18 april 2007

Böcker som inhandlades på semestern

Jag tillbringade mycket tid vandrande i bokhandlar under USA-resan. Tyvärr blev det bara stora kedjor, men ack så underbart även det var. Älskar konceptet kafé inne i bokhandeln och det faktum att studenter parkerar sig på golvet någonstans bland hyllmetrarna och småpratar och bläddrar i bokhögar. Dessutom kan jag inte annat än smälta när öppettiderna är till 23 alla dagar (såklart inte generellt, men inte ovanligt heller). För att göra en lång historia kort blev det Barnes & Noble, Borders m.fl. för hela slanten, samt en önskan att flytta till det underbara boklandet...

Jag måste dock lägga band på mig, så för det mesta bläddrade jag. Men några intressanta titlar + lite science fiction p.g.a. att priset var oslagbart fick äran att följa med mig hem:

Deanne Blanton och Lauren M. Cook: They fought like demons. Women soldiers in the civil war. (Kvinnor och krig är ett av mina specialintressen)
Helen Keller: The story of my life (måste ju gå till källorna för underbara thanksgiving-avsnittet av South Park)
Larry Niven: Ringworld (på tiden att jag läste den)
Neal Stephenson: Cryptonomicon
Neil Gaiman: American Gods (en av mina favoritförfattare)
Octavia E. Butler: Wild Seed (till samlingen av feministisk science fiction)
Todd Pruzan: The clumsiest people in Europe, or Mrs. Mortimers bad-tempered guide to the victorian world (en reseskildring skriven på 1800-talet av världens mest sadistiska barnboksförfattare mrs Favell Lee Mortimer)

Andra bloggar om: , ,

The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon

The curious incident of the dog in the night-time inhandlades på Newark för att jag skulle bli av med mina sista dollarsedlar. Det var med andra ord något av ett impulsköp och berodde på att jag kom ihåg titeln från 1001 böcker att läsa innan du dör och det faktum att bokens grafiska form är tilltalande. Som tur är blev jag inte det minsta besviken!

Stilgreppet Haddon använder sig av är ett mordmysterium - där pudeln Wellington är offret - skriven av en autistisk tonårspojke, Christopher. Han förstår inte abstrakta begrepp eller känslor och ogillar skarpt färgerna gult och brunt samt att någon rör vid honom. Han har fotografiskt minne och är djupt fascinerad av mönster och kartor, något som avspeglas i att boken innehåller många infogade skisser. Christophers familjeliv är i upplösningstillstånd, med det är ingenting han kan relatera till själv - och det är just den oförmågan som ger historien liv.

Eftersom det inte är berättelsen i sig utan formen som gör boken intressant är tipset läs om du tyckte stilgreppet lät spännande och är något som du skulle uppskatta.

Andra bloggar om: , ,

Berättelsen om Pi av Yann Martel

För en snabbsammanfattning av Berättelsen om Pi passar de första meningarna från baksidestexten utmärkt:

På Stilla havets oändliga, blå och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt två hundra kilo tung bengalisk tiger - och så Pi, en sextonårig indisk pojke.

Innan vi kommer till livbåten får vi dock följa Pis liv i Indien, en skildring som balanserar mellan charmerande och långrandig. Jag kan inte annat än le av skildringen hur Pi samlar på sig religioner. Han är nämligen hindu, kristen och muslim på en och samma gång. Efter en liten läsinsats blir det dags för skepssbrott och Pi hamnar i sin ark. Hans många långa dagar som skeppsbruten pendlar mellan spännande och tråkig läsning. Jag fick lite Coelho-vibbar (alltid avskräckande...) av en annan mening från bokens baksida som lovade att vi skulle få följa med på en mer abstrakt resa "genom en människas inre och det universum av livsfrågor hon bär inom sig". Personligen är jag inte den som plockar med mig självhjälpsböcker eller är värst intresserad av andras inre universum.

Boken är precis det här - en blandning mellan äventyrsberättelse och filosoferande kring livet, en kombination som skulle jag lämnat mig oengagerad av läsupplevelsen om det inte vore för de två sista kapitlen. De får mig istället att anse att Yann Martel är något av ett geni eftersom han helt svänger upp och ner på allt och faktiskt får mig att tänka på hur jag ser på livet. Hoppas Coelho har läst boken och insett hur mycket man påverkar en läsare genom att inte vara övertydlig. Jag fullkomligt älskar bokens sista mening - men för att förstå varför är du faktiskt tvungen att läsa hela berättlesen om Pi, som härmed rekommenderas även av en cyniker!

