genom att skriva om Susie i sin himmel (olik alla andras, men ibland överlappande andras unika himlar) gör hon att läsaren kommer vidare från det hemska. En tråd som gör att du inte kan lägga ner boken är om alla karaktärerna kan gå vidare de med. Inte minst: Kan en 14-åring släppa taget om jorden och acceptera det faktum att hon aldrig fick leva fullt ut?

En annan tråd är om Susies mördare kommer att åka fast. Men det är ingen deckare, inte heller i den fällan kliver Sebold. Här påminner det lite om Den amerikanska flickan, du läser delvis för att få veta vad som hände men det är människoödena som skildras och fängslar, inte detektivarbete. Måste säga att jag ännu inte bestämt mig om jag är nöjd med hur den tråden slutade. Det hamnar i kategorin saker att släppa för att kunna växa antar jag.

Det jag älskade i boken var att karaktärerna inte alltid gör det rätta och att det är själva poängen. Du kommer aldrig att alltid göra rätt, din uppgift i livet är att leva med alla konsekvenser av ditt handlande.

Boken får mig att associera till texter av främst Douglas Coupland men även Neil Gaiman. Nej, det här är inte en humoristisk bok, utan det är de nämnda författarnas finurliga idéer och förmåga att ta ett koncept och renodla det som får mig att göra kopplingen. Här tänker jag på Sebolds tolkning av himlen och livet efter döden.

Sammanfattningsvis: Ja, läs boken! Speciellt om du tyckte om Douglas Couplands Girlfriend in a coma.

Andra bloggar om: böcker, Alice Sebold, livet efter döden

ISBN: 9170011494

Länktips - Malmö

Här är en jättebra sida för alla som vill hitta nya favoritställen i Malmö! Komplett med bra kartor samt möjlighet att söka enligt stadsdel.

Emma Hamberg: Mossvikenfruar - Chansen

Skyll dig själv! Så har jag tänkt ända sedan jag läste ut Mossvikenfruar. Jag vet att en rosa bok med guldtryck inte är min stil. En annan varningssignal är att den rekommenderas av Mama och Amelia. Och att Norrtelje Tidning tycker "Det här är en pralin!". Ja, jag borde ha vetat bättre bara genom att kolla på pärmen. Men jag gillar Emma Hamberg och tänkte att kvinnan som kickade Fröken Sverige ur Vecko-Revyn säkert skriver en rosa bok med lite jävlar anamma i.

Nu tänker jag inte såga chick-lit genren. Det räcker att konstatera att den inte passar mig. Alla de där referenserna som man skall identifiera sig med går mig förbi. Jag tänker inte förminska alla dem som älskar Mossvikenfruar och liknande verk. Den lilla science fiction nörden inom mig är dessutom för klen för att ens kunna lyfta stenar att slänga in i glashuset. Det är inte en dålig bok - men personligen gillade jag den inte.

Storyn i ett nötskal är att Anki man är otrogen och hon måste hitta ett sätt att hantera det inträffade. Det jag irriterade mig på var främst att hon var så storögd hela tiden (ja, poängen är såklart att hon skall växa tills hon ryter till, men någon hejd får det ändå vara). Jag är själv äkta småstadstjej, men så jäkla svårt är det inte att åka tunnelbana i Stockholm. En annan detalj var att Hamberg är övertydlig ibland och sådant har jag svårt med. Vidare insåg jag att språket (som hör till genren) var ännu en detalj som jag borde ha förutsett att jag inte skulle orka med i längden.

Men det fanns ljuspunkter, nämligen alla gånger Hamberg låter hjältinnan (?) bita ifrån: Men han har inte satt upp någon bård än, han vill vänta och se vad det blir för kön först, så han vet om det ska vara en rosa eller blå bård. Rosa eller blå. Herregud, jag kanske får en dotter som spyr om hon får se en rosa bård, som vill ha en blå bård med racerbilar, annars skriker hon skallen i tusen bitar.

Och porträttet av den romantiske lastbilschauffören som odlar pelargoner, syr på symaskin och älskar Lugna Favoriter är faktiskt en helt underbar lek med mansrollen.

Sammanfattningsvis: Tummen upp om du gillar genren, annars skall du tro på din inre röst som avråder från köpet.

Andra bloggar om: böcker, chick-lit, Mossvikenfruar, Emma Hamberg

ISBN: 9100110256

Ta natten tillbaka!

Bilden är en del av en kampanj mot våldtäkt som startats av några kvinnor som jobbar inom reklambranschen. På hemsidan kopplad till kampanjen finns det ett upprop mot våldtäkt att skriva under. Närmare bestämt: "Jag protesterar mot det sexuella våldet mot kvinnor, att lagen om sexualbrott inte följs och att kvinnors nej inte respekteras." Gör det!

Även Felira kampanjar mot våldtäkt i
Den våldtäktstid nu kommer.

