En droppe i havet, men den är min

Pi-dags tips

2009-03-14T22:25:00.003+01:00

Varför inte fira Pi-dagen genom att kolla in Berättelsen om Pi av Yann Martel?

Vad är en bok?

2009-03-14T21:33:00.003+01:00

I pappersupplagan av Sydsvenskan uttalar sig några författare om Googles inskanning av böcker. Jag har en ambition att börja blogga mer om kulturpolitik och -debatt, Google-projektet är definitivt något att återkomma till. För ikväll nöjer jag mig dock med en kort kommentar.

Björn Ranelid säger i artikeln: "Det fysiska ting som kallas bok ska lukta och gå att känna på." Och visst är det charmigt med dignande bokhyllor, den småmögliga lukten av gamla romaner, andras hundöron i biblioteksböcker, ljudet av en vänd boksida, skärsår vid slarvig bläddring, dunsen från en kasse full av nya fynd, att somna med näsan i en bok. Men det jag gillar med böcker och det Ranelid anser böcker är är såklart högst subjektivt.

Det är självklart att digitalisering inte får en bok att sluta vara en bok - däremot är en digital bok en bok med andra egenskaper än en bok 1.0. Tillgängligare och sökbarare exempelvis. Knäckfrågan är vilka egenskaper en läsare vill ha - och min erfarenhet är att det varierar. Jag älskar den fysiska boken och äger gärna många, samtidigt som jag ofta utnyttjar bibliotek för att spara pengar och plats. Ibland behöver jag återkomma till en bok eller läsa ett specifikt verk utan att vara bunden av öppettider och utbud, då älskar jag siter som projekt runeberg och gutenberg. Bokförsäljningen ökade när pocketen dök upp i snabbköpet och ljudboken gynnades av försäljning på bensinmackar. Poängen är att vi läsare inte har konstanta behov även om vi har preferenser. Därför kommer jag alltid att föredra en gammal hederlig bok men även både läsa och lyssna digitalt. Att styvnackat hävda att man vet vad en bok är tror jag kommer leda bokbranschen in i samma träsk som musik- och filmbranschen är i idag. Man borde hellre lära sig läxan och (igår!) fundera ut hur man kan tillgängliggöra digitalt och tjäna på det.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, digitalisering, Google

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

2009-03-13T16:02:00.002+01:00

Ibland känns litteratur i magen. Du läser en text och försvinner in i den, vill inte att den skall ta slut och i fallet med Den gula tapeten tar du några djupa andetag efter det sista ordet och börjar direkt läsa om den. För det är en kort text - men ett stort mästerverk! Koncentrerad, stark och obönhörlig - med så många tolkningstrådar att du vill nysta om och om och om igen. Jag tänkte bidra med några.

Den engelska texten finns tillgänglig på nätet, t.ex. hos Projekt Gutenberg. Efter läsningen skulle jag rekommendera Charlotte Perkins Gilmans egen kommentar "Why I Wrote The Yellow Wallpaper".

Det som gör kortromanen till "maglitteratur" för mig är den briljanta skildringen av sjukdom och patriarkat, att med så få ord kunna skildra en total utlämning och hjälplöshet - samtidigt som det hela tiden finns en desperat kanalisering av trotsigt motstånd. En kvinnas kamp och kvinnokamp.

I en historisk kontext blir en annan tråd spännande - det här är en text som inte av sin samtid mottogs som feministisk utan som en gotisk skräckhistoria, och som sådan inte värst speciell eller minnesvärd. Jag snubblade över en tolkning från 1950-talet i radioprogrammet Suspense (tillgänglig via Internet archive, komplett med dåtida reklamsnuttar) - en tolkning som exemplifierar hur annorlunda historien blir med pålagda skräckeffekter. Jag är fascinerad över hur det feministiska lagret kan förbli osynligt för en läsare, samtidigt som kärnan i litteratur är läsarnas mångfacetterade läsupplevelser.

Sammanfattningsvis: Ett måste för alla feminister och klassikerknarkare! En av mina absoluta favoriter (om det inte framkommit redan). Det är även intressant att googla runt och t.ex. rota i Internet archive efter föreäsningspodkaster, akademiska texter och debatt kring texten. Bra exempel på hur litteraturvetenskap funkar i praktiken.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten, feminism, litteraturvetenskap

White Noise av Don DeLillo

2009-03-12T21:43:00.004+01:00

Pärmen av mitt exemplar av White Noise upplyser att DeLillo är "One of the most ironic, intelligent, grimly funny voices to comment on life in present-day America". Jag tänker inte argumentera emot. Skildringen av professorn Jack Gladney med familj, kollegor och omvärld är roande, speciellt genom den akademiserade vardagsjargongen. Samtidigt blir det gammalt ganska snabbt och romanen trampar vatten trots att tempoväxlingarna finns där. Jag undrar om det kan bero på att det snabba omväxlande samhälle DeLillo beskriver är mitten av 1980-tal - och för att slänga in en klyscha - vem kunde föreställa sig hur mycket snabbare det skulle bli? När DeLillo raljerade kring konsumtion bloggades det inte om dagens outfit och telefonkiosker var inte reklampelare utan till för att ringa ifrån.

Trots det drar språket in mig i romanens första del. Det är nästan som att läsa krönikor och kåserier på temat moderna samhällsföreteelser och dödlighet, handlingen får stå tillbaka. Därefter följer två delar till med mer handling, dock fortfarande kryddad med rappa kommentarer. Antagligen är det här jag slutar bry mig - jag känner inte att jag vill engagera mig i huvudrollsinnehavarnas förlamande rädsla för döden. Det som fick mig att fortsätta läsa var ungarna i familjen (olika inkarnationer av Rory Gilmore) samt kollegan Murrays inhopp.

Sammanfattningsvis: Helt klart läsvärd - men orkar du inte de avslutande delarna missar du inte heller mycket.

Boken är registrerad på bookcrossing och kommer därför snart att åka ut på äventyr igen.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, White noise, Don DeLillo

Återupplivning

2009-03-12T20:39:00.004+01:00

Jag har insett att den här bloggen blir läst ibland även om jag inte skrivit på flera år. Vi kan tacka Google för det eftersom diverse bokbloggningar är populära och dyker upp på träfflistan. Jag har under några månader sneglat på mina bokhögar och tänkt tillbaka på hur givande det var att blogga tankar kring det lästa - och att kunna gå tillbaka till det senare. Nu har jag kraftsamlat mentalt och är tillbaka på banan.

Uppdateringar i livet som kan påverka inriktningen (vilken fortfarande kommer ramla inom kategorin personlig men inte privat):
- Jag har hunnit plugga 30 poäng i litteraturvetenskap och läser nu ABM-masterprogrammet i Lund. Det är ett fancy sätt att säga att jag kommer bli bibliotekarie om ungefär ett år. Det är antagligen något av ett tjänstefel att inte blogga och ha koll på Web 2.0 så jag får se till att inte bara skriva utan också pimpa upp bloggen...
- Jag är numera terrier-ägare, så jag kan inte lova att låta bli hundrelaterade postningar.

Mer än affischer i finländsk kampanj

2007-08-31T11:34:00.000+02:00

Idag rapporterar DN om den finländska kampanjen som skall illustrera hur pinsam man blir på fyllan. Kampanjen är dock mer än affischer - den har en webbplats också som bygger på filmsnuttar. Prydligt könsuppdelad - som kvinna är du pinsam för du blir ful och kissar på gatan, som man blir du våldsam och leker med brandsläckare.

Kampanjen har också fått debattvågorna att gå höga. Kolla själv vad som orsakat kontroversen på hemsidan Kännissä olet ääliö (ungefär "På fyllan är du en idiot"). (Guidning för dig som inte pratar finska: Först behöver du svara ja (Kyllä) på frågan om du är över 18, sedan väljer du kvinna och kommer till ditt fylleuppvaknande. Klicka på de neddragna strumpbyxorna och kolla filmsekvensen. Snart skall du svara på frågan "Är en halvbekansts halvbekant en vän?". Därefter om det hela är "Siistiä" (coolt) eller "Noloa" (pinsamt).) Nu till knäckfrågan: Är det här att "hamna i fel säng" och pinsamt, eller är det våldtäkt? Och nej, det handlar inte om att det är två killar, det handlar om vem som är aktiv och vem passiv.

Det är även ganska talande att siten gör kvinnor till fylleidioter när de blir utsatta (t.ex. det jag inte kan se som ngt annat än en våldtäkt, men även när tjejen blir filmad när hon kissar) medan män ses som fylleidioter när de slåss och vandaliserar.

Om du kan finska kan du följa debatten via det här blogginlägget.

Andra bloggar om: Finland, fylleri, alkohol, Kännissä olet ääliö, våldtäkt, feminism

Amma sökes?

2007-07-27T19:15:00.000+02:00

Undrar vad det här jobbet innebär...

Bokblogg-genomgång som heter duga

2007-05-18T21:13:00.000+02:00

Såg via min besöksstatistik att folk hittade hit från bloggen bokidioten, närmare bestämt beroende på en genomgång av bokrelaterade bloggar. Den var så suverän att jag länkar den här och i min sidmarginal för att kunna ta till den alltid när jag har tid för nya upptäcktsfärder i bokbloggosfären.

Andra bloggar om: böcker, bokbloggar

Kort, klurigt och vackert spel

2007-05-17T23:24:00.000+02:00

Ett fint spel i flash finns här.

Ska det vara så svårt?

2007-05-06T22:50:00.000+02:00

Crap, hur svårt kan det vara att vinna en match? Nu kommer all jäkla smalltalk jag är tvungen att utstå de närmaste veckorna handla om hur mitt hemland suger.

När jag ändå gnäller: Nyss sett nya Spider-man och påmindes om varför man inte skall gå på bio. Betala priset för hyra av en handfull DVDer och få en salong med snorungar på köpet. Hädanefter är mitt tips hemmabiosystem och preventivmedel - let´s keep the world snorungefri!

Böcker som inhandlades på semestern

2007-04-18T23:49:00.000+02:00

Jag tillbringade mycket tid vandrande i bokhandlar under USA-resan. Tyvärr blev det bara stora kedjor, men ack så underbart även det var. Älskar konceptet kafé inne i bokhandeln och det faktum att studenter parkerar sig på golvet någonstans bland hyllmetrarna och småpratar och bläddrar i bokhögar. Dessutom kan jag inte annat än smälta när öppettiderna är till 23 alla dagar (såklart inte generellt, men inte ovanligt heller). För att göra en lång historia kort blev det Barnes & Noble, Borders m.fl. för hela slanten, samt en önskan att flytta till det underbara boklandet...

Jag måste dock lägga band på mig, så för det mesta bläddrade jag. Men några intressanta titlar + lite science fiction p.g.a. att priset var oslagbart fick äran att följa med mig hem:

Deanne Blanton och Lauren M. Cook: They fought like demons. Women soldiers in the civil war. (Kvinnor och krig är ett av mina specialintressen)
Helen Keller: The story of my life (måste ju gå till källorna för underbara thanksgiving-avsnittet av South Park)
Larry Niven: Ringworld (på tiden att jag läste den)
Neal Stephenson: Cryptonomicon
Neil Gaiman: American Gods (en av mina favoritförfattare)
Octavia E. Butler: Wild Seed (till samlingen av feministisk science fiction)
Todd Pruzan: The clumsiest people in Europe, or Mrs. Mortimers bad-tempered guide to the victorian world (en reseskildring skriven på 1800-talet av världens mest sadistiska barnboksförfattare mrs Favell Lee Mortimer)

Andra bloggar om: böcker, USA, shopping

The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon

2007-04-18T22:49:00.000+02:00

The curious incident of the dog in the night-time inhandlades på Newark för att jag skulle bli av med mina sista dollarsedlar. Det var med andra ord något av ett impulsköp och berodde på att jag kom ihåg titeln från 1001 böcker att läsa innan du dör och det faktum att bokens grafiska form är tilltalande. Som tur är blev jag inte det minsta besviken!

Stilgreppet Haddon använder sig av är ett mordmysterium - där pudeln Wellington är offret - skriven av en autistisk tonårspojke, Christopher. Han förstår inte abstrakta begrepp eller känslor och ogillar skarpt färgerna gult och brunt samt att någon rör vid honom. Han har fotografiskt minne och är djupt fascinerad av mönster och kartor, något som avspeglas i att boken innehåller många infogade skisser. Christophers familjeliv är i upplösningstillstånd, med det är ingenting han kan relatera till själv - och det är just den oförmågan som ger historien liv.

Eftersom det inte är berättelsen i sig utan formen som gör boken intressant är tipset läs om du tyckte stilgreppet lät spännande och är något som du skulle uppskatta.

Andra bloggar om: böcker, The curious incident of the dog in the night-time, Mark Haddon

Berättelsen om Pi av Yann Martel

2007-04-18T22:05:00.000+02:00

För en snabbsammanfattning av Berättelsen om Pi passar de första meningarna från baksidestexten utmärkt:

På Stilla havets oändliga, blå och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt två hundra kilo tung bengalisk tiger - och så Pi, en sextonårig indisk pojke.

Innan vi kommer till livbåten får vi dock följa Pis liv i Indien, en skildring som balanserar mellan charmerande och långrandig. Jag kan inte annat än le av skildringen hur Pi samlar på sig religioner. Han är nämligen hindu, kristen och muslim på en och samma gång. Efter en liten läsinsats blir det dags för skepssbrott och Pi hamnar i sin ark. Hans många långa dagar som skeppsbruten pendlar mellan spännande och tråkig läsning. Jag fick lite Coelho-vibbar (alltid avskräckande...) av en annan mening från bokens baksida som lovade att vi skulle få följa med på en mer abstrakt resa "genom en människas inre och det universum av livsfrågor hon bär inom sig". Personligen är jag inte den som plockar med mig självhjälpsböcker eller är värst intresserad av andras inre universum.

Boken är precis det här - en blandning mellan äventyrsberättelse och filosoferande kring livet, en kombination som skulle jag lämnat mig oengagerad av läsupplevelsen om det inte vore för de två sista kapitlen. De får mig istället att anse att Yann Martel är något av ett geni eftersom han helt svänger upp och ner på allt och faktiskt får mig att tänka på hur jag ser på livet. Hoppas Coelho har läst boken och insett hur mycket man påverkar en läsare genom att inte vara övertydlig. Jag fullkomligt älskar bokens sista mening - men för att förstå varför är du faktiskt tvungen att läsa hela berättlesen om Pi, som härmed rekommenderas även av en cyniker!

Andra bloggar om: böcker, Berättelsen om Pi, Yann Martel

Dagens länktips

2007-04-16T20:32:00.000+02:00

Fiffig webbradio som slumpar fram låtar efter ditt humör. Man kan också laborera med genrer och årtal. Om reklamen inte räcker: den är dessutom riktigt snygg också.

Siten har fått utgöra bakgrundsbrus under dagen, på "dark + energetic" - antagligen mitt normaltillstånd.

Baltimore

2007-04-05T17:38:00.000+02:00

Mitt bloggande sker fran resans coolaste hotell. Efter att ha suttit i oandliga bilkoer ut fran Washington (glom att ens forsoka kora i staden, det ar Metro som galler) blev det halvspontant Baltimore. Tummen upp, definitivt! Efter Washinton ar jag sightseeingtrott sa det har blivit promenad i hamnomradet (tank bo01 i Malmo eller Hammarby sjostad) och shopping. Min resvaska har under vagens gang borjat fyllas av jeans, sneakers och BH:ar, allt for en brakdel av priset i Sverige. Idag fortsatter roadtrippen antagilgen till Ashbury Park - det ar Gollum som vill se den legedariska platsen for Springsteen-fans.

