Om chic lit och marknaden

Igår skrev MarieLouise Samuelsson i Sydsvenskan under rubriken: "Kvinnor vill inte bara läsa skräp". (Jag hittar den inte på nätet, så kan inte länka.) Hon tar upp en insändare i DN där tre unga kvinnor skriver att de känner sig förolämpade av att den litteratur de förväntas välja i bokhandlarna är chic lit i gulliga förpackningar. Exempel Mossvikenfruar som jag skriver om här. Samuelssons text sammanfattas bra av de avslutande meningarna:

Att komma med kritik mot chic lit och hafsproducerade livsstilsromaner brukar bemötas med att den som kritiserar är en sådan där finkulturmänniska, en elitistisk och folkföraktande smakdomare. Och det kan man naturligtvis tycka. Själv finner jag, precis som de tre insändarskribenterna, det nog så föraktfullt att utgå ifrån att kvinnor vill läsa skräp.

Det fick mig att börja fundera på om jag inte bara är skåpspensionär utan även skåpselitist. Jag hatar verkligen apparaten som marknadsför alla dessa plastiga böcker. Igår såg jag att stadsbibiloteket i Malmö speciellt hade ställt ut en massa chic lit för att pusha den. Det var faktiskt inte mest rosa utan lila och pasteller samt en hel del cirklar. Mjukt och poppigt? I dunno. I varje fall var allting på ett skrämmande sätt lika, klonat. Och det säljer, oj vad det säljer.

Liberalen i mig säger att vi inte skall låta marknaden styra oss utan styra den. Om ingen köper skräpet så försvinner det. Och om det nu en gång finns en efterfrågan så får vi acceptera att fria tänkande individer väljer att köpa böckerna, därför finns det ett existensberättigande. Och det är här som jag känner att skåpselitisten i mig vill bryta sig ut. För tänker jag inte, innerst inne, att de som köper dessa böcker är fria men inte speciellt tänkande individer? Bara för att jag inte kan förstå varför de inte genomskådar marknadsföringen och bristerna i både språk och innehåll. För om man ser till Samuelsson, anser jag inte att själva existensen av chic lit beror på att kvinnor vill läsa skräp? Med andra ord är jag inte bara en elitistisk smakdomare, jag skuldbelägger även kvinnor för att hela genren existerar då jag tror att marknaden i sig är "god".

Men sedan besinnar jag mig. Marknaden är en manipulativ liten varelse. Den är monstret som ser ut som en hundvalp men får huggtänder och äter upp dina inälvor medan du sover. Bara för att du köper en bok behöver du inte gilla den. Hur många gånger har jag inte fått böcker jag hatat i julklapp för att folk frågat i bokhandeln vad unga tjejer läser - och fått något lättsmält som svar? Och för den delen, som konsumenter vi vi ha ett stort utbud att välja från och konsumerar ofta brett. Bara för att man gillar deckare behöver det inte betyda att man inte har Dostojevski i bokhyllan. Såklart spelar marknadsföring roll, böcker som finns överallt och får massor med reklam kommer att köpas i högre grad än böcker som inte har samma apparat bakom sig. Vi behöver marknaden, men det är bättre att låta den sova i hallen än gosa med den i sängen.

Andra bloggar om: böcker, chic lit, liberalism