Rädslan för våldtäkter får inte leda till att kvinnor känner uppgivenhet och stympar sin frihet. Låt de ljuva vårkvällarna vara kvinnornas och inte våldtäktsmännens skriver Birgitta Ohlsson och Anita Wejbrant. Förutom traditionellt opinionsarbete för att få upp våldtäkt på agendan så hänger Felira upp papperskuber med budskap mot våldtäkt på platser i Stockholm där det skett våldtäkter. Se även här för länkar och möjligheter att engagera dig. På Felirabloggen finns det nyaste kring kampanjen t.ex. här och här.

Andra bloggar om: feminism

Brittiska favoriter i repris

Mer böcker på bloggen! Eftersom det varit otroligt hektiskt längtade jag efter stillastående och harmoni, därför vände jag mig till några brittiska favoriter. Därför slukade jag först två Christieverk med Miss Marple i centrum: Mordet i prästgården och Miss Marples mysterier. Den senare en novellsamling. Mycket lättläst, perfekt för hängmattan (för alla som orkar med stressen att köpa en hängmatta OCH hänga upp den). Därefter gav jag mig på Tack Jeeves! av Wodehouse. Måste erkänna att ingen av böckerna var så bra som jag mindes, mest gnagde det i mitt bakhuvud hur mycket jag längtade efter att se TV-serierna istället.

Det jag ville ha var stämningen från en mycket stabil engelsk 30-tals landsbygd som hjälper en att fly från modern hets till ett idylliskt "förritiden". Och författarna levererar. Men det blev inte lugnande utan istället frustrerande. Alla feministiska och andra politiska skrifter som fått mig att mogna får mig att göra uppror mot den konservativa tonen som genomsyrar verken. Så, visst är det snabbläst, klurigt och roligt. Wodehouse har ett otroligt finurligt språk som räddar det mesta. Christies noveller charmar korsordslösaren i mig. Problemet ligger i att andelen arg ung kvinna i mig ökat för mycket. Jag vill egentligen inte ha det idylliska längre, mitt "förritiden" blir istället det som Ulrika Knutson beskriver i Kvinnor på gränsen till genombrott, om de feministiska pionjärerna knutna till tidskriften Tidevarvet och folkhögskolan Fogelstad. Kvinnor som kämpade emot de passiva roller som de tilläts ha och istället tog för sig så de kunde växa och blomstra. Den idyll som skymtar i beskrivningarna av Fogelstad på somrarna vill jag ha. Vilket diskussionsklimat! Med jag tvivlar på att jag skulle ha haft kvinnosakskvinnornas inneboende styrka att klara mig när jag väl måste lämna tryggheten och återvända till verkligheten. Det är bara att acceptera att "förritiden" inte var enklare eller bättre.

Andra bloggar om: böcker, Agatha Christie, P.G. Wodehouse

Malmö är allt bra fint ändå...

När jag kom hem från en jobbresa (btw: måste man sitta och sammanställa enkäter och i skriva rapporter den här otroligt varma och soliga veckan är det inte heelt fel att göra det på en ö i Stockholm skärgård) igår hade det äntligen hänt: Mitt namn stod på porttelefonen och dörren. Så jag är placerad på Malmökartan jätteofficiellt nu.

Jag var ingen stor beundrare av staden först. Sedan hittade jag biblioteket och förlät allting; att missbrukare ger sig på en, att här inte finns science fiction bokhandeln och att staden inte är Göteborg. Nu är jag lite småkär i alltfler platser: Ribersborg med alla vovvar och den underbara utsikten... ja hela området kring Turning Torso (ah, denna fallossymbol - kompenserar Ilmar för något?). Pildammsparken råkade jag hitta närmast i misstag. Hur kunde jag missa den?! Det är som att bo i Göteborg och inte hitta Slottsskogen. Jag rodnar än!

Och Malmö Museer! Vilka välgjorda utställningar! Jag har fått se allt från Helene Schjerfbeck till Samurajer. Imorgon blir det äntligen "Normen skaver", om sexualitet på jobbet. Skall tillbringa hela dagen ute på stan med diverse äventyr och allmänt lösdriveri.

Så för att fira min sommarflirt har jag placerat min blogg i
Malmö på bloggkartan.se.

Dessa googlare

Uppenbarligen hänvisas de som googlar ibland även till denna blogg. Som jag tidigare skrivit mycket ofta genom att knappa in öronkatarr. Men det finns andra träffar också såsom de författare och böcker jag skrivit om (ofta i drivor samtidigt till vissa poster, jag gissar att en skolklass då har i uppgift att recensera och gör det the modern way), finland och finlandssvensk samt några kändisnamn som jag tycks ha plitat ner.

Sedan har vi kategorin otippat där vi hittar t.ex.: "odla svampar kommersiellt" och "hur länge lever chihuahuor". Det har jag inte bloggat. Däremot om chihuahuor på enhjulingar och cockerspaniels som jonglerar. Samt om att slå in döda djur i presentpapper. Känns faktiskt lite tryggt att ingen googlat det och hamnat här. Jag skulle inte önska ens min värsta fiende mina associationer. (Min värsta fiende är förresten Bert Karlsson. Men det vet han inte om. Nå, råkar vi springa på varandra i svampskogen skall jag bussa min väldisciplinerade flygekorrarme på honom. Darra Bert, darra!)