Men D.C. blev det tillslut!

2007-04-05T17:12:00.000+02:00

Snabbguide till Washington D.C.: Ga, koa, trangs. Upprepa.

Det finns extremt langa listor pa vad man borde se i D.C. - och tiden racker inte till. Halften ats upp av att vanta i rodljus och det finns miljoner av andra turister som foljer samma lista som du. Det blev saklart en tur for att se monumenten (da undviker man ocksa koerna): Washington (men jag har klaustrofobi och Gollum hojdskrack sa vi kollade pa fallossymbolen fram marken. Kul ar att den byter farg en bit upp, det beror pa att inbordeskriget kom och byggandet kom av sig nagra sekel), Lincoln, Vietnamkriget (intressant att se allt folk lamnar vid det), Koreakriget (definitivt annorlunda an man ar van vid), andra varldskriget (mycket vackert med vatten och sten)... Det kanns som om resan gatt ut pa att kolla pa var folk dott eller var de blivit begravda... Vilket for mig in pa nasta sevardhet: Arlington. Mer promenad och man kan se t.ex. J.F.K:s grav.

Bokalskaren i mig kunde inte lamna staden utan att ha sett Library of Congress. Parlan dar: en oansenlig lapp skriven i blyerts - Woodrow Wilson som meddelar att forsta varldskriget ar over. Mycket annat har fatt sta tillbaka p.g.a. for langa koer och blivit sett endast utifran. Undantaget Vita Huset - det kollade vi pa utifran av det enkla skalet att besok kraver att man gar via sin ambassad och for att fa det fixas kravs man ar ute tva manader innan.

En av mina resedrommar ar Japan under korsbarstradsblominingen. Nu rakar Washington ha sin egen korsbarstradskarneval och den pagar som bast. Otroligt vackert - om man bortser fran alla manniskor som trangs for att se hur otroligt vackert det ar. Fick aven se enormt manga ekorrar, ett av mina mal for resan (jag ar en enkel flicka, man kan inte saga annat).

Den storsta besvikelsen var att Museum for American History var stangt for renovation (fram till 2008, sa alla ni som ar hugade far vanta lange an). Men ett rum pa National Air and Space museum ar tillagnat de mest beromda foremalen. Mycket popularkultur: Seinfelds volangskjorta, Carrie Bradshaws laptop och grejer fran the Wizard of Oz. Det jag inte visste och darfor plotsligt snubblar over var: Droiderna fran Star Wars. Jag har sett R2-D2 och C-3PO i verkligheten! I min varld ar det sa stort att jag nastan borjade hypeventilera av overraskningen. Det gor mig sorglig, men det bjuder jag glatt pa.

En restaurangrekommendation: For himmelsk thaimat ga till Mai Thai pa 1200 19th Street, North West.

...and beyond

2007-04-05T16:51:00.000+02:00

Efter att ha softat rejalt i vara rum i regnskogen blev det roadtrip for hela slanten. Att aka pa roadtrip med, och egentligen som del av, en familj innebar att iPoden an en gang blir en mycket uppskattad agodel. Gollums far gillar inte att signalera vid filbyten och missar ibland skyltar med enkelriktat, vilket gor resandet mycket mer spannande ifall man skulle fa trakigt. Vidare vagrar han tro pa GPS:en (ett maste for roadtrips btw!). Men fram har vi kommit, oftast mycket mjukt och fint, i var Dodge Caravan.

Det var Washington D.C. som var slutmalet for stunden, men vagen gick via Great Smoky Mountains. Vilken utsikt nar vi val kom fram. Men det blev en overantting i Pigeon Forge, aven det nagot man inte kan beskriva. Tank: ta en extremt fattig region av USA (Appalachias) och addera tursitdragarna Smoky Mountains samt Dollywood. Da vaker det langs vagen fram motell, snabbmatshak och restauranger, shoppingoutlets och souvenirfoprsaljning. Lagg till soderns markliga fenomen att vilja salja juldekorationer aret om och du far en stad som inte kan beskrivas pa annat satt an "kitsch". Pigeon Forge symboliserar antagligen allt som ar underbart och forskrackligt med kapitalism.

Men da dagen grydde kunde vi skaka av oss alla neonljus och aka de fa kilometrar som skilde oss fran NATUREN. Det kandes lite markligt att uppleva friluftsliv fran baksatet av en bil, men vi hajkade ocksa en (pinsamt kort) bit langs Appalachian trail.

En lang lang bilresa senare (och kaffe for 25 cent och en himmelsk Pecan pie pa ett cafe i Jonesborough) blev det kappkorning for att knipa det sista hotellrummet i Lexington. Washington D.C. kandes langt borta...

Nashville...

2007-04-05T16:30:00.000+02:00

Under resans gang har jag lart mig att teknikutvecklingen innebar att utan laptop kommer du inte langt (om hotellet inte har en internetdator). Cybercafeer ar sa 2001 (eller ngt), nu galler wireless och turisterna blir frustrerade.

I Nasville fick jag uppleva country, country och mer country. Reseguiden hade ratt: bilradion berattar nar du narmar dig, alla kanaler ar plotsligt country. Hotellet var helt outstanding, vi bodde utanfor pa Opryland. Det gar inte att beskriva egentligen, nar jag laste om att de byggt upp en regnskog, ett floddelta och en herrgard inne i hotellet fattade jag inte vad de menade. Men ja, det ar sant. Kolla sjalv. Ett enormt shoppingmekka ligger precis bredvid och saklart nagot av det mest klassiksa Nahville: Grand Ole Opry, en radioinspelning med langa anor som vi saklart bevistade. Vi fick bl.a. se legenden Porter Wagoner (mannen som upptackte Dolly Parton och till vilken hon, efter att de fatt "creative differences" och gatt skilda vagar, skrev "I will always love you" (for musikilliterata mig Bodyguard-sangen)). Den mannen har... speciell smak nar det kommer till scenklader.

Country Music Hall of Fame och att lyssna pa diverse upptradanden langs gatan Broadway ar det man gor som turist - och nagot som kan rekommenderas. Hann aven kolla pa Tennessees statsmuseum, dar en rolig detalj ar att man helt plotsligt och mycket losryckt snubblar pa en egyptisk mumie.

Miss i researchen...

2007-03-26T05:07:00.000+02:00

Nar jag packade min vaska infor resan hade jag en vaderuppgift att det ar ungefar 10-15 grader i Memphis. Nar vi landade visade det sig att det var 28 grader varmt. En liten miss i planeringen alltsa. Jag tackar min lyckliga stjarna for att jag packade mest t-shirts och linnen samt att det sista som hamnade i vaskan, halvt i misstag, var en jeanskjol.

Imorgon blir det National Civil Rights Museum belaget i motellet Dr. Martin Luther King, Jr. blev skjuten utanfor. Hoppas aven fa tid over for att promenera i den aldre delen av staden fylld av 1800-tals villor och kanske leta upp nagra avsides bokhandlar. Mitt resesallskap (that would be Gollum, hans foraldrar och bror... jag ar en stadgad kvinna) ar inne pa att besoka Sun Records, men for mig racker det med Graceland pa musikfronten. Maste ladda batterierna infor Nashville. Vi far se hur fohandlingarna om att ga pa egen hand gar. Min position ar dock stark - det ar min fodelsedag. Har tjuvfirat innan eftersom presenter delades ut i Sverige innan avfard. Fick en iPod som har varit i flitig anvandning... Jag har ju varit skeptisk till uppfinningen men totalt kapitulerat nu efter att ha insett att det ar en manick som spelar bara favoritmusik hela tiden. Maste bekanna att jag gick omkring pa Graceland med Apulanta i horlurarna de sista timmarna nar min grans for Elvislatar passerades.

Memphis so far

2007-03-26T01:48:00.000+02:00

Befinner mig nu pa amerikansk mark efter tag till kopenhamn - security check och passinscanning - flyg till amsterdam - securitycheck och inskrivning av passdetaljer samt utfragning speciellt av mig eftersom jag inte bor i samma land som jag ar medborgare i - flyg till Memphis, under flighten ifyllande av blanketter for att fa komma in i landet - passkontroll, fingeravtryck och fotografering samt utfragning - tull - securitycheck nu forsta gangen med skoscanning - yay, nu ar vi inne i landet!

Tillbringat dagen pa Graceland och fotograferat kitsch. Mitt bidrag till fotoalbumet ar den grona heltackningsmattan pa vaggen, en jattestor proslinshund samt spegeltaket.

Har inte heller missat ankparaden pa Peabody hotell.

Nya Fröken Sverige

2007-03-23T15:32:00.000+01:00

Numera är det uppenbarligen ett jobb att vara Fröken Sverige. Eller förlåt: Nya Fröken Sverige. Nya Fröken Sverige skall representera inte bara Sverige utan även alla unga svenska kvinnor. Visst är det underbart att rekryteringsprocessen nu är igång så att kollektivet unga svenska kvinnor äntligen får en representant. Nya Fröken Sverige fyller verkligen ett tomrum.

I jobbannonsen kan man läsa:

Rekryteringen har fått ett helt nytt format som skall visa att kompetens, empati och kvinnlig drivkraft är egenskaper som skapar möjligheter och framtidstro.

Vad underbart det är att när utseendehetsen slog tillbaka på skönhetstävlingen satte man sig ner kring ritbordet och missade poängen. Om vi uppvärderar kvinnliga egenskaper och sedan hittar en Ny Fröken Sverige som har de egenskaper vi bestämmer att unga kvinnor bör ha är allting frid och fröjd igen. Eller inte.

De olika varianterna av tävlingen är ju inte pest och kolera - snarare pest och migrän. Problemet är att sjukdomsinsikt saknas. Hur tävlingen än utformas handlar den om hur man skall vara som kvinna, inte som individ. Att fokus inte är på att man skall vara blond och kunna bära upp en baddräkt utan på att en ung svensk kvinna bör vara duktig, vårdande och ha lite girlpower ändrar inte det faktum att det är laboration med begränsande stereotyper.

Du kan roa dig med att surfa runt på tävlingens hemsida. Hur mycket fokus än sägs ligga på egenskaper har jag svårt att se att baddräktstillverkaren som äger rättigheterna är ointresserad av hur Nya Fröken Sverige bär upp en baddräkt.

Andra bloggar om: feminism, Nya Fröken Sverige

Land of the free, home of the brave

2007-03-22T23:56:00.000+01:00

Om drygt ett dygn kommer jag att sitta på ett flygplan påväg till the US of A. Det blir Memphis-Nashville-Washington D.C.-New York (sistnämnda ej mer än stället vi flyger hem från).

För att inte trampa i klaveret i Tennessee studerar jag dessa matnyttiga lagar. Men jag får en sådan oemotståndlig lust att lägga häftstift på motorvägen. I'm such a daredevil!

Skall såklart försöka bookcrossa när jag nu för en gångs skull är ute på äventyr.

Mer konsumentmakt

2007-03-21T23:46:00.000+01:00

För att fortsätta på konsumentmaktsspåret: Haglöfs sovsäckar. Häromdagen blev jag nämligen förbryllad över varför man angav olika komforttemperatur för män och kvinnor. Enligt angivelse jag skymtade på en sovsäck i ett skyltfönster kunde män använda den vid lägre temperaturer än kvinnor utan att stryka med. Nästa dag gick jag in i friluftsaffären för att få reda på varför, samtidigt som Maria tog på sig att luska lite på vildmarksmässan. Vi fick båda liknande svar där försäljare/representanter slog fast att kvinnor fryser mer än män, det bara är så.

Det var ju inte riktigt tillfredställande svar så Maria startade en tråd på Forum för vetenskap och folkbildning medan jag e-postade Haglöfs. Min fråga till dem var helt enkelt vilka studier de baserar sig på - idag fick jag svar:

Hej
Vi testar isolationsförmågan på samtliga våra sovsäckar i enl med en europeisk norm som heter EN 13537. En norm som de flesta sovsäckstillverkare idag använder. Den normen fastställer tre tempgränser för varje testad sovsäck.

T extrem
T lim = komforttemp för män
T comf = komforttemp för kvinnor

Så vi har inte själva bestämt att kvinnor fryser lättare än män. Det vetenskapliga underlaget för normen är fastställd av European Norm och vi använder bara själva metodiken.Sen ska man inte glömma bort att temperaturgränser för sovsäckar endast är riktlinjer. Det finns stora individuella variationer både inom och mellan könen.

Med vänlig hälsning/ .....

För att få veta mer om det vetenskapliga underlaget måste man alltså vända sig till European Norm. Lite kul är "Så vi har inte själva bestämt att kvinnor fryser lättare än män". Smälter dock för de avslutande orden men undrar i mitt stilla sinne varför inte de som marknadsför produkten "på fältet" kan få ur sig att det är en riktlinje och att man såklart även bör beakta variationer inom kön. (Och det skulle ju inte vara helt fel om man på Haglöfs var insatta i vilka faktorer som i grund och botten spelar roll - med andra ord mekanismerna som nu generaliserats till kön. De marknadsför ju sig med att det ligger avancerad teknik bakom produkterna, det är inte så trovärdigt att kunna redogöra för vad den tekniken i stora drag går ut på.)

Men en guldstjärna för det snabba svaret!

Edit:

Här är information om EN 13573 (märk väl kommentaren att den inte är okontroversiell)

Intressant rapport på temat. Har bara hunnit skumma, men den problematiserar det faktum att det är svårt att basera en norm på en "standard person". Problematiserar med andra ord individuella skillander och norm, men trots det inte värst mycket problematiserande utifrån kön. På sid. 25 påpekas att i en studie som för en gångs skull baserades på både kvinnor och män var det förvånansvärt lite skillnad mellan kön - och menar det kan ha berott på urvalet av kvinnor. Min nyfikenhet väcks alltmer. Hur empiriskt underbyggd är egentligen könsskillnaden? I den här rapporten slår man bara fast att kön spelar roll - och när motstridiga fakta kommer upp gräver man inte djupare i det. Nu är det en populariserad text, så den mer väsentliga frågan är om någon grävt djupare?

Andra bloggar om: Haglöfs, biologism, feminism, konsumentmakt, sovsäckar

På barrikaderna mot sötsaker?

2007-03-21T22:19:00.000+01:00

Jag stressar runt och hinner inte ägna mig åt uppdatera mig i senaste nytt från bloggosfären. Men efter en titt hos Maria Byström och Johanna Nylander, två kvalitetsbloggande feliror, följt av ett besök på felirabloggen måste jag ju också spana in nyheten om årets glasskandal.

Det som fick mig intresserad var att Feliralägret var lite splittrat, Maria skriver om vikten att fokusera på verkliga problem och inte devalvera feminismen, Johanna påpekar kort att även om det bara är en glass så är det även ett exempel på hur vi prackar könsroller på barn. Jag är splittrad och håller med båda två.

