Terry Pratchett: Guards! Guards!
Jag förstår inte hur Pratchett kan leverera gapskratta-på-bussen-rolig fantasy gång på gång. De tiotals böckerna om Discworld är nästan fristående och följer lite olika trådar, den här är den första om nattvakten. Det är svårt att förklara vad som gör Pratchetts satirfantasy så rolig så dedikationen till boken får stå som exempel:
Jag föredrar att läsa även Pratchett på engelska, han leker med språket och många av skämten är ordlekar eller bokstavliga tolkningar av idiom. Jag vet inte hur väl de svenska översättningarna fungerar, blivit besviken så många gånger på översatt fantasy att jag inte prövar längre. (Inte bara det att språket så ofta är torftigt, dessutom envisas förlagen med att stycka böckerna också. Det senare gäller dock inte de relativt korta Pratchettböckerna. Lämna gärna en kommentar om du läst Pratchett på svenska - är de läsbara i översättning?)
Pratchett presenterar i Guards! Guards! Ankh-Morporks luggslitna nattpatrull med en alkoholiserad och cynisk kapten Vimes i spetsen. Han basar över den totalt moraliskt korrupte Nobby och sergeant Colon som är lyckligt gift sedan många år då den enda kommunikationen han har med sin fru är via lappar eftersom han jobbar om nätterna och hans fru om dagarna. Ett entusiastiskt nytillskott får de av Carrot, en ung dvärg på dryga 1,90 som tar lagen på stort allvar och mycket bokstavligt. Att Carrot anmäler sig frivillig förbryllar, att vara medlem i nattpatrullen är ett straff snarare än något åtråvärt. Historien erbjuder vidare en hel del drakar, en orangutang med lagens längsta armar, hemliga sällskap, maktövertaganden och rymningar samt avslutningsvis en liten romans... ja eller tekniskt sett två.
Sammanfattningsvis: Rekommenderas om du gillar humoristiska böcker och inte är allergisk mot fantasy. Speciellt kul kommer du att ha om du är göteborgare, ordlekarna är många och långsökta.
Andra bloggar om: böcker, fantasy, Terry Pratchett, humor
They may be called the Palace Guard, the City Guard, or the Patrol. Whatever the name, their purpose in any work of heroic fantasy is identical: it is, round about Chapter Three (or ten minutes into the film) to rush into the room, attack the hero one at a time, and be slaughtered. No-one ever asks them if they wanted to. This book is dedicated to those fine men.
Jag föredrar att läsa även Pratchett på engelska, han leker med språket och många av skämten är ordlekar eller bokstavliga tolkningar av idiom. Jag vet inte hur väl de svenska översättningarna fungerar, blivit besviken så många gånger på översatt fantasy att jag inte prövar längre. (Inte bara det att språket så ofta är torftigt, dessutom envisas förlagen med att stycka böckerna också. Det senare gäller dock inte de relativt korta Pratchettböckerna. Lämna gärna en kommentar om du läst Pratchett på svenska - är de läsbara i översättning?)
Pratchett presenterar i Guards! Guards! Ankh-Morporks luggslitna nattpatrull med en alkoholiserad och cynisk kapten Vimes i spetsen. Han basar över den totalt moraliskt korrupte Nobby och sergeant Colon som är lyckligt gift sedan många år då den enda kommunikationen han har med sin fru är via lappar eftersom han jobbar om nätterna och hans fru om dagarna. Ett entusiastiskt nytillskott får de av Carrot, en ung dvärg på dryga 1,90 som tar lagen på stort allvar och mycket bokstavligt. Att Carrot anmäler sig frivillig förbryllar, att vara medlem i nattpatrullen är ett straff snarare än något åtråvärt. Historien erbjuder vidare en hel del drakar, en orangutang med lagens längsta armar, hemliga sällskap, maktövertaganden och rymningar samt avslutningsvis en liten romans... ja eller tekniskt sett två.
Sammanfattningsvis: Rekommenderas om du gillar humoristiska böcker och inte är allergisk mot fantasy. Speciellt kul kommer du att ha om du är göteborgare, ordlekarna är många och långsökta.
Andra bloggar om: böcker, fantasy, Terry Pratchett, humor
posted by MiA at 10:43 em
3 Comments:
Så bra att även ickebloggers kan kommentera nu- nu kan jag skriva här att jag också gillar Terry Prtachett. Mannen är ett fenomen. Förstår inte hur han klarar att författa dessa böcker i en aldrig sinande ström och med bibehållen kvalitet. Jag har inte läst någon på engelska men det borde jag förstås göra utifrån det du skriver om ordlekar som går förlorade.
PS, Jag KAN stava till Pratchett :D
Japp, jag var lite omedvetet selektiv där eftersom jag inte kollat så noga på inställningarna.
Jag kanske är orättvis mot översättningarna, vem vet.
Har en väninna som menar att man såklart är lite nördig när man läser fantasy... ärkenörd blir man när man som jag envisas att läsa den på engelska :).
Skicka en kommentar
<< Home