Candide, Voltaire

Dags för ett bokinlägg:

Har läst om Candide för att kunna hoppa in i bokdiskussionen på ett forum online. Men jag vet inte, blev mest tom. Japp, det händer en hel del och ironin och beskan är skön. Fastnade för dessa rader:

De dumma beundrar allting hos en ansedd författare. Jag läser bara för min egen skull och sätter endast värde på det som passar mig.

Det är en träffande beskrivning när det kommer till mitt förhållningssätt till läsande och kultur i allmänhet. Jag kan uppskatta det fina, men ofta av djupt personliga anledningar, m.a.o. antagligen på helt fel sätt ;). Oftast vill jag ha skräp. Som min faster brukar säga: Smaklöst - men det passar oss.

Nåväl, tillbaka till att få ur mig något om Candide. Klart är att vissa partier åldrats bättre än andra. Mest tänker jag på skildringarna av krig och krigshjältar som Voltaire med svart humor väljer att kalla alla de soldater som svischar förbi. Om Hemingway beskrev kriget med avskalat allvar för att visa på hur alla förlorar gör Voltaire det med en vass penna och svart humor. Oavsett vilken gud eller kung som används för att legitimera är resultatet ruiner, våldtäkt och elände. Det är inte alls svårt att överföra tankarna till idag.

Kommer att fortsätta odla min trädgård, precis som bloggbeskrivningen antyder att jag vill...

Andra bloggar om: böcker, Voltaire, klassiker