Min åsikt är en viktig vardagsfeministisk handling är att vara en aktiv konsument och se till att marknaden korrigerar sig. Könsstereotypa produkter är trams och om vi slutar köpa trams så slipper vi tillslut trams. Men trots det fattar jag inte riktigt vad föreningen Sveriges Konsumenter (som står bakom utspelet) sysslar med. Skall man verkligen direkt gå ut och kräva att GB drar tillbaka produkten istället för att uppmana till att inte köpa produkten? Utspelet ger ju bara gratisreklam och bjuder på billiga poänger på feminismens bekostnad. Och hur mycket jag än vill slippa trams är jag beredd att acceptera trams om det finns en hel drös individer som faktiskt vill ha det. Men jag hoppas som Maria att glassen försvinner för att efterfrågan inte finns. Intressant är att också ordföranden i ovannämnda konsumentförening tvivlar på att efterfrågan finns. Varför då gå ut så starkt? Glassen torde ju i så fall försvinna relativt snabbt utan att vi behöver få folk att fnysa åt dumma feminister.

Men det som ändå får den lilla onda sossen som bor i mig att vilja kräva förbud och indragning är en käpphäst jag har, nämligen smink riktat till småtjejer. Att glassen har smink i pinnen känns så onödigt och får GB:s bedyrande att den inte är tänkt endast för tjejer att ljuda aningen ihålig.

I ärlighetens namn är min sluta köpa trams så slipper vi trams inställning inte helt konsekvent - jag har ju t.ex. en gång argumenterat kring att ett sötsaksföretag borde ändra en produkt. Jag tycker fortfarande att det är en poäng med att ändra Fazers lakrits, det är gammal unken symbolik som man faktiskt kan välja att släppa. Men i ärlighetens namn håller exempelvis inte Zahra Abdulla med mig, hon tyckte debatten var lite fånig och delade ut nämnda lakritsstänger i sin personvalskampanj till riksdagen nyligen.

Andra bloggar om: feminism, glass, konsumentmakt

Spamdikt

2007-03-18T20:42:00.000+01:00

We applaud US meds
So
Time for Great Change
Be Careful
She will love you more than any other guy
Is so attache
He of pretty
her a powdery
Can't invention eminence meds? air here
He waterman a propaganda
I the exclusion
Are on normal

Tycker mitt spamfilter blir poetiskt ibland. Hur är det med ditt?

Medborgarjournalistik i Finland

2007-03-17T23:47:00.000+01:00

Via Merit Wager hittade jag det här uppslaget:

En komprometterande nyhet för finländska samlingspartiet (moderaterna) som rapporterats av de svenskspråkiga nyheterna i Finland, TV-nytt, tillskrivs medborgarjournalistik. Det var nämligen en privatperson som på sin mobilkamera fångade en samlingspartist med tveksamma uttalanden om invandrare, detta låg sedan till grund för nyhetsinslaget.

Men historien har levt vidare.

Materialet lades nämligen anonymt ut på Youtube:

Riksdagsmannen som figurerar gick till attack:

Helt vidrigt. Hennes uppenbara avsikt är att skada mig. Det får mig att vilja kräkas. (Källa)

För att bemöta kritiken kände den ditintills anonyma källan sig tvungen att gå ut med namn och bild - för att bevisa att hon inte kände frågeställaren på torgmötet samt att hon inte fått betalt för materialet. I den här artikeln från Hufvudstadsbladet återges innehållet i filmen och efterspelet.

Ibland känns Finland före - bejakandet av ny teknik och erkännandet av bloggosfär + medborgarjournalistik. Ministerbloggar skapar inte storm bland mediaeliten. Men samtidigt är "vi" så otroligt långt efter när det kommer till de grundläggande toleransfrågorna. Läs t.ex. vidare hos Merit Wager om sannfinländarnas kändiskandidater. Jag gillar ett rent personvalssystem samt att det inte finns någon %-spärr, men det här är tyvärr medaljens baksida.

Andra bloggar om: medborgarjournalistik, Finland, riksdagsval
Trackback

Bildtbloggen torde inte höja ögonbryn i Finland

2007-03-17T21:32:00.000+01:00

Mårten Westö skriver i Sydsvenskan tänkvärt om en lam och debattfattig finländsk valrörelse:

Finnarna är, som Brecht en gång uttryckte saken, ett folk som tiger på två språk. Det är kanske just därför som många finska politiker idag för offentlig dagbok på nätet. I bloggen kan de fritt ventilera sina åsikter utan risk för att bli avbrutna av efterhängsna journalister. I morgon får vi veta vem som dragit mest nytta av denna nya, men kanske inte helt okomplicerade, politiska diskussionskultur.

En snabb bloggöversikt visar att av 18 ministrar bloggar merparten, närmare bestämt 11 st. Dock märks att det är valrörelse, många bloggar är nya och tydligt rekommenderade av kampanjgeneraler. Men t.ex. utrikesministern är en som hållit på länge.

Bloggande ministrar (de flesta på finska):
Statsminister Matti Vanhanen
Utrikesminister Erkki Tuomioja
Justitieminister Leena Luhtanen halvbloggar, antagligen mest för att det är valrörelse.
Finansminister Eero Heinäluoma
Andra finansminister Ulla-Maj Wideroos bloggar på svenska.
Region- och kommunminister Hannes Manninen minibloggar beroende på valrörelsen.
Försvarsminister Seppo Kääriäinen
Kulturminister Tanja Saarela valbloggar (och man kan ladda ner bakgrundsbilder på henne till datorn)
Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja valbloggar (men inga bakgrundsbilder på honom)
Social- och hälsovårdsminister Tuula Haatainen
Miljöminister Stefan Wallin bloggar på svenska (är ordförande i Svenska Folkpartiet).

Bloggar inte:
Inrikesminister Kari Rajamäki
Utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki
Undervisningsminister Antti Kalliomäki (video på hemsidan)
Kommunikationsminister Susanna Huovinen
Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen
Omsorgsminister Liisa Hyssäla (men hon har en valvideo där hon joggar på sin hemsida och recepttips)
Arbetsminister Tarja Filatov

En annan som bloggar är samlingspartiets partiledare Jyrki Katainen. Då både Vanhanen, Heinäluoma och Katainen bloggar torde det bli så att även nästa statsminister i Finland bloggar oavsett hur valet går i detalj.

Kvinnan som fick min röst, som alltid, de Grönas Heidi Hautala bloggar hon med.

Andra bloggar om: val 2007, Finland, riksdagsval, bloggande ministrar, Carl Bildt

Svaret på den svåra frågan är naturligtvis Apulanta

2007-03-16T21:22:00.000+01:00

En vanlig fråga som slängs ut i smalltalkträsket är favoritmusik. Då brukar jag passa, för ingen kan ändå relatera till vad jag gillar. Är inget musikfreak - men äger en massa Apulanta och manilyssnar. Men alltför finländskt för att betyda något för snälla svenskar som vill veta mer om mig.

Kärlek...

... alltsedan denna (Silti Onnellinen)...

... via en verklig favorit (Viivakoodit)...

... till en av de nyaste (Koneeseen Kadonnut) (och tyvärr en av dessa "vacker tjej springer i långklänning och vi har angst"-videona bandet verkar gilla, men whatthehell, de kommer undan med vadsomhelst i min bok)

Andra bloggar om: musik, Apulanta, Finland

Putins Ryssland av Anna Politkovskaja

2007-03-01T22:33:00.000+01:00

Det här är en bok om Ryssland under 2000-talet. Politkovskaja skriver nutidshistoria genom starka personskildringar. Huvudingredienser är president Putin, armén, krigen i Tjetjenien, korruption och rättslöshet. Högintressant är såklart även skildringarna från gisslantagningarna på Dubrovkateatern och i Beslan.

Mest tänkvärt är skildringarna av hur det är att vara tjetjen i Ryssland idag - hur det är att vara lägt på hackordningen i ett samhälle där rättsstaten finns endast på papper, för dem som betalar bäst, och alla de vardagshjältar som försöker hålla på reglerna manövreras ut. Bland annat skildrar hon ett föräldramöte där en hatisk stämning piskas upp, en sjuårig tjetjensk pojke beskylls för det mesta och klasskamraternas föräldrar vill han skall sluta i skolan "så att våra barn inte lär sig fula saker av en eventuellt blivande terrorist". Det är inte på långt när det värsta övergrepp som skildras i boken, men en skrämmande bild. När redan små barn stämplas som fiender är vägen till katastrof inte lång.

En mycket läsvärd bok som på ett levande sätt skildrar ett samhälle där demokratin är i upplösningstillstånd.

Andra bloggar om: böcker, Anna Politkovskaja, Putins Ryssland

Dagens proteströrelse

2007-02-28T22:52:00.000+01:00

Jag är inte främmande för att understöda diverse proteströrelser, vi kan ta trädgårdstomtarnas befrielsefront som exempel.

Snubblade över (ja, inte bokstavligen) Svenska scenarbetare mot konfetti (och kan nästan gissa vem upphovsmannen är - hej Johan (?)). Er kamp är min kamp! Låt oss slåss mot väderkvarnar!

Alternativt valtest

2007-02-27T18:09:00.000+01:00

Jag har tidigare tipsat om valmaskiner inför riksdagsvalet i Finland. En lite annan approach finns hos kvällstidningen Iltalehti vars valmaskin hittar den kandidat som är mest lik dig - bokstavligen - bara du laddar upp en bild. Idén bygger på en studie att vi litar mest på personer som till utseendet påminner om oss själva.

Lite synd är det dock om kandidaten Seppo Lampela som är 75 % lik den onda Kejsaren i Star Wars.

Andra bloggar om: Finland, val 2007, riksdagsval, valmaskin

Stor skandal på Oscarsgalan!

2007-02-26T13:11:00.000+01:00

Det fanns såklart en film som stod över de andra - men snuvades på sin välförtjänta Oscar. Jag menar såklart den animerade kortfilmen "No Time for Nuts" med den välkända ekorren Scrat från Ice Age. Vill vi verkligen ha norsk 2D istället för det episka drama man skapat på Blue Sky Studios? Och varför hade inte ekorren bjudits in? Vi såg ju t.ex. Happy Feet-stjärnan och bilar från Cars skymta i publiken. Skandalöst!

Nästan lika skandalöst är att DN helt förbiser den upprörande händelsen och istället glädjs över att ett grannland belönas (med brasklappen att skaparen bor i Montreal). Men vad kan man vänta sig när andra höjdpunkter ur ett svenskt perspektiv är att Rolf Lassgård syns ramla i ett badkar i en halv sekund och att en snubbe dött. Det sista gav enligt samma publikation upphov till applåder. Där jag kommer ifrån är att applådera andras död ett direkt etikettsbrott och inget man bör uppmuntra.

För att inte gå in på Oscar för bästa låt. Först får vi höra den hjärtknipande sången från Cars - direkt följd av anti-bilpropaganda uppbackad av hela Hollywoodeliten. Såklart snor ju Melissa Etheridge åt sig en Oscar efter detta solklara övertramp mot allt som är rätt och riktigt. Vi fokuserar dessutom helt fel om detta är sättet vi tänker på nästa generation. Det fanns säkert otaliga representanter för denna nästa generation som igår med darrande underläppar frågade mamma och pappa varför tanten med gitarren och inte deras älskade bilar vann igår.

Jag tänker inte gå så långt som att antyda att pingvinerna i Happy Feet även de fick en oförtjänt Oscar. Ja, de bor i områden som drabbas hårt av global uppvärmning och vi låter bilarna stå där med hundhuvudet. Samtidigt går det inte att bortse från att det mest geniala elementet man kan lägga in i en film är djur som dansar i formation. Se bara på toppfilmer som tidigare nämnda Ice Age 2 och Madagaskar. Helt klart en svår avvägning.

Nej - jag skall inte låta min vrede gå ut över de oskyldiga. Men en sista fråga måste ställas: Är det verkligen troligt att animerade bilar förorenar mer än en föreläsningsturné med Al Gore? Svaret är antagligen en obekväm sanning, med likväl måste det upp till beskådande.

Andra bloggar om: Oscarsgalan, skandal, animerad film, No Time for Nuts, Cars, Happy Feet, Den danska poeten, humor

Helgens hyperventilation...

2007-02-25T22:21:00.000+01:00

... orsakades av att Gollums mamma shoppat babykläder att "ge bort" (mottagare inte definierad, de låg i en påse med grejer vi "kunde vara intresserade av" och ingen alternativ mottagare presenterades när hon fick frågan vem de var tänkta åt).

Gollum meddelade mig detta när jag fortfarande var aningen berusad/sömnig på söndagsmorgonen och mitt svar var mmm... sött... tultisar... I bilen på söndagseftermiddagen presenterade han fakta igen för en nykter men aningen bakfull version av mig vilket resulterade i att jag hyperventilerade ungefär fram till Kungsbacka.

När jag ändå bloggar mer privatliv än jag brukar:
Helt underbar partykväll i Göteborg, det var för länge sedan sist. Middag på Texas Longhorn (Linnégatan), perfekt opretentiöst och vänligt på helt lagom nivå (m.a.o. faller stället inte i överkäcka "goa gubbar" fällan) följdes av norsk hemmafest i mina gamla kvarter med ännu äldre vänner. Miljöombyte en sista gång till alltid lika stabila Sticky Fingers. Goda vänner, lagom fyllenivå, sjysst musik samt märkliga nya bekantskaper var riktigt riktigt underhållande.

När man skriver på rutin...

2007-02-25T19:30:00.000+01:00

Dagens småleende:

Andra bloggar om: ironi, humor

Gillade du Idol-spelet kommer du att älska det här

2007-02-23T00:24:00.000+01:00

Blocket har ett nytt koordinationskrävande spel, nu på temat Let's Dance (enda gången fenomenet kommer nämnas på denna blogg). Ick vad svårt Jive är!

Stor initiativförmåga?

2007-02-23T00:02:00.000+01:00

Lite snö och skåningarna blir tokiga! Men jag kan förstå dem, om man nu råkar ha en snöskoter undanstuvad i Skåne måste man ju bli överväldigad när chansen att använda den dyker upp.

Polisens uttalande om snöskoterfärd genom Malmö är nästan roligast:

Under mina 32 år som polis har jag aldrig varit med det här, säger Erik Jeppsson vid polisens ledningscentral. Det visar på stor initiativförmåga, men också på noll i omdöme.

Undrar om jag kan få låna snöskotern?

Andra bloggar om: snöskoter, Malmö, Skåne, sportlovskul

Time Out

2007-02-22T20:21:00.000+01:00

Jag klarar inte av programmet Time Out. Förvånansvärt nog är det inte göteborgshumorn utan mina neuroser det beror på. Jag blir nämligen galen av att de aldrig ställer några frågor. Antingen har man ett frågeprogram eller så har man stand-up. Inte både och!

Eftersom jag har en tendens att i alltmer upprörd ton förklara detta och hur förkastligt det är varje gång Gollum kollar på eländet menar han att jag skall ta det med Pierre Bernard istället. Jag tror han antyder att jag jagar upp mig över oväsentliga saker...

Men jag förstår inte varför det knappt finns några renodlade frågeprogram i Sverige. Det är bara trams trams trams med kändisar för hela slanten. Kanske är det den ultimata sammanfattningen av den svenska skolans utarmning.

