Migraine Boy

Jag är inte precis en solstråle. Jag tror att det är därför jag älskade Migraine Boy, en serie som man bl.a. kunde se på MTV någongång under 90-talet. Storyn är att Migraine Boy är sur och bitter samt har kronisk huvudvärk. Han har ett love-hate relationship med en liten irriterande kompis. (Ungen älskar (bokstavligen) honom, medan han hatar det lilla jobbiga krypet.) Min absoluta favorit:



Skaparen till denna geniala serie är Greg Fiering, som inte hoppat på bloggandet. Men på sin hemsida har han ett arkiv med Migraine Boys alla öden och äventyr.

Candide, Voltaire

Dags för ett bokinlägg:

Har läst om Candide för att kunna hoppa in i bokdiskussionen på ett forum online. Men jag vet inte, blev mest tom. Japp, det händer en hel del och ironin och beskan är skön. Fastnade för dessa rader:

De dumma beundrar allting hos en ansedd författare. Jag läser bara för min egen skull och sätter endast värde på det som passar mig.

Det är en träffande beskrivning när det kommer till mitt förhållningssätt till läsande och kultur i allmänhet. Jag kan uppskatta det fina, men ofta av djupt personliga anledningar, m.a.o. antagligen på helt fel sätt ;). Oftast vill jag ha skräp. Som min faster brukar säga: Smaklöst - men det passar oss.

Nåväl, tillbaka till att få ur mig något om Candide. Klart är att vissa partier åldrats bättre än andra. Mest tänker jag på skildringarna av krig och krigshjältar som Voltaire med svart humor väljer att kalla alla de soldater som svischar förbi. Om Hemingway beskrev kriget med avskalat allvar för att visa på hur alla förlorar gör Voltaire det med en vass penna och svart humor. Oavsett vilken gud eller kung som används för att legitimera är resultatet ruiner, våldtäkt och elände. Det är inte alls svårt att överföra tankarna till idag.

Kommer att fortsätta odla min trädgård, precis som bloggbeskrivningen antyder att jag vill...

Andra bloggar om: böcker, Voltaire, klassiker

Äckligadocktrenden håller i sig

Det är tydligt och klart att jag inte kommer undan äckliga dockor i reklam. Coca Cola satsar på VM-reklam med fula dockor. Och än mer provocerande är att Com Hem gjort en av sina dockor finlandssvensk. Läser de den här bloggen och jävlas med mig? Är tillräckligt paranoid för att se det som ett troligt scenario.

You bastards!

Andra bloggar om: reklam

Tyst på bloggen

Shit vad jag har jobbat den här månaden. Det märks på bloggen, tomt tomt tomt var det här! Jobbandet har inneburit att jag flängt tvärs över Skåne ett antal gånger, såklart med kollektivtrafik.

Ett intressant fenomen här är biljettsystemet. Jag har varit osäker på hur det egentligen fungerar och ibland visat min biljett istället för att slänga i mitt söta rabattkort pånytt. Och utan undantag får jag då av busschauffören ett irriterat "Vad är det där" (ja, på breeed skånska då, men det kan jag inte härma ens i skrift). Ja, jag fattar, visa inte biljett, lägg i rabattkort. Men varför säga "Vad är det där" - det är ju helt solklart att det är en biljett, likadan som de antagligen skriver ut hundratals under dagen.

Nästa gång plockar jag fram en gul plasttomte (jag tycker fortfarande det är helt underbart roligt trots att det var ett kommersiellt jippo), så har de ett skäl att undra vad fan jag håller på med.