Cloetta Fazer och unkna förpackningar!

Ah, vem minns inte Nogger-debatten? Men var finns Centrum mot Rasism när de behövs? När det finns en verklig sakfråga att driva. Jag tänker såklart på Cloetta Fazers lakrits:



På företagets hemsida får man bl.a. veta att till Cloetta Fazers kärnvärden hör: "Vi ska vara ett vidsynt och modernt företag som kommunicerar tydligt och öppet med anställda och andra intressenter. Vi ska vara lyhörda för förändringar i vår omvärld och ständigt utveckla och förbättra våra produkter, utifrån våra kunders och konsumenters behov och önskemål."

Gå gärna in på hemsidan och utforska flikarna "Kontakter" och "Adresser" och hitta någon lämplig person att fråga hur loggan på lakritsen stämmer överens med den image företaget vill ha. Koncernkontoret har telefon: 08 - 534 817 00. Skulle med glädje tipsa om e-postadresser, men kontakt via nätet görs med formulär på hemsidan.

Lämna gärna en kommentar på bloggen om du kontaktat Cloetta Fazer angående detta!

Vardagsfantasy

Vill du ha lite fantasy i ditt tråkiga liv? Ta 1 st musiknörd och 1 st iPod. Då har du skapat Gollum.

Den amerikanska flickan

Jag har tillbringat de senaste dagarna med att sträckläsa "Den amerikanska flickan" av Monika Fagerholm. Det var en julklapp av mamma som bestämt slog fast att när nu Monika Fagerholm bor i Ekenäs så hör det till att läsa hennes böcker. Nå, det är aldrig fel att slå ett slag för finlandssvensk litteratur. Ja och så vann den ju Augustpriset också :).

Hursomhelst rekommenderar jag boken varmt! Det är inte en deckare, men det centrala temat är ett (eller kanske egentligen flera) mysterium. Redan efter de första sidorna vet vi att den amerikanska flickan drunknat, en ung kille hängt sig och att ännu en tonåring kommer att ta sitt eget liv några år senare. Frågan är såklart varför? Ledtrådarna finns där ända från början, men huvudkaraktärerna är barn med livlig fantasi eller personer med allmänt kaotiskt känsloliv, därför är det svårt att veta vad som är sanning och vad som är illusion.

Jag älskar uttrycket "den stora glitterscenen" som förekommer flitigt i boken (och en fristående fortsättning skall fortsätta på tråden). För några år sedan när min hjärna arbetade med högtryck med alla funderingar om äkthet, djup, yta, helhet och delar skulle jag ha behövt det begreppet att filosofera kring. Alla står vi på stora glitterscenen ibland då vi säger och gör det som förväntas så att alla skall vara nöjda och må bra. Alla ord och handlingar som inte för annat än olycka med sig. Tack Monika för att du skrev en briljant bok om det!

Andra bloggar om: böcker, Finland, Monika Fagerholm, Augustpriset

ISBN: 9100110124

Män och brott

I dagens aftonbladet skriver JämO Claes Borgström att kriminalitet beror på kön, inte nationalitet. Detta såklart som en kommentar till den nu ökända rapporten från BRÅ. Borgström:

Men om myndighetens strävan är att hitta en förklaring till brottsligheten i Sverige, måste man fråga sig varför de inte utreder en betydligt mer avgörande faktor i sammanhanget, nämligen kön: 90 procent av alla brott begås av en man.
Faktorn kön slår ut alla andra variabler. Ålder, inkomst, utbildning, bostadsort, arbetslöshet - de har alla relativt marginell betydelse i sammanhanget. Kön kvarstår som den avgörande faktorn för att förklara människors brottslighet.

Äntligen!

För det första: Jag är feminist men även djurvän ;). När detta är sagt: Borgströms kommentar är precis vad som behövs när debatten börjar handla om kollektiv och deras benägenhet att göra vad som nu än är på tapeten för tillfället. För när vi snöar in oss på kollektiv är det en sådan kommentar som fungerar som väckarklocka. Den provocerar och får förhoppningsvis folk att börja fokusera först på strukturer och sedan individen.

Borgström funderar kring den manliga normen och dess begränsningar som kan vara förklaringen till att det är män som begår de allra flesta brotten. Jag anser att det är en av de viktigaste uppgifterna för liberala feminister idag, att göra det socialistiska F! inte vill, nämligen involvera män samt se att även killar drabbas av könsstereotyper och strukturer i samhället.

Andra bloggar om: feminism, politik

Ernest Hemingway

Nobelprojektet går vidare, läste nyss ut "Farväl till vapnen" av Ernest Hemingway. Hade egentligen tänkt läsa Toni Morrison för att bli kvar i södern, men fick tag på Hemingway istället.

Som bekant deltog Hemingway i första världskriget och har i boken skrivit av sig sina upplevelser och reflektioner kring kriget. Stilistiskt är det avskalat med korta meningar och sparsamt med adjektiv. Läsaren förväntas hitta guldkorn mellan raderna. Storyn i stora drag: Pojke kör ambulans i kriget, möter flicka, blir skadad, gör flicka på smällen, kör lite mer ambulans, deserterar, lycka och tragik.

Hur mycket klassiker den än är fångade boken inte mig, trots att jag kan uppskatta den som tidsdokument. De sparsamma beskrivningarna och avsaknaden av karaktärsbeskrivning är förvisso del av stilen, men gjorde också att jag inte kände det minsta för huvudpersonerna eller den centrala kärlekshistorien. I grunden är det en bok om män och krig, personligen ville jag hellre veta vad som hände med kvinnorna. När detta är sagt måste jag ändå tillägga att språket och tankarna på många ställen är briljanta, när historien försvinner i bakgrunden förstår man varför boken är så uppskattad. Take it Mr. Hemingway:

Om människor uppträder med så mycket mod i denna värld måste världen döda dem för att bryta dem, och därför dödar världen dem naturligtvis. Världen bryter alla, och efteråt är många starka på de brutna ställena. Men de som inte vill låta sig brytas blir dödade. Världen dödar opartiskt de mycket goda och de mycket milda och mycket tappra. Om man inte tillhör någon av dessa kategorier kan man ändå vara säker på att bli dödad, men världen kommer inte att göra sig någon speciell brådska.

Andra bloggar om: böcker, Hemingway