My two cents

2007-02-22T18:15:00.000+01:00

För övrigt tycker jag:

- att Britney är sjukt vacker utan hår
- att snöfall på vintern inte bör komma som en överraskning
- att "Trollskogen" är ett trevligt namn på en busshållplats
- att Hans Tilly bör betala sin faktura
- att det är dubbelmoral att hylla Carolina för att hon tog ut plastboobsen, Victoria för att hon klädde på sig och Anna-Nicole för att hon dog om man inte respekterade kvinnorna ifråga innan

Thinking Day

2007-02-22T17:36:00.000+01:00

Idag firar (flick)scoutrörelsen Thinking Day. Som namnet antyder tänker man på andra scouter runtom i världen, kanske hör man av sig till en vänkår eller så har man en internationell fest. När jag var liten scout var det just det här Thinking Day var, vi hade internationellt tema på olika sätt och så samlade vi in frimärken eller pengar till scouternas världsfond. Nu när jag "blivit stor" sammanfattar den bakomliggande tanken med Thinking Day varför jag är engagerad i scouterna.

För det jag inte riktigt förstod som barn är att scouterna är en av de största kvinnorörelserna i världen, och Thinking Day är otroligt viktigt i det sammanhanget. Exempelvis handlar temat i år om att ge flickor runtom i världen möjligheten att växa genom att utveckla sitt ledarskap, stärka sin självkänsla samt både utrycka sina åsikter och agera utifrån dem. WAGGGS (Flickscouternas världsorganisation) arbetar mycket med att dels uppmana medlemmar till socialt engagemang och dels med eget socialt engagemang. Så när ni skojar om flickscouter som springer omkring och säljer småkakor kan ni tänka på att pengarna för det kanske går till att en scoutkamrat i en annan del av världen har skolmaterial eller rentav en skola att gå till.

Thinking Day symboliserar m.a.o. att spela roll för någon annan. Det var därför vi samlade kläder och gosedjur, packade paket med förnödenheter och samlade pengar till ett skolbygge. Men också därför vi fick lära oss att ta hand om varandra, växa in i ledarskap och sedan erbjuda andra detsamma som erbjudits oss. Och det är därför scouting betyder så mycket för mig ännu idag.

Andra bloggar om: Thinking Day, scouting, feminism

Riksdagsval i Finland - roa dig med valmaskiner

2007-02-20T21:36:00.000+01:00

Ner i brevlådan damp ett röstkort och jag påmindes om att det är riksdagsval på gång i Finland. Jag har svårt att bestämma mig för var jag hör hemma i den finländska politiken. Bloggläsare som vet att jag återfinns i liberala lägret blir kanske förvånade över att jag i Finland oftast röstat på miljöpartiet och... förlåt... sossarna. Hur blir det så?

Jo: I Finland har toleransfrågorna så jäkla långt kvar (man kommer ju aldrig i mål, men det är inget skäl att stå kvar och hänga kring starten) och jag har svårt att lita på större partiers mänskliga ryggrad överhuvudtaget. De Gröna alternativt Svenska Folkpartiet brukar oftast ha en sund linje så däremellan brukar jag stå och väga.

Nästa faktor är att det är rent personval. Du måste alltså hitta en individ som finns i ditt läger i det parti du står närmast eller en klockren individ (som troligtvis kan samla tillräckligt röster för att väljas) i ett parti du annars är lite skeptisk till. Speciellt viktigt blir det ju vid presidentvalen - och det är även skälet till mitt sosseröstande, jag gillar ju sittande presidenten Tarja Halonen.

Nu roar jag mig i vart fall med valmaskiner:

Hufvudstadsbladets maskin handlar mycket om miljö... och menar jag är Grön, SFP:are, (v) eller kommunist på riktigt (typ Finlands kpml(r)). Jaha, det hjälper.

Rundradion (YLE) föreslår för min del också de Gröna eller SFP.

Men Helsingin Sanomat (testet endast på finska) slänger in en joker och menar att jag tycker precis som en av Samlingspartiets (moderaterna) kandidater... men ser man till parti är jag Grön... eller SFP:are... eller vänsterpartist.

Hur placerar du dig på den finländska politiska skalan?

Andra bloggar om: politik, Finland, finländska riksdagsvalet, val 2007

Ärlighet varar längst, men vad är ärlighet?

2007-02-01T00:38:00.000+01:00

För en tid sen var ett hett ämne i (bok)bloggosfären en brittisk studie (via Expressen) enligt vilken 1 av 3 ljuger om vilka böcker de läst. Skälen varierar kring axeln imponera på folk. Kopplat till det här är en ny fixering jag har: ListsofBests. Det är helt enkelt en site där man kan pricka av allt mellan himmel och jord från listor, varav en ansenlig del är boklistor. (Ett förfarande som min autistiska sida tycker lite för mycket om...) Speciellt fixerad är jag vid listan 1001 böcker att läsa innan du dör... är uppe i ynkliga 5 %. Tur att jag inte röker eller är en adrenalinjunkie, här måste man vara långlivad och seg.

Mitt dilemma här är det faktum att jag vet att jag läst många av böckerna, men jag kan inte komma ihåg dem helt. Får man klicka på läst då? Många slukade jag som tonåring men långt ifrån alla gav mig så mycket att jag minns dem. Det känns tungt att läsa om sådant jag inte egentligen gillade. Så nu ser det ut så att då jag vet att jag läst så klickar jag - oavsett om jag skulle kunna föra en konversation om boken eller inte. Men vissa titlar lägger jag "bakom örat" för att av olika skäl läsa om... men när har man tid när 1000 titlar skall avverkas? ;)

Har dessutom en massa böcker som är lästa men obloggade... dessa i-landsproblem!

Rothstein skriver fenomenalt om kärnfamiljen

2007-01-30T00:02:00.000+01:00

Crap. Det här är jag. Tre år äldre partner, han har ett försprång på arbetsmarknaden - skall gå ner i tjänst men tjänar ÄNDÅ mer än mig. Jag jobbar som tjänsteman inom mjuk ideell sektor han jobbar som politisk tjänsteman. Var finns karriärmöjligheterna och pengarna - i politiken eller hos ideella föreningar?

Undrar om bebissubstitutet hundvalp störtar oss in i kärnfamiljens jämställdhetsdilemma. Eller måste man skaffa 1,7 valpar?

God kristen - två kandidater, men bara en kvalificerar sig...

2007-01-25T23:04:00.000+01:00

Nu är det verkligen dags att klicka på "create new post"-knappen.

Ett besök hos bloggprästen Karl af Hällström fick mig nästan att sätta kaffet i halsen. Jag följer hans blogg eftersom han ofta rapporterar kring hbt-rättigheter och debatt när det kommer till finländska kyrkan. Dessutom brukar hans inlägg ge mig hopp om att kyrkan också i Finland är på väg åt rätt håll (tolerans i kärleksbudets anda), även om den debatt som förs i kommentarsfältet ibland är nedslående. Hans hbt-bibel rekommenderas varmt!

Det som hänt är att af Hällström blivit anmäld till domkapitlet för att han är en av "the good guys", argumenterar för att all kärlek är bra kärlek och är villig att välsigna homosexuella. Anmälan ser ut såhär och debatten torde fortsätta på bloggen.

Jag blir ofta mörkrädd och därefter besviken när jag följer finländsk debatt i diverse toleransfrågor. Jag kan inte förstå hur en person som skriver det här...

Den fråga jag riktar till domkapitlet är, huruvida berörda parter kan anses vara oförvitliga i sin lära när
1) Karl af Hällström och Tomas Ray försvarar homosexuellt leverne och den förstnämnde deklarerar sin avsikt att, ifall han tillfrågas, välsigna homosexuella parförhållanden,
2) Karl af Hällström hävdar att man i denna fråga inte kan göra någon distinktion mellan synd och syndare, och Tomas Ray låter påskina att de homosexuellas kärlek med nödvändighet tar sig uttryck i homosexuellt könsumgänge, samt
3) Karl af Hällström hävdar att det är människorättsligt oacceptabelt att söka hjälpa homosexuella att utveckla heterosexuella drifter.

(Källa anmälan länkad ovan.)

...tror sig vara en god kristen och tar sig rätt att anmäla en person som skrivit det här:

I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.

(Källa posten hbt-bibeln länkad ovan)

Dammsugarskor och onödigt vetande

2007-01-04T17:22:00.000+01:00

Ja, jag vill ha ett par dammsugarskor!

Passar perfekt då jag arbetar hemifrån och går maniskt när jag pratar i telefon.

När jag ändå är på temat märkliga nyheter: BBC News har en kul lista över hundra udda nyheter från 2006. Man lär sig något nytt varje dag - idag har jag överdoserat med kunskap, exempelvis att isbjörnar vinner över lejon i slagsmål, man kan bli starkare genom att tänka på sina muskler och att hexakosioihexekontahexafobi är rädslan för talet 666. Sist men inte minst: Ägget kom först.

100 % Muminmaterialistisk

2007-01-02T23:24:00.000+01:00

Julen gjorde mig till en bättre finlandssvensk. Plötsligt är jag nämligen ägare till en hel massa mumingrejer. (Ja, finlandssvenskhet avgörs genom ägandet av och kunskapen om allt mumintrollsrelaterat. Detta är något att bita i för alla dessa debattörer som är fixerade vid sociokulturellt arv. För finlandssvenskar är det sociokulturella arvet släktens samling av muminprylar.) I min bokhylla har endast funnits sorgsna "Sent i november", min konsumtion av allt muminskt har inte återspeglats i ägande av åtskilligt muminskt.

Kära mor kom ihåg att jag önskade mig påfyllnad av muminböcker - och inhandlade som den effektiva kvinna hon är rubbet. Så nu behöver jag inte skämmas längre OCH kan slå upp alla citat och scener jag vill när jag vill. Himmelskt.

Gollums snälla mamma hade shoppat loss bland muminkoppar och skålar. Äntligen kan jag inmundiga mitt kaffe och annat livsnödvändigt på ett korrekt sätt.

Gulligast var som så ofta Sofia som kom ihåg mig med en Mårran-kopp. Alla har en eller flera muminkaraktärer. Jag har kraftiga drag av Misan (deppig, melodramatisk, urtypen av grått möss...) men min själ (och mitt humör - speciellt när jag inte ätit) är en mårras. Dessa karaktärsdrag är naturligtvis inte smickrande, men en muminpersonlighetsanalys skall man inte försköna. Bäst är nästan att ha vänner som vet att man är en mårra, men ändå ger en julklappar.

Monstrous Regiment av Terry Pratchett

2006-12-29T00:15:00.000+01:00

Japp, ännu en Pratchett har slunkit in i min bokhylla. Monstrous Regiment är speciell på så sätt att den hamnade där beroende på att den är med på den långa listan (2004) för The James Tiptree, Jr. Award. Priset går till science fiction eller fantasy som ökar eller undersöker förståelsen av genus. Från deras långa och korta listor - och vinnare såklart - har jag hämtat många finfina lästips.

Storyn är enkel: Borogravia är ett litet men agressivt land, omgivet av andra små och agressiva länder. Resultatet är en region där krig är vardag och behovet av soldater stort. Polly Perks bestämmer sig för att hitta sin bror som försvunnit på ett avlägset slagfält och tar värvning. Eftersom kvinnor inte är välkomna klär hon ut sig till man och äventyret börjar. I den luggslitna sista patrullen samsas vampyrer, troll och en Igor med ett antal unga män - ett antal som visar sig vara mindre än vid första ögonkastet.

Satiren är vass och rolig, men boken är faktiskt på sina håll förvånansvärt mörk. Pratchett skriver som alltid om "vår värld" skruvad ett antal varv och snuddar här vid ämnen som våld och övergrepp, teman jag inte förväntat mig.

Monstrous Regiment är en av de nyare i Diskvärlds-serien, men torde fungera bra fristående. Karaktärer från nattvakten spelar biroller, men figurerar såpass lite att det inte spelar någon roll om "karaktärer från nattvakten" är en fras som betyder något för dig eller inte.

Andra bloggar om: böcker, Terry Pratchett, fantasy, feminism, Monstrous Regiment

ISBN: 0060013168

Matti Nykänen i högform!

2006-12-17T21:45:00.000+01:00

Matti Nykänen i Norge

Här följer humor på hög nivå. Eller egentligen på så låg och tragisk nivå att jag älskar det. (Filmen börjar "på riktigt" efter 1 min 20 sek - håll ut!) Kan man finska skrattar man så man ramlar från stolen - eftersom poängen är att de översatta svaren inte helt överensstämmer med de avgivna... Här följer dock en kompletterande och förklarande översättning.

En uppenbart berusad Matti Nykänen intervjuas av norsk TV (antagligen i anslutning till presskonferens kring filmen Matti - om Nykänens liv). Som tolk fungerar otroligt söta Jasper Pääkkönen som spelar Matti i filmen. Ju längre intervjun fortgår desto mer blir Pääkkönen tvungen att censurera svaren. Personen journalisten frågar om, Mika Kojonkoski, är f.d. tränare i finländska backhoppningslandslaget, numera tränare för Norge - och en person Nykänen helt klart har något otalt med.

Fråga 1 - Vad tycker Matti om Kojonkoski?
Pääkkönen översätter korrekt åsikten - Kojonkoski tar ungdomarnas pengar.

Fråga 2: Hur då?
Även här översätter Pääkkönen korrekt, försöker även få med Mattis smått patriotiska slutkläm: Bättre att ni behåller [Kojonkoski] så börjar det gå dåligt för er.

Fråga 3: Om inte Kojonkoski betytt något för norsk backhoppnings förbättring?
Här översätter Pääkkönen med Kojonkoski har aldrig vunnit något. Punkt. Matti satte dock inte punkt utan fortsatte: Han har inte gjort något annat, perkele, än slickat röv och alla andra har förlorat sina pengar.

Den avslutande frågan/konstaterandet att Kojonkoskis roll ju inte varit att vinna utan träna andra resluterar i att Nykänen menar att Kojonkoski använder sig av hans metoder, Matti har lärt honom allt - ungefär så långt översätter Pääkkönen. Men de avslutande orden Nykänen lämnar intervjun med är de underbara:

Mika Kojonkoski tar bara era pengar, tro mig... alltså han är ett rövhål! [Nykänen går]

Andra bloggar om: Matti Nykänen, Jasper Pääkkönen, backhoppning, humor

Vad är det med Skåne egentligen?

2006-12-07T21:51:00.000+01:00

Efter att ha läst detta är jag såklart nyfiken på kvällens Insider. Det jag undrar över är vad är dealen med Skåne? När Aftonbladet i artikeln listar de fem värsta grannbråken är fyra av dem i Skåne. Två ute på Österlen och två i Bunkeflostrand.

Min teori är att det beror på att skåningar inte förstår varandra. Jag menar, vem förstår skånska? Som supernanny brukar säga: Use your words! När orden är på skånska är det helt klar problematiskt...

Här finns en ordlista med skånska ord. I rest my case.

Andra bloggar om: Skåne, grannbråk, Insider, skånska

Som Tjuvlyssnat, men i första hand

2006-12-02T22:46:00.000+01:00

Stadgade sambos ägnar såklart lördagseftermiddag åt att kolla på möbler. Ordväxling på Svenska Hem (här skulle varit en länk om sidan inte legat nere):

Gollum: De där hyllorna därborta med handdukar på har ingen lapp med mer information, vad är det för serie och vad kostar de?
Expedit: Eh, vi säljer dem inte... de är från IKEA.

Det är inte varje dag man får uppleva ett Tjuvlyssnat-ögonblick!

Andra bloggar om: IKEA, Svenska Hem, Tjuvlyssnat, humor

Shoppingtips i Malmö: Bluebox.se

2006-11-30T00:07:00.000+01:00

Ibland har man tur. Jag råkar bo mycket nära Bluebox.se fysiska butik på Östergatan 27 i Malmö. Alla ni som inte är lika lyckligt lottade och vill hitta lite spännande julklappar till era nära och kära med barnasinnet kvar rekommenderas webbutiken varmt! Urvalet presenteras utförligt på hemsidan men kan kanske sammanfattas med kul designprylar till hemmet.

Andra bloggar om: shopping, Malmö, Bluebox.se, julklappar

Anansi Boys av Neil Gaiman

2006-11-29T20:39:00.000+01:00

Det som charmerar mig mest med Neil Gaimans böcker är mixen mellan verklighet och fantasi. Det är inte poetisk magisk realism (vilket jag sällan har tålamod med), utan humoristisk vardagsbeskrivning där en skeptisk huvudperson utsätts för övernaturliga fenomen och måste anpassa sig till att världen ser helt annorlunda ut än vi tror. Så är det också i Anansi Boys där det uppdagas för "Fat Charlie" Nancy att hans far egentligen är guden Anansi samt att han har en ohängd bror med magiska krafter. Fat Charlies liv går ut på att upprätthålla en korrekt fasad och synas så lite som möjligt, något som gjort förhållandet till fadern aningen spänt - Anansi råkar nämligen vara guden för spratt och upptåg. Historien börjar med att Anansi dör, men med stil (mitt i ett karaokenummer, han hinner även dra med sig en yppig blondins tubtopp i fallet). I efterdyningarna kallar Fat Charlie på sin bror Spider, vilket visar sig vara ett stort misstag. Spider förför snabbt hans fästmö och gör så han förlorar sitt jobb och blir brottsmisstänkt. Men det är när Fat Charlie bestämmer sig för att få Spider att försvinna igen som de verkliga problemen börjar.

Gaimans skrivande påminner om en annan stor humorist, nämligen Terry Pratchett. De har gemensamt skrivit Goda Omen på temat världens undergång, parodierande exempelvis Omen-filmerna och annat i genren antikrists födelse. I mitt tycke ett mycket lyckat samarbete och en genomrolig bok det med. Jag föredrar oftast Gaimans vridningar av vår värld, speciellt hur han ibland tar saker bokstavligt och leker med resultatet. (Exempelvis i Neverwhere där stationerna längs tunnelbanan i London får bli magiska platser utgående från vad de heter.) Pratchetts oerhört vridna fantasyvärld är såklart mycket roande den med, men är lätt att överdosera.

Anansi Boys kommer kommer lätt upp på min lista över böcker jag rekommenderar, men står du och väger mellan den och American Gods skulle jag köra på den senare. Nu har jag faktiskt bara läst hälften av det verket, men på temat gudar som vandrar på jorden tyckte jag den var ett strå vassare.

Andra bloggar om: böcker, Neil Gaiman, Anansi Boys, fantasy, Terry Pratchett, humor, Goda Omen

ISBN: 9780061140600, ISBN: 0061140600, ISBN: 9132433840

Intressant.se - som att löneförhandla?

2006-11-25T20:00:00.000+01:00

Mitt självförtroende kunde vara bättre. Kom på mig själv med att tänka att intressant.se kan jag inte pinga, "lite mer välskrivna inlägg" platsar jag inte bland. Är det inte en klassisk kvinnofälla? Inte begära tillräckligt hög lön vid löneförhandling eller kalla sitt engagemang för att "pyssla med [valfri aktivitet]". Också titeln intressant avskräckte mig, vad är egentligen intressant? En snabb genomläsning av de inlägg som anses mest intressanta visar att definitionen av intressant här är inlägg som handlar om politik och samhälle. En lika ovetenskaplig titt indikerar även att det överlag är män som återfinns på intressant.se.

Jag bestämde mig för att kika in hos bloggosfäranalytikern nummer 1, Media Culpa. I undersökningen Bloggsverige 2 kan man läsa att det är aningen fler kvinnor som bloggar och läser bloggar, men det är inte många procentenheter som skiljer. På temat intressant konstateras även att vardagsbetraktelser är något bloggläsare gärna vill ta del av, dock skiljer sig preferenserna mellan kön. Män läser helst om politik och samhälle (69,9%), journalistik och media (59,3%), IT och bloggande (54,7%) medan kvinnor helst vill läsa om vardagsbetraktelser (74,7%), mode och design (39,9%), journalistik och media (38,8%).

Om bloggarna kan man även läsa att kvinnor i högre grad än män bloggar anonymt och att kvinnor ofta bloggar för att de gillar att skriva. Vidare är det vanligare att män bloggar för att påverka andra, debattera och stärka sitt varumärke - aka synas och höras.

Kopplat till intressant.se är det slående. Vilket typexempel på hur ett på ytan könsneutralt fenomen är allt annat än könsneutralt. "Intressant" enligt hur det etablerats på sidan följer nära den lista av bloggämnen män gärna läser. Hur skulle responsen bli om vardagsbetraktelser började pingas i stor utsträckning? Samtidigt är det absolut ingenting som hindrar någon att pinga. (Ja, annat än att det är krångligare än att bara blogga. Å andra sidan kanske det inte är helt irrelevant, i Bloggsverige 2 kan man även läsa att män i högre grad har annonser på bloggen samt läser genom RSS, m.a.o. bloggar mer tekniskt.) Det är bara jag själv som tyckt att mitt skrivande och mina ämnesval inte platsar. Jag har inte pingat och blivit rådissad för det. Jag har helt enkelt utövat självcensur och upprätthållit en osynlig norm.

Intressant.se är ett givande exempel på hur individuell frihet och struktur krockar, ämnen som alltid brukar komma upp i den interna liberala debatten kring feminism. Att pinga intressant, speciellt med andra ämnesval än de vanliga skulle vara ett kul experiment i vardagsfeminism. (Tudelat: Fler kvinnor pingar (självförtoende och att ta plats) men även att bloggare oavsett kön pingar ämnen som bättre överensstämmer med vad bloggläsarna anser vara intressanta.)

Går det att förändra? Behöver det förändras? Vill du vara med?

Andra bloggar om: feminism, könsneutralt, bloggosfären, intressant.se

Inlägget är såklart pingat på intressant.se.

Playstation - en dröm i rosa

2006-11-25T19:01:00.000+01:00

Efter två helger i jobbtecken kunde jag igen tillbringa några timmar i shoppingtecken. Eftersom shopping för mig innebär att stryka omkring i spelbutiker kunde jag inte undgå att den rosa PS2:an nu landat i Sverige. Vad skall man tycka om den?

Jag får Gillette-vibbar. Företaget utvecklar rakhyvlar för män på löpande band, fler och fler blad, batteridrift och annan produktutveckling vi inte visste vi behövde. För kvinnor en rakhyvel... ingenting... ingenting... sedan innovation: samma rakhyvel, men med glitter i skaftet! Könsstereotyperna är skrämmande, likaså särhållandet av könen. Kan någon förklara för mig på vilket sätt behåringen skiljer sig så extremt mycket att man måste ha olika rakhyvlar? Eller är det helt enkelt så att hela marknadsapparaten är så inlindad i generaliseringar och illusioner att ingen ens kommer på tanken att något är ruttet?

Tillbaka till den sockersöta spelmaskinen. Är det vägen att gå för att locka tjejer att spela? Eller skulle man istället satsa på spelutveckling... exempelvis fokusera mer på genusanalys och jobba med att skala bort sexistiska element? (Mitt favoritämne att spy galla över, läs här och här.) Istället gör man en Gillette: Släpper en ny spelmaskin och kör på som vanligt samtidigt som man släpper den gamla i en "tjejfärg". Skall killarna byta upp sig medan tjejerna skall pynta sitt rum med en gammal produkt i gullig förpackning? Radikalt hade varit att släppa Playstation 3 endast i rosa.

Andra bloggar om: rosa Playstation 2, Playstation 3, feminism, TV-spel, Gillette

Bloggutmaning om politiska metoder

2006-11-24T21:07:00.000+01:00

Jag har blivit bloggutmanad av Johanna. Temat är politiska metoder. Mina svar är extremt vanilj, men here goes:

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Inomparlamentariskt. Jag är en av dem som vanligtvis argumenterar för "systemet". Jag råkar anse att pälsdjursuppfödning bör förbjudas (dålig borgare, dålig!) men istället för att släppa ut minkar röstade jag i min gröna ungdom på en minkutsläppande aktivisttjej i riksdagsvalet. Erkänn att du vill bli polare med mig för att jag låter så radikal och spännande ;).

Form vs innehåll?
Innehåll. Alltid. Är extremt idealistisk (snarare än ideologisk) när det beger sig. Klarade inte av att inordna mig i Sverige i Europas EMU-propaganda - om jag inte skulle brinna så för europasamarbetet och europeisk federalism skulle jag proteströstat nej beroende på att form totalt fick dominera trovärdigt innehåll.

Civil olydnad vs laglydighet?
Civil olydnad ser jag som en nödvändig ventil även om jag gillar "systemet". Dock ser jag på intet sätt stenkastning och diverse reclaimande som civil olydnad.

Icke-våld vs politiskt våld?
Icke-våld. Så enkelt är det.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
Urvattnad massrörelse. Handlar väl än en gång om att jag är idealistisk snarare än ideologisk.

Separatistisk organisering eller inte?
Får man passa i en bloggutmaning? Eller hey, det är min blogg och mina regler: Pass!

Är din blogg en politisk metod?
Ja, den är såklart min egen propagandakanal och det händer att jag faktiskt tycker saker ibland. Men då läsarkretsen, som för de flesta bloggar, inte är större än närmast sörjande kan man knappast kalla den en värst effektiv politisk metod.

Och så skall man skicka stafettpinnen vidare också. Elände, man måste bevisa att man har bloggande vänner/läsare som känner för att ha åsikter om politik. Prövar med Catrine, Hanna, Micke och Andreas.

Never let me go av Kazuo Ishiguro

2006-11-23T23:06:00.000+01:00

Never let me go är titeln även på den svenska översättningen av Kazuo Ishiguros bok. Berättarrösten vi med spänning följer är Kathy som beskriver sin uppväxt på en internatskolan Hailsham någonstans på engelska landsbygden. Det som direkt tar tag i en och gör boken svår att lägga ned är det som inte stämmer, märkliga små detaljer som är självklara för Kathy, detaljer vars bakgrund och sammanhang hon (mycket) sakta men säkert avslöjar.

Drivkraften i läsningen är att få veta hur allt hänger samman. Vad är Hailshamn för ett ställe egentligen? Varför är barnen/ungdomarna där? Varför är det så viktigt att de är kreativa; ritar, målar och skriver poesi? Varför har de nästan ingen kontakt med omvärlden? Varför är människor obekävma eller rädda i närheten av dem?

Tempot i boken är inte hisnande, men fungerar eftersom du bara måste få reda på sammanhanget innan du kan sluta läsa. Läsprocessen för mig gick från manisk till jaha var det inte mer än så till eftertanke: jäklar vad tragiskt och elegant ihopsnickrat. (Tror min mellanliggande reflektion att det var ganska simpelt beror på att jag är science fiction skadad.)

Sammanfattningsvis: Snyggt, fängslande och skrämmande. Helt klart en bok jag rekommenderar, speciellt om du är ute efter spänning men inte vill ha deckare eller thriller.

Andra bloggar om: böcker, Never let me go, Kazuo Ishiguro

ISBN: 9146215077, ISBN: 9789146215073

Hjälp jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz

2006-11-15T20:36:00.000+01:00

Ännu ett spontanköp, titeln fick mig att plocka upp pocketen och den avslutande formuleringen på baksidan gjorde att jag tog fram plånboken:

... en berättelse om att växa upp i en av Stockholms mindre glamorösa förorter, om att som andra generationens polack bara vilja smälta in trots att man har ett förnamn ingen kan uttala, ett efternamn som lockar till snuskiga skämt och föräldrar som inte fixar reflexiva pronomen.

I boken får man följa en spritindränkt födelsedagsfest som urartar kryddad med Zbigniews minnen av familj och uppväxt. Visst är det lättläst och småkul, men djupet som skulle göra det fängslande saknas. Läsningen blir ojämn, vissa episoder är verkligt roliga och välskildrade, andra bara små sidospår man kunnat vara utan. Eller så är jag bara bitter för att författaren måste plocka in en alkoholiserad finne helt plötsligt.

Boken intresserade mig inte för att det skulle vara en "förortsskildring" utan för att jag fascineras av innanför/utanför perspektivet man får av att leva assimilerad i ett land som ändå aldrig kan bli ens eget. Flera medborgarskap innebär samtidigt flera utanförskap. Ibland är det omärkbart och ibland är det som en spark i magen. Magsparkarna jag förväntade mig finns där och bjuder på mycket bra läsning. Det är de icke-symboliska magsparkarna, tonårsvåldet i förorten, som drar ner betyget. Jag orkar inte bry mig, det blir transportsträcka för hela slanten.

Sammanfattningsvis kan jag skriva under Skånskans kommentar på pärmen: Dråplig, lättläst och tänkvärd.

Andra bloggar om: böcker, Zbigniew Kuklarz, Hjälp jag heter Zbigniew, utanförskap

ISBN: 9100110132

Best of Blocket

2006-11-14T22:23:00.000+01:00

En kul sida är Best of Blocket, det är naturligtvis därifrån jag lånat annonsen nedan. Helt underbart bitter, det är komik på hög nivå:

Andra bloggar om: Best of Blocket, humor, bitterhet

Det lackar mot jul II

2006-11-13T17:49:00.000+01:00

I min julbibel Det lackar mot jul, av Finlands Svenska Marthaförbund, ägnas sidorna 160-163 åt ljusstöpning. Jag sammanfattar:

Stöpa ljus [gärna tillsammans med barnen]
- Allt man behöver är paraffin, stearin, bomullsveke, termometer och lämpliga formar
- Närmare genomläsning visar att man även behöver vegetabilisk olja, en grov nål, en pinne, häftmassa, något att kväva elden med och tålamod [antagligen mer självklara saker som säkert finns i hemmet redan, förslagsvis i pysselförrådet]
- Pensla formen med olja, trä veken på nål, gör hål i formen, trä veken igenom hålet, täta hålet med häftmassa, smält vax, tillsätt stearin, värm till 93 grader, häll ljusmassa i formen, se till det blir jämnt, låt stelna över natten, lösgör ur formen [sådär i korta drag]

Vad jag har gjort:
- Surfat in hos IKEA.

Andra bloggar om: böcker, Det lackar mot jul, julförberedelser, Marthorna, stöpa ljus

Det lackar mot jul

2006-11-10T23:53:00.000+01:00

I min bokhylla står inspirationsboken Det lackar mot jul, brought to you by Finlands Svenska Marthaförbund. Ur inledningen:

På något sätt har julen kommit att lastas med en omänsklig börda av förväntningar att leva upp till. [...] Hur skall man kunna närma sig den jul som känns angelägen och rätt, som inte frestar på både sinne och fysik, utan ger välbehövlig näring för den mörkaste tiden på året? Hur våga satsa på att rensa och skära ned, behålla det väsentliga och strunta i resten?

Tyvärr är jag inte Martha-material. En inledande lista över brister i mina julförberedelser:
- Jag har inte skördat och handlat [bär, svamp, frukt, grönsaker]
- Jag har inte torkat äpplen, citrusfrukter, svampar och örter
- Jag har inte valt ättikslag till konserveringen av grönsakerna
- Jag har inte syltat och saftat
- Jag har inte fyllt på mitt pyssellager [kottar, mossiga pinnar, vackra stenar, kvistar, rönnbär, nypon, hagtorn]
- Jag har framförallt inte märkt ut det bästa mosstället i skogen för att lätt kunna hitta det under snön vid jul. [Här hoppas jag på min polare växthuseffekten.]
- Jag har inte gjort en enkel dörrkrans [torkade rosor, lönnblad eller färska örtknippen] att byta ut mot något mer juligt i december

Det jag däremot har gjort är:
- Försökt hitta skog nära Malmö genom att googla "skog + Malmö"

Babysteps.

Andra bloggar om: böcker, Det lackar mot jul, julförberedelser, Marthorna

ISBN: 951501378X

Allvarsamma lekar av Elisabeth Hagborg & Ole Ränge

2006-11-10T16:01:00.000+01:00

Det bästa stunderna i mitt jobb är när jag får möjligheten att leda processer kring utveckling, visioner, samarbete och ledarskap. Som anställd av och för scouter är en annan dimension att metoderna i arbetet bör spegla det faktum att informellt lärande, gruppbyggande och demokratiskt, värdebaserat ledarskap är centralt i scoutrörelsen. När jag öppnade Hagborgs och Ränges Allvarsamma lekar. En fälthandbok. insåg jag genast att det för just för detta sammanhang är en oumbärlig resurs. Några metoder kände jag igen sedan tidigare (exempelvis diverse värderingsövningar) men mycket var nytt och tänkvärt.

Boken består i till största del av övningar delade i kategorier som t.ex. samarbete och kreativitet. Det är m.a.o. precis vad man behöver för att komma igång: praktik - inte teori. Därför skiljer sig verket från typiska handböcker kring grupprocesser och teambuilding. Såklart behövs teori också, men en fälthandbok som den här är uppfriskande!

Andra bloggar om: böcker, Allvarsamma lekar, Elisabeth Hagborg, Ole Ränge, grupprocesser, teambuilding

ISBN: 9188872653

The Hidden Side of the Moon av Joanna Russ

2006-11-08T09:59:00.000+01:00

Bakom titeln gömmer sig en novellsamling av Joanna Russ, en av de främsta författarna av feministisk science fiction. Samlingen spänner från sent 50-tal till 80-tal och genrerna är i stora drag sci fi, fantasy och skräck, men även Russ bakgrund som litteraturvetare lyser igenom på sina håll.

Under läsningen kom jag fram till att det ibland är svårt att läsa korta historier när det kommer till nämnda genrer. För mig tar det oftast några sidor innan jag kan ta till mig diverse världsbyggen och i många av Russ noveller lyckades jag inte följa tankegångarna. Berättelserna krävde mer omläsning och mer eftertanke än jag var beredd att ge, jag blev inte tillräckligt fängslad. Boken blev därför en ojämn upplevelse med flera stora frågetecken - men, när det är sagt, även ett antal fiffiga och spännande inlägg. Hit räknar jag t.ex. The clichés from outer space, en historia om en skrivmaskin som bara producerar sexistiska sci fi klyschor samt The Experimenter om en man som av nyfikenhet och experimentlusta får samhällen att bryta samman, helt enkelt för att han kan.

Novellsamlingen var egentligen ett substitut för Russ banbrytande verk The Female Man som jag inte kunnat lägga vantarna på och det kan ha bidragit till bristen på entusiasm. En tveksam tumme upp då samlingen trots allt bjuder på en del riktigt trevliga lässtunder, dock kom jag tillslut igenom hela verket endast beroende på envishet.

Andra bloggar om: böcker, Joanna Russ, The Hidden Side of the Moon, science fiction, fantasy, feminism

ISBN: 0704341859

Ett rymdäventyr

2006-11-07T11:13:00.000+01:00

Så äntligen skall Christer Fuglesang få hålla upp en frisbee i rymden. SvD avslutar:

Christer Fuglesang har väntat länge på drömresa. Redan 1995 var det tänkt att han skulle åka ut i rymden, men oturen har förföljt honom i över ett decennium.

Bör man verkligen sätta en man som varit otursförföljd i ett decennium på en rymdfärja?

Är det förresten någon som kommer ihåg dokusåpan Astronauterna? Även om jag då var extremkonsument av TV kan jag inte minnas att jag orkade hänga med till slutet. Men jag älskade ironin i att Fuglesang år efter år gick och väntade (otursförföljd) på att bli första svensk i rymden - och plötsligt kommer en dokusåpa modell sämre och säger nehepp, det blir vår vinnare istället. Jag har inte hört att den utlovade rymdfärden blivit av, så Fuglesang kan kanske andas ut. (Dock är ett nedläggande av garden inte att rekommendera för någon som varit otursförföljd i ett decennium.)

Well, om olyckan trots allt varit framme har Fuglesang alltid det där frisbeerekordet att falla tillbaka på.

Andra bloggar om: rymden, Astronauterna, dokusåpa, Christer Fuglesang, ironi, otur

(Svensk) legitimationslös = värdelös

2006-11-06T23:09:00.000+01:00

Jag har ingen svensk legitimation. Därför är jag värdelös. Jag finns inte - om ingen förbarmar sig över mig that is.

Jag vet att jag bör ha svenskt leg enligt nu gällande regler. Jag har grälat med Svensk Kassaservice om det, faktiskt den enda gången jag känt mig utsatt för diskriminering p.g.a. att jag inte är född i Sverige. Aningen beroende på reglerna i sig men främst för det sätt den bittra posttanten bemötte mig. Jag fick inte använda mitt finländska EU-körkort och måste övertala henne om att få använda mitt (EU)pass (hon kunde inte kolla upp om jag bott här mer än sex månader, där går gränsen för att få använda hemlandspasset). Hon föreläste länge för mig om hur "invandrarna" kommer hit med sina förfalskade pass och försöker blåsa anställda på posten. Det är helt klart hälsosamt att sättas i någon annans skor och för en gångs skull inte vara priviligierad nordbo som tekniskt sett är invandrare men aldrig blir utsatt beroende av det. (Jag anser inte att man skall bunta samman människor och kollektivt ge dem egenskaper. Ordet invandrare speglar på intet sätt den grupp som konstrueras genom språkbruket utan istället det samhälle som talar. Drömsamhället för mig är såklart det där alla ses som individer, därav min placering i det liberala lägret.) Den eftermiddagen på posten var jag inte värd ett ruttet lingon. Ögonöppnande och en viktig upplevelse, det får en att inse vikten av att engagera sig för att förändra världen...

Tillbaka till nutid. För att få ett ICA-kontokort (och vuxenpoäng) behöver man svenskt leg. För att få ett svenskt ID-kort kan man såklart inte komma viftande med sina värdelösa identitetshandlingar från hemlandet. Man måste ha någon som har dessa åtråvärda papper iordning och tar sig tid att bekräfta vem man är. Någon måste gå i god för dig. Än en gång är du inte värd ett ruttet lingon - om du inte hittat någon hederlig svensk som tycker du faktiskt har ett värde och vill bekräfta detta inför staten.

Jag tackar och bockar, än en gång får jag inspiration till att förändra världen.

Andra bloggar om: ID-kort, Sverige, invandrare, liberalism

Beyond Good and Evil

2006-11-06T22:08:00.000+01:00

Jag har tidigare på bloggen antytt min irritation gällande hur åsidosatt man är som kvinna och spelare av TV/dataspel. Genom den feministiska nördkarnevalen på nätet (härmed är nörd officiellt utsett till En droppe i havets hederstitel för den goda sidan, det har hängt i luften en längre tid) har jag hittat diverse inlägg där feministiska spelare förtjänstfullt analyserar och tipsar om spel och aktuell debatt. (Se t.ex. här, här och här för inspiration och trådar att följa.)

För att göra en lång historia kort lade sig spelnamnet Beyond Good and Evil i bakhuvudet på mig och under helgens spontanshoppande inhandlade jag det. Tyvärr i PC-version - *morr*svårt att manövrera utan handkontroll. Nå, det är smällar man får ta för 75 spänn. I varje fall återkommer spelet ofta i diskussioner kring spel som bryter det sexistiska mönstret.

Du spelar som actionreportern Jade: smyger, löser problem, fotograferar allt från brott till djur samt kickar rumpa. Nu är jag mest förtjust i fredliga, problemlösande, delar av spel och m.a.o. aningen frustrerad över alla slagsmål och det eviga döendet. Samtidigt är jag imponerad av den snygga designen och det faktum att spelet har en ypperlig story! Även om man kan anta ett aningen kritiskt perspektiv skulle jag ändå rekommendera det till alla er som tröttnat på det vanliga eländet. Såklart i väntan på att Johanna designar en riktig feministisk bästsäljare.

Andra bloggar om: TV-spel, dataspel, feminism, Beyond Good and Evil

På tal om snökaos

2006-11-03T14:01:00.000+01:00

Kennet Andreasson på Sydsvenskan formulerar det klockrent:

Efter att Stockholm hade lamslagits av vintervädret på onsdagen sade en ansvarig tjänsteman: "Vi håller på att analysera det här... och vi har tagit kontakt med våra stadsdelsförvaltningar och entreprenörer för att se om man har gjort en felbedömning." Här någonstans finns en förklaring. Det är för få som röjer och för många som i efterhand konstaterar att insatserna inte räckte till. Resurserna är inte för små, men de är plågsamt felprioriterade.

Resonemanget kan för övrigt appliceras på ack så många fler utgiftsområden i detta avlånga land. (Säger man inte så? Eller är det norrmännen? Är lite dåligt insatt i den rikssvenska jargongen ibland.)

Har turen att bo centralt i Malmö. I Göteborg var det förorten som gällde, och varje vinter fick man räkna med att bli strandad någonstans för att det - även det året - snöade. Å andra sidan är det ju i den här landsdelen som man får köra med bandvagnar för att undsätta hela jäkla Österlen när det beger sig. Jag kommer säkert vara ute och jobba där när snön kommer på allvar, bli tvungen att bygga en igloo och övervintra. Kanske göra som mumintrollen: äta tallbarr och gå i idé. Eller så får jag undersöka möjligheterna till att få snöskor och hundsläde av jobbet.

Andra bloggar om: snökaos

Som fisken i vattnet

2006-11-02T21:13:00.000+01:00

"Fisken i havet slut 2048" skriver Sydsvenskan.

Hmm... 2048 är jag 69 år gammal. Inte för gammal att bada i havet med andra ord. Då har vi en date - det är jag och du havet. De skrämmande fiskarna som står emellan oss för tillfället kommer inte att vara ett problem längre.

Vi ses!

Eller förresten. Jag är inte en egoistisk och ond människa (hur mycket jag än försöker). Gå in här istället och läs på hur du som konsument kan verka för hållbar utveckling i fiskerinäringen.

Uppdatering: Johan Ingerö tänker mer storpolitisk och ideologiskt här. Intressant debattinlägg som väcker eftertanke. Jag är inte tillräckligt marknadsliberal för att direkt tycka det är vägen att gå, men icke desto mindre är det bra att även andra än miljöpartister lanserar idéer.

Andra bloggar om: fisk, hållbar utveckling, WWF

Why dogs hate halloween

2006-11-02T15:15:00.000+01:00

Jag fick ett mail med titeln "Why dogs hate halloween" - det är inte svårt att gissa att det handlade om folk som klär ut sina stackars hundar i fåniga kostymer. Jag har länge varit enig med Jay Leno om att utklädda vovvar är något av det mest irriterande som finns. Men det var innan jag insåg att man kan klä ut det lilla livet till Yoda. Now we're talking! Nu behöver jag bara skaffa en hund och en yodakostym. Och såklart tillverka ett ljussvärd, eftersom det helt tydligt saknas från outfiten. Jag blir såklart tvungen att lära hunden att bära ljussvärdet i munnen, men det är ett senare bekymmer.

Släng er i väggen modebloggare, nördighet is the new black!

Andra bloggar om: halloween, hundar, Yoda, Star Wars, humor

Hitta rätt bland feministisk litteratur

2006-10-21T00:18:00.000+02:00

Hanna har nu lanserat sin sida om feministisk litteratur, som jag har väntat! Surfa in på Feministbiblioteket, det är en superb resurs, dessutom lättnavigerad och snygg.

Andra bloggar om: böcker, feminism

Brev till utlandet av Eric Ericson

2006-10-20T23:41:00.000+02:00

Brev till utlandet är uppföljaren till Brev till samhället. Idén är enkel men helt genial: Eric Ericson skriver märkliga brev till myndigheter och företag och publicerar dem och svaren han får. Brev till samhället blev uppmärksammad då en kommun på allvar nappade på hans förslag om att få anlägga ett indianreservat. Och det är här det underbara i böckerna ligger - många svar är artiga (eller mindre artiga) avböjanden, några mycket frågande... precis som man förväntar sig. Men så finns det de svar som egentligen blir mer bisarra än breven. Varför är en djurpark intresserad av att visa upp adelsfamiljens dvärg som börjat bli för gammal? Varför vill ett företag marknadsföra tobaksprodukter för djur? För att inte tala om den veterinärmedicinska fakulteten som var lite för ivriga att vilja kränga kött till en kebabfirma...

Ett gott skratt förlänger livet. Balanseras detta mot mitt intag av skräpmat och kaffe har de båda böckerna gett mig sisådär 3 månader längre att leva.

Andra bloggar om: böcker, Eric Ericson, humor

ISBN: 9789189632493, ISBN: 9189632494

Rocky är kung!

2006-10-20T23:23:00.000+02:00

Inte allt jag läser är böcker - jag har nyligen nästan överdoserat Rocky-seriealbum. Rocky är skapad av Martin Kellerman som beskriver konsekvenserna av sitt ritande av djurserie så här:

Jag vet att oskyldiga människors liv har slagits i spillror, att vänners förhållanden har spruckit och att vänskaps- och familjeband har brutits, men själv har jag det idag mycket bra ställt. Serien fungerade som en sorts terapi för mig, så jag känner mig lugn och tillfreds med tillvaron. Jag har dessutom en fin lägenhet, en jättestor teve med massor av kanaler, och en exklusiv bil som just nu byggs någonstans i världen. Men det är ett ensamt liv jag lever. Alla människor jag kommit i kontakt med de senaste åren har fått sina liv förstörda. Inga av mina vänner vill veta av mig, inga tjejer vill prata med mig. (Saxat härifrån.)

Det är Kellermans (själv)ironiska humor och det faktum att han låter det mesta han ser, hör, säger och upplever hamna i seriestripparna, som gör dem geniala och überroliga. Igenkänningsmomenten är märkligt nog många, trots att jag inte är en serietecknande hiphopsnubbe från Stockholm. Rocky kan du läsa här, eller få en dagsfärsk dos via DN.

Andra bloggar om: Martin Kellerman, Rocky, serier

Inte en fluga förnär av Slavenka Drakulic

2006-10-20T23:14:00.000+02:00

Inte en fluga förnär - Krigsförbrytare inför rätta tar upp krigsförbrytartribunalen i Haag och är skriven av Slavenka Drakulic. När hon i slutet av boken knyter ihop påsen konstaterar hon:

I Kroatien hörde man ofta sägas att Haagtribunalen inte bara ställer ett antal krigsförbrtyare inför rätta, utan också vårt "försvarskrig" och hela den kroatiska nationen. Med andra ord håller man ingen personligt ansvarig. Vi är fortfarande fångna i kollektivistiska föreställningar. Men skuld måste tillskrivas individer och det är just det tribunalen gör.

Det här sammanfattar egentligen hela boken och Drakulic syfte med den. Hon vill synliggöra några av dem som står och stått inför rätta för krigsförbrytelser under krigen på Balkan. Hon skildrar både kända och okända, personer högt uppe och lågt nere i hierarkin. Exempelvis får läsaren i olika kapitel följa inblandade i massakerna i Srebrenica - officeren som menar han inget såg, soldaten som var del av arkebuseringplutonen och tillslut Ratko Mladic som beordrade det hela.

Drakulic ställer tillslut frågan: Är krigsförbrytarna människor eller monster? Hennes slutsats är att det hade varit lätt och skönt om de var monster, men den sanna och mycket mer skrämmande insikten är att de är människor. Visst finns det monster bland dem, personer med allvarliga psykiska störningar, men för de flesta handlade de om en lång process som resulterade i fruktansvärda handlingar. "Det som slutligen är av avgörande betydelse när det gäller krigsförbrytare och skälen till att vi ska bemöda oss om att undersöka dem närmare, kan sammanfattas i en enda fråga: vad skulle jag ha gjort om jag var i deras ställe? Den obehagliga sanningen är att det inte finns något givet svar.", avslutar Drakulic.

Slavenka Draculics styrka är tyvärr analys snarare än personporträtt. Jag skriver tyvärr eftersom boken som sagt består av ett antal personporträtt. Den lyfter när hon analyserar och sätter in personerna i större sammanhang, mellan detta haltar den betydligt. Jag köpte skriften främst för att läsa om Biljana Plavsic, den enda av de dömda som är kvinna. En av mina käpphästar är skrivande och tyckande kring kvinnor som begått brott och det faktum att vi har så svårt att komma ifrån särartstänkande kring att kvinnor per definition skulle vara godare än män. Drakulic balanserar på den här linjen men det stora tyvärret är att hon i skildringen av Plavsic samt i porträttet av Mira Markovic (Slobodan Milosevic fru) fokuserar mycket på detaljer som klädsel och kvinnlighet.

Men trots sina skönhetsfel är boken helt klart läsvärd. Det är ett viktigt ämne och Drakulic är en av de bästa skildrarna av klimatet som ledde fram till eländet på Balkan under 90-talet. Ni som är mer bekanta med alla de skildringar och den rapportering som spyddes ut vet hur exotiserande de är. Drakulic är mycket bra på att visa hur det inte var skeenden som kom från ingenstans eller att det på något sätt skulle handla om ett barbariskt och annorlunda Balkan. Hon beskriver istället ingående det hantverk som ligger bakom nationalismens återtåg och de mekanismer som blev ödesdigra. Förvisso gör hon det bättre i andra böcker, men Inte en fluga förnär är inget dåligt köp. Det avslutande kapitlet om livet i häktet för dem som väntar på rättegång och dom var verkligen förvånande och motiverar i sig de småslantar en pocketupplaga kostar!

Andra bloggar om: böcker, Slavenka Drakulic, feminism, krigsförbrytare, Haagtribunalen

ISBN: 9789172637702, ISBN: 9172637706

Ännu en Anna mördad

2006-10-07T16:39:00.000+02:00

Ryska journalisten Anna Politkovskaja har hittats mördad. En viktig röst har tystats.

Mina regeringskommentarer

2006-10-06T22:22:00.000+02:00

Skippar djupsinniga analyser, men kan ändå inte hålla mig från att göra några små kommentarer kring den nya regeringen:

* Det är minst sagt skrämmande och mycket talande att så många ställer sig frågande till Anders Borg p.g.a. bristande "politisk erfarenhet". När blev det fel att placera någon med enorm ekonomisk kompetens som finansminister?

* Utrikespolitiken! Ja! Freivalds-Ringholm vs Bildt-Malmström. Det lönar sig att rösta blått... Cecilia Malmström är för övrigt en av de duktigaste politikerna i det här landet som dessutom har förmågan att uttrycka sig både förståeligt och inspirerande.

* Jag tycker det är betryggande att få en idrottsminister som blir förvånad av att faktiskt råka vara idrottsminister. Vi behöver inte fler gubbar som åker omkring i regeringsplan för att kolla matcher. Undrar mest varför vi skall ha en idrottsminister överhuvudtaget - tycker det är lämpligare med en föreningsminister, speciellt som regeringsförklaringen poängterade det civila samhället.

* Den för var dag allt bittrare Göran Persson sågar "enpartiregeringen" och menar att budgetförhandlingarna kommer bli dyra och svåra. Det var alltså bättre med en verklig enpartiregering + stödpartier utan ministerposter. Och på tal om dyra svåra budgetförhandlingar... friår någon? Sossepamp - sten - glashus.

Andra bloggar om: regeringen, politik

Feministiskt sci fi och fantasy karneval på nätet

2006-10-03T14:40:00.000+02:00

En outstanding bloggpost som länkar till en massa intressant som skrivits på nätet kring feministisk sci fi och fantasy!

Andra bloggar om: science fiction, fantasy, feminism

Lego Star Wars II och könsroller

2006-10-02T20:19:00.000+02:00

Jag är jäkligt irriterad över bilden till nya Lego Star Wars (snodd härifrån). Det är ett barnspel. Det är legofigurer. Varför måste man följa spelgenrens mossiga könsroller på asken?! Jag vet att det är bitterkärringvarning på mig nu, men kolla på bilden! Han Solo och Luke poserar aktivt, de slåss. Men Prinsessan Leia legofiguren visar upp låret, pushar fram de påmålade brösten och har vapnet hängande som någon jäkla acessoar. Varför?

Jag reagerar väl mest för att jag från början är irriterad över att varenda kvinnlig figur i olika spel måste ha minimala klädersplagg och enorma bröst. Hur skall jag som spelande tjej förhålla mig till det? Sur och bitter blir jag när man med allt våld skall göra en legofigur kvinnlig. Ja, rita bröst på och fixa kanelbullefrisyr. No problem. Men varför våpa till och överdriva?! Prinsessan Leia är den förbannade ledaren för hela upproret, inte en legopinuppa!

Ja, jag är nördig. Har du inte märkt det förrän nu?

Andra bloggar om: feminism, TV-spel, Lego Star Wars, Prinsessan Leia, könsroller

Goodyear godis

2006-09-29T21:22:00.000+02:00

Gollum hade en beef med Goodyear. Skall inte blogga vad det var - vi är köpta av däckfirman nu. De blev nämligen lite nervösa och lovade skicka över kompensationsgrejer. Idag damp det ner 6 st DVD-filmer och 4 värdecheckar för biltvätt.

De ville verkligen inte att han skulle ringa Sverker...

Dags för förnyelse

2006-09-29T13:37:00.000+02:00

För att motverka känslan av att vara gammal och grå samt riktigt jäkla sunkig har jag idag låtit omkring 15 cm hår falla. I höst skall jag vara helrätt i page. Även det nostalgi, page har jag kört förut. Men Maria på Stil (Rundelsgatan 16 i Malmö) har fixat till mitt hår i en gladare page än jag någonsin haft innan, lagom uppklippt och rufsigt. Precis vad jag behövde!

På tal om nostalgi

2006-09-29T13:15:00.000+02:00

Mitt PC-spelsinköp och äventyr med att installera det och köra DOS gör att jag vacklar mellan nostalgi och en känsla att vara dinosauriegammal. Det är inte bara alla gamla datorer och spelmaskiner jag minns och använt, det är teknik i allmänhet. Tänk att vi nära 30 idag redan kan prata om fenomen som är helt abstrakta för kidsen - exempelvis:

* Vi ringde hem från en telefonkiosk när vi ville bli hämtade på stan. Det blev krångligare när den stora tekniska förändringen telefonkortet infördes, det var alltid slut med markeringarna när man behövde det mest och såldes aldrig i närheten av där telefonkiosken stod.

* När jag hade datateknik i högstadiet var det jäkligt hi-tech med 386:or, vi lärde oss kopiera filer i DOS och lärde oss ordbehandla i WordPerfects stenåldersversion och på rasten spelade vi i Q-basic - oftast gorillaspelet där man slängde bananer på varandra.

* Jag hade maskinskrivning som tillval och fick en elektrisk skrivmaskin i julklapp. Det driver man med i Telia-reklamen idag, då var det genuint praktiskt med en skrivmaskin med inbyggd raderingsförmåga och tangenter som var lätta att trycka ner.

* Vadå internet? Vi använde uppslagsverk...

Redan på gymnasiet gällde en helt annan verklighet. Och det har bara rullat på. Kanske därför jag känner mig som en tant innan 30?

Andra bloggar om: nostalgi, gammal teknik, telefonkiosk, 70-talister

Malmötips: TV-spel

2006-09-28T15:43:00.000+02:00

Missa inte TV-spel huset på Djäknegatan 4 i Malmö om du är spelnörd. Här hittar man riktigt billiga begagnade spel till diverse konsoler + PC, men såklart även helt nya grejer. Det som får affären att sticka ut är att det är ordning i hyllorna även när det kommer till begagnat och en helt outstanding betjäning. Personalen är verkligt trevlig på ett genuint sätt, insatt och ger riktigt bra köptips i linje med det spelintresse man har. Blir alltid lika glad av ett besök.

En guldstjärna för att de har handskrivna kvitton, känns gulligt retro.

Fyndade en riktig klassiker där igår: "Sam and Max. Hit the road." till PC. Fick gräva fram min gamla laptop - för en gångs skull ett spel som gör min dator för ny, inte föråldrad. Tur man är så jäkla gammal att man vet vad DOS är och hur det funkar ;). Fick till och med igång spelet, men tyvärr inte med ljud. Det var Lucas Arts adventure spel som det här som fick mig att bli spelfrälst på allvar. (Ja och såklart alla de roliga Commodore 64 grejerna jag och brorsan spelade. Oj vad länge man satt där med alla kassettband som skulle laddas... och vem kan glömma den lilla skruvmejseln man använde för att finjustera och få laddningen att funka... Ah, nostalgi.)

Andra bloggar om: Malmö, shopping, TV-spel, nostalgi, Lucas Arts, Sam and Max

Värdelös observationsförmåga

2006-09-20T17:34:00.000+02:00

Jag har missat att hösten kommit. Träden är fulla av gula löv - hur kan det ha undgått mig?

Obligatorisk kommentar

2006-09-18T19:16:00.000+02:00

Ja, jag är glad för det förnuftiga valet svenska folket gjort. Så var det sagt.

Bojkotten mot City Malmö Lund gick för övrigt mycket bra i fredags då jag i flera timmar delade ut konkurrerande skriften Metro. (Nej, jag är inte en galen rättshaverist som ställer mig och delar ut Metro för att jag inte gillar en av konkurrenterna. Det var ett samarbete mellan Metro och Scouterna, två flugor i en smäll med andra ord.)

Malmötips igen

2006-09-11T19:58:00.000+02:00

Den coola affären Dreams (Comic dreams?) har flyttat från Södra Förstadsgatan till Kalendergatan. Serietidningsprylar och kitsch, nu på lite större yta. Kul!

Andra bloggar om: Malmö, shopping

Bojkott i yttrandefrihetens namn

2006-09-11T17:42:00.000+02:00

Imorgon lanseras gratistidningen City Malmö Lund, en skåneversion av Stockholm City. Om du tycker att yttrandefrihet är en bra grej - låt den ligga!

Jag gillar gratistidningar (go Metro!) men Stockholm City gjorde på yttrandefrihetens dag en riktigt rutten grej. Ettriga krönikören Sakine Madon skrev då ett inlägg där hon kritiserade den turkiska staten när det kommer till yttrandefrihet. Läsarstorm bröt ut för att Madon uttalat sig nedsättande om Atatürk - och Stockholm City drog tillbaka krönikan. Jag skriver det igen: de drog tillbaka krönikan publicerad på yttrandefrihetens dag för att det finns de som blir upprörda över att påminnas om att en "landsfader" har blod på sina händer. Vidare publicerade de en ursäkt för krönikan, även i Madons namn, trots att hon tydligt och klart påpekat att hon står bakom vartenda ord.

Vilka otroliga proportioner detta senare fått i turkisk media och för Madon personligen kan man läsa på hennes blogg.

Stockholm City hade alla chanser i världen att refusera krönikan innan, den har spetsiga formuleringar. Men bestämmer man sig för att publicera skall man stå för det. En tidning som hyllar yttrandefriheten och sedan agerar tvärtemot den förlorar all trovärdighet. Därför tänker jag låta City Malmö Lund ligga.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, Stockholm City, censur

Årets kommentar - Marit

2006-09-07T23:04:00.000+02:00

Du, mig tar man inte fram. Jag kommer själv.

Marit Paulsen ger Lennart Ekdahl svar på tal i 4:ans valprogram.

Det är det här Göran Persson är stolt över!

2006-09-07T10:31:00.000+02:00

Göran Persson anser att sossarna löst det här med arbetslösheten. Tidigare i valrörelsen gick han ut med att det inte var så viktigt att diskutera längre (snarare att informera om hur bra Partiet fixat allting). Sossarna valmanifest fick senare hastigt kompletteras då de struntat i jobben.

AMS kritiseras kraftigt, av bl.a. riksrevisionen. AMS står bakom de arbetslöshetssiffor Göran gillar och är noga med att framhålla att de sysslar med att hitta bidrag åt folk - de skall gud förbjude inte sammanblandas med en rekryteringsfirma!

Läs och begrunda hur AMS vårdar statistiken. Att handläggarna slussar ut folk i åtgärder och friserar statistiken är ingen nyhet. Inte heller att otaliga arbetssökande förtidspensioneras för att inte belasta siffrorna. Man borde därför inte lyfta på ögonbrynen när det avslöjas hur personer klassas som arbetshandikappade trots läkarintyg som bevisar motsatsen. AMS klassar människor som "funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga" för att maskera sitt misslyckande och slippa dem i statistiken.

– Man hänvisar helt enkelt till olika medicinska problem för att bli av med dem. Arbetsförmedlingen skapar handikappade.

Detta säger forskaren Mikael Holmqvist i den länkade artikeln.

Så länge arbetslösheten sjunker och det går bra för Sverige har vi inget att oroa oss för. Eller skall vi oroa oss för hur regeringspartiet definierar sänkt arbetslöshet och "det går bra för Sverige"?

Andra bloggar om: arbetslöshet, AMS, Göran Persson, socialdemokraterna

Vad hände med utrikespolitiken i valet? Här är den!

2006-09-06T18:47:00.000+02:00

Insåg att krokodiljägarens död inte på något sätt riskerar att hamna i medieskugga, som jag befarade i en tidigare post. Lyfter därför någonting helt annat, som tyvärr har oddsen emot sig när det kommer till att få mediautrymme, nämligen folkpartiets utrikespolitiska utspel.

Jag hittade till folkpartiet via ett engagemang för Europapolitik och imponerades av den solidiaritet som genomsyrade utrikespolitiken. Det är när man blickar utanför landets gränser som den liberala politiken verkligen höjer sig över mängden. Ett parti, som förutom en klockren linje, även har två nästan övermänskligt duktiga, välformulerade och inspirerande politiker att skicka fram på området kan inte annat än regera. Jag tänker såklart på Cecilia Malmström i det utrikespolitiska- och Birgitta Ohlsson i biståndssammanhanget.

Vad vill då fp uppnå inom utrikespolitiken? Hela 35 punkter räknas upp (hur många har sossarna kommit med? När gjorde europaministern Ringholm ett utspel sist?). Jag gör speciellt vågen för:
* En tuffare miljöpolitik på EU-nivå genom att införa majoritetsbeslut (nu krävs enhällighet) när det kommer till att bestämma om miljöskatter
* Skrota EU:s jordbrukspolitik och avreglera jordbruksmarknaden - u-länderna måste få sälja i EU!
* Att tydligt koppla samman biståndet med krav på demokratiarbete och jämställdhetstänkande samt att en miljard av biståndet skall gå till miljöprojekt i mottagarländerna
* Att förtsätta arbeta för en humanare flyktingpolitik även på EU-nivå

Andra bloggar om: utrikespolitik, folkpartiet, val2006, liberalism

Uppsnappat i bloggosfären

2006-09-05T20:42:00.000+02:00

Jag har aldrig tänkt på att smörgåstårta kan bli ett arbetsmiljöproblem hos våra själasörjare.

Det blåser, oj vad det blåser!

2006-09-05T19:22:00.000+02:00

Ingen kan ha undgått att det blåser orkanvindar omkring folkpartiet just nu. Samtidigt får man hoppas att luften inte går ur alla dessa gräsrotskampanjare som jobbat och jobbar hårt ute i valstugorna, med flygblad i högsta hugg. Jag tillhör dem som varit besviken på att de viktiga socialliberala frågorna och politiken inte lyfts utan man söker utspel på områden media springer mer på. Men de frågorna finns trots allt kvar och det finns gräsrötter som brinner för dem. De är personer som får mitt kryss. Samma gäller fortfarande. Jag har aldrig haft en tanke att rösta på partiledningen eller någon av dem som glömt bort liberalismen och idealismen i ett engagemang.

Därför påverkar inte skandalen min röst.

Nyheter som hamnar i medieskugga beroende på spioner och fotbollsproffs, men såklart måste lyftas:

Att Krokodiljägaren inte är med oss längre. Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Fiskar är farliga och bör undvikas!
Att James Bond i nästa film skall get it on med en man. Äntligen lite förnyelse och utveckling. Tummen upp för bi-Bond! (Detta enligt Expressen, hittar det ej i nätversionen.)

Andra bloggar om: folkpartiet, skandal, val2006, krokodiljägaren, James Bond

Valrörelse

2006-08-27T23:19:00.000+02:00

Söndag natt omkring 23.15. Gollum får jobbsamtal.

Var går gränsen? Well, det är tre veckor till valet.

Gissa vad? Det börjar på v...

2006-08-27T21:01:00.000+02:00

Japp, så kom det då. Gollum berättade nyheten för mig när jag släpat mig från ett blött Göteborg till ett blött Varberg efter en blöt kväll/natt/arla morgonstund. Folkpartiet öppnar för vårdnadsbidrag. Och såklart, nu kommer också förklaringar om hur fp skall garantera att det inte blir en kvinnofälla och jada jada jada.

För mig är det principen som är viktig, inte exakt hur kompromissen tillslut ser ut. Ett liberalfeministiskt parti skall inte verka för cementering av könsroller. Därför skall allt som ens luktar vårdnadsbidrag avvisas. Samtidigt har Johanna bloggat här och här om den andra sidan av saken. Men jag orkar bara inte se det politiska spelet som alltid finns bakom just nu. Kan inte vara annat än besviken.

Problemet blir ju att det inte finns andra val för mig än just folkpartiet. Vårdnadsbidrag är nu allianspolitik. Mp vill ha det. Därför kan jag ju inte gå till någon av dessa om jag vill byta beroende på vårdnadsbidraget! Jag tänker inte stöda sossarnas korrupta maktapparat. Vänsterpartiet är kommunister, det är inte jag (vad pappa än tycker). F! är också långt till vänster, vad de än påstår, det är bara att se vilka lösningar de har. Jag delar oftast deras analys, men inte deras konkreta politik. And believe me, jag ville verkligen att f! skulle vara ett alternativ och det har inte varit lätt för mig att avfärda partiet.

I'm not a happy camper. Men jag är varken blankröstare eller soffliggare heller.

Andra bloggar om: vårdnadsbidrag, val2006, politik, feminism

Om trygghetsnarkomaner och scouterna

2006-08-25T08:52:00.000+02:00

Merit har bloggat om svenskar som trygghetsnarkomaner, min observation på området kom också med. Jag plockar upp tråden i reklamsyfte:

Scouterna är bra
David Eberhard, som snart kommer ut med boken "I trygghetsnarkomanernas land", tycker att sommarläger och scouthajker är utmärkta aktiviteter där barn kan träna upp sitt självförtroende utan att föräldrarna lägger sina överbeskyddande näsor i blöt. (Saxat från Aftonbladet.)

Så varför inte bli scout? Också vuxna är såklart mycket välkomna, scouterna är t.ex. världens chans att utveckla sitt eget ledarskap, vara ute i naturen och att växa som människa.

Andra bloggar om: trygghetsnarkomaner, scouterna, scouting

Läsvärt om vårdnadsbidrag

2006-08-23T21:15:00.000+02:00

I jakt på mer fakta kring vårdnadsbidragets effekter hittade jag denna läsvärda text. Där får man bl.a. reda på att hittills endast tre av totalt 50 sökande varit män. Ett utdrag ur DN-artikeln:

Anita Nyberg är professor på Arbetslivsinstitutet. Hon har studerat den finska modellen med vårdnadsbidrag. I en artikel, som är publicerad i tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv, slår hon fast att vårdnadsbidraget har konserverat ett traditionellt könsrollsmönster och ökat beroendet av männens inkomster till hushållen.

Siffrorna från kommunerna i Stockholmsregionen förvånar inte Nyberg:

- Papporna tar inte ut föräldraledighet och än mindre vårdnadsbidrag, säger Anita Nyberg.

Artikeln som DN refererar till har Nyberg skrivit tillsammans med Anita Haataja och går att ladda ner här.

Vårdnadsbidrag är pest. Så enkelt är det. Sverige bör ta efter Finland när det kommer till skolan. Inte vårdnadsbidrag!

Andra bloggar om: val2006, vårdnadsbidrag, feminism, Finland

Alliansens valmanifest - utan vårdnadsbidrag!

2006-08-23T18:04:00.000+02:00

Alliansens valmanifest kom, såg och segrar förhoppningsvis också. Jag blev såklart nöjd med att samarbetet sprack när det kom till familjepolitiken. Lika absurt som att (s) samarbetar med (v) och (mp) när det kommer till försvaret skulle det vara att låta (kd) kedja fast kvinnor vid spisen.

Kommer det forskning som visar att vårdnadsbidrag får fler pappor att stanna hemma och ökar jämställdheten i familjen kan jag ändra mig. Men fram till dess: vårdnadsbidrag = kvinnofälla. I avvägningen välja själv = liberalt och bekämpa strukturer som hämmar oss att förverkliga oss själva som individer = liberalt är jag anhängare av den senare.

Valmanifestet finns t.ex. här.

Andra bloggar om: val2006, vårdnadsbidrag, alliansen, valmanifest

Valtest

2006-08-23T17:28:00.000+02:00

Bland alla valtest som skall hjälpa på traven nu när de viktiga sedlarna snart skall stoppas i kuverten finns även de lite mindre seriösa.

I GP:s personlighetstest handlar det om att se vilken partiledare man påminner om. Det är första, och jag kan nästan slå vad om sista gången jag prickar in (kd):

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund blir en blek kopia av sig själv i ditt sällskap.
Du är en person som finner dig väl till rätta i bakgrunden. Därifrån driver du en oförtröttlig kamp för dina ideal och tar tacksamt emot uppmärksamheten. Du är korrekt och har en stor pliktkänsla. Familj och trohet är viktigare än fest och flärd.

Det var faktiskt riktigt skrämmande nära sanningen...

Men nu får det väl ändå räcka!

2006-08-15T21:10:00.000+02:00

Vad är det här? Hela Alliansen är nu för vårdnadsbidrag. Jag skulle inte gråta om man inte enades kring familjepolitiken. (kd) är och förblir unkna och skrämmande på området. Varför skall (fp) nu vika sig på det område de varit helt trovärdiga på?

OK att man tycker att en boklista är värd att lyfta som fråga. (Det är inte främlingsfientligt - men det är banne mig inte liberalt heller.) Eller att man skickar upp testballong efter testballong. T.o.m. som kärnkraftsmotståndare känner jag ändå att (fp) kan få min röst. För det är ju jämställdheten, EU och skolan som avgör mest för mig personligen. I den ordningen. Skall vi börja nagga även jämställdheten nu när valet närmar sig?!

Say it ain't so.

Andra bloggar om: feminism, Alliansen, val2006, politik

Purpurfärgen av Alice Walker

2006-08-15T19:34:00.000+02:00

En bekännelse: Jag älskar Oprah. Hon pratar böcker på TV, hjälper de svaga och har många söta vovvar. Oprah i sin tur älskar boken Purpurfärgen, har spelat i filmen och står som bäst som producent när Purpurfärgen går på Broadway. Därför måste jag såklart sträckläsa boken när jag hittade den i sambons gömmor.

Den har en ännu värre början än Flickan från ovan. Celie skriver till Gud, för hon har ingen annan att vända sig till. Hon skriver om styvfaderns våldtäkter, hur hon blir gravid, hur hennes barn tas ifrån henne. Hon skriver om en vardag fylld av våld och övergrepp, en vardag som inte förändras när hon ges bort (plus en ko på köpet!) som hustru till Mr _____. Där får hon ta hand om hushåll och barn samt såklart arbeta på fältet.

Brevformen fortsätter boken igenom, men förändras med tiden till en brevväxling mellan Celie och lillasystern Nettie, Celie kommer nämligen fram till att den Gud hon alltid föreställt sig är en vit man, har en vit man någonsin lyssnat på henne? Även om det går långsamt, och man inte kunde tro det till en början, reser sig Celie.

Det är en otroligt stark beskrivning av makt och vanmakt, något som trogna läsare av bloggen vet fascinerar mig djupt. Hur är det att vara kvinna, svart och fattig i amerikanska södern omkring mitten av 1900-talet? Det underbaraste med historien är att när Celie bejakar att hon är lesbisk blir hon starkare. Med andra ord läggs inte en sexualitet som bryter mot normen till som ett attribut för svaghet utan blir istället en väg mot styrka och självkänsla.

Olika nyanser av maktens struktur kommer på ett intressant sätt fram i Netties brev, som skickas från Afrika där hon är missionär. Hon reflekterar kring förtryck av kvinnor, att männen behandlar kvinnorna i byn på samma sätt som vita behandlar färgade. Eller hur man i Liberia egentligen återskapar maktstrukturerna man kämpat emot i USA genom att värdera infödda lägre. Samtidigt blir det tydligt att kolonialmakterna dominerar, oavsett vad de som lever på kontinenten gör. Det finns t.o.m. en tärande vanmakt hos de färgade missionärerna, de vill hjälpa, men ingen har bett dem komma. Och de vill få ett erkännande som "de bröder och systrar" som en gång såldes. Istället är även de främlingar som inte känner traditionerna och språket och förebrås för det.

Sammanfattningsvis en fängslande berättelse i sig som blir oförglömlig genom de teman som genomsyrar den.

Andra bloggar om: böcker, Purpurfärgen, Alice Walker

Fel tänkt

2006-08-15T17:15:00.000+02:00

Under rubriken "De vet inget om tjejerna" skriver Aftonbladet att unga kvinnliga politiker (1 från varje riksdagsparti) gjort dåligt ifrån sig i en "undersökning" gjord av tidningen Hennes. Vilka av de 18 frågorna som ställts redovisar Aftonbladet? (Jag försökte hitta ursprungsartikeln i Hennes, men testreslutaten och frågorna låg inte på hemsidan.) Vad är det politikerna inte vet? I'll tell you:

De vet inte hur mycket 25-29 åriga kvinnor spenderar på skor. På kläder. På smink. På nöjen. Eller var de helst handlar sina kläder.

Skamligt!! Ja inte för politikerna utan Aftonbladet och Hennes! Är det här viktiga valfrågor för de unga kvinnor Hennes anser sig företräda? Är det såhär Aftonbladet ser på "tjejerna" som de tagit på sig att på ett märkligt sätt försvara emot de onda politikerna?

Jag är en av dessa tjejer, med mina 27 år. Jag vill inte ha politiker som vet vad genomsnittstjejen i ett snävt åldersspann har för ytliga konsumtionsvanor! Jag vill ha företrädare som jobbar för att jag skall få lika lön, våldtäkter straffas, prostitution motverkas. Som bryr sig om omvärlden, miljön, skolan. Som sysslar med politik helt enkelt. Och är bra på det.

En stor jävla känga till Aftonbladet och Hennes! Sluta förminska kvinnor och sluta för guds skull hyckla!

Andra bloggar om: feminism, politik, media, val2006

Det som göms i snö...

2006-08-15T08:22:00.000+02:00

Så utanför EM-hotellet har någon skräpkorgsdykare hittat dopingpreparat som polisen nu undersöker. Som finländare är jag ju jäkligt nervös nu. Vi har ju en historia när det kommer till att lämna misstänkta påsar och väskor där man snubblar över dem:

10 februari [2001]: En väska med dopningspreparat, använda kanyler och blodiga bomullstussar hittas på en bensinmack. Preparaten är utskrivna av Finlands dåvarande landslagsläkare Juha-Pekka Turpeinen. Väskan lämnas senare till polisen.

Hela historiken här.

Hejdå finländsk skidåkning, vi kommer att sakna dig men aldrig förlåta dig.

Vem kommer att aldrig förlåtas efter EM?

Skåningar - tacka mig för regnet!

2006-07-28T18:40:00.001+02:00

Jag hade värsta spindelslakten imorse, lägenheten hade uppenbarligen tagits över av blodtörstiga mördarspindlar i mängder.

Sedan kom regnet, äntligen. Enligt snälla meteorologen precis över Malmö med omnejd. Det kan inte vara ett sammanträffande! Jag kontrollerar alltså numera vädret. Har t.ex. inte dräpt en enda spindel under eftermiddagen och nu börjar solen titta fram igen.

Men det var inte jag som stod bakom nyckelpigsinvasionen. (But God I wish I was! Det skulle vara något att plita ner i CV:n.)

Hallå, det är baaankeeeeeen...

2006-07-28T18:26:00.000+02:00

Någon hade köpt biljetter på SJ med Gollums kort. Eftersom det inte var han själv och inte jag blev det tvunget att ringa till banken och efterforska samt spärra kortet.

Det som gör det hela till en rolig historia är att Gollum har vänner med vriden humor. Han blev därför tvungen att förklara för den snälla damen på banken att insättningen på 750,- med texten "Avsugning" inte beror på mindre rumsrent extraknäck utan vänner som ännu är fast i tonårsstadiet.

(Sorry på förhand porrgooglare.)