Andra bloggar om: , ,

16 april 2007

Dagens länktips

Fiffig webbradio som slumpar fram låtar efter ditt humör. Man kan också laborera med genrer och årtal. Om reklamen inte räcker: den är dessutom riktigt snygg också.

Siten har fått utgöra bakgrundsbrus under dagen, på "dark + energetic" - antagligen mitt normaltillstånd.

05 april 2007

Baltimore

Mitt bloggande sker fran resans coolaste hotell. Efter att ha suttit i oandliga bilkoer ut fran Washington (glom att ens forsoka kora i staden, det ar Metro som galler) blev det halvspontant Baltimore. Tummen upp, definitivt! Efter Washinton ar jag sightseeingtrott sa det har blivit promenad i hamnomradet (tank bo01 i Malmo eller Hammarby sjostad) och shopping. Min resvaska har under vagens gang borjat fyllas av jeans, sneakers och BH:ar, allt for en brakdel av priset i Sverige. Idag fortsatter roadtrippen antagilgen till Ashbury Park - det ar Gollum som vill se den legedariska platsen for Springsteen-fans.

Men D.C. blev det tillslut!

Snabbguide till Washington D.C.: Ga, koa, trangs. Upprepa.

Det finns extremt langa listor pa vad man borde se i D.C. - och tiden racker inte till. Halften ats upp av att vanta i rodljus och det finns miljoner av andra turister som foljer samma lista som du. Det blev saklart en tur for att se monumenten (da undviker man ocksa koerna): Washington (men jag har klaustrofobi och Gollum hojdskrack sa vi kollade pa fallossymbolen fram marken. Kul ar att den byter farg en bit upp, det beror pa att inbordeskriget kom och byggandet kom av sig nagra sekel), Lincoln, Vietnamkriget (intressant att se allt folk lamnar vid det), Koreakriget (definitivt annorlunda an man ar van vid), andra varldskriget (mycket vackert med vatten och sten)... Det kanns som om resan gatt ut pa att kolla pa var folk dott eller var de blivit begravda... Vilket for mig in pa nasta sevardhet: Arlington. Mer promenad och man kan se t.ex. J.F.K:s grav.

Bokalskaren i mig kunde inte lamna staden utan att ha sett Library of Congress. Parlan dar: en oansenlig lapp skriven i blyerts - Woodrow Wilson som meddelar att forsta varldskriget ar over. Mycket annat har fatt sta tillbaka p.g.a. for langa koer och blivit sett endast utifran. Undantaget Vita Huset - det kollade vi pa utifran av det enkla skalet att besok kraver att man gar via sin ambassad och for att fa det fixas kravs man ar ute tva manader innan.

En av mina resedrommar ar Japan under korsbarstradsblominingen. Nu rakar Washington ha sin egen korsbarstradskarneval och den pagar som bast. Otroligt vackert - om man bortser fran alla manniskor som trangs for att se hur otroligt vackert det ar. Fick aven se enormt manga ekorrar, ett av mina mal for resan (jag ar en enkel flicka, man kan inte saga annat).

Den storsta besvikelsen var att Museum for American History var stangt for renovation (fram till 2008, sa alla ni som ar hugade far vanta lange an). Men ett rum pa National Air and Space museum ar tillagnat de mest beromda foremalen. Mycket popularkultur: Seinfelds volangskjorta, Carrie Bradshaws laptop och grejer fran the Wizard of Oz. Det jag inte visste och darfor plotsligt snubblar over var: Droiderna fran Star Wars. Jag har sett R2-D2 och C-3PO i verkligheten! I min varld ar det sa stort att jag nastan borjade hypeventilera av overraskningen. Det gor mig sorglig, men det bjuder jag glatt pa.

En restaurangrekommendation: For himmelsk thaimat ga till Mai Thai pa 1200 19th Street, North West.

...and beyond

Efter att ha softat rejalt i vara rum i regnskogen blev det roadtrip for hela slanten. Att aka pa roadtrip med, och egentligen som del av, en familj innebar att iPoden an en gang blir en mycket uppskattad agodel. Gollums far gillar inte att signalera vid filbyten och missar ibland skyltar med enkelriktat, vilket gor resandet mycket mer spannande ifall man skulle fa trakigt. Vidare vagrar han tro pa GPS:en (ett maste for roadtrips btw!). Men fram har vi kommit, oftast mycket mjukt och fint, i var Dodge Caravan.

Det var Washington D.C. som var slutmalet for stunden, men vagen gick via Great Smoky Mountains. Vilken utsikt nar vi val kom fram. Men det blev en overantting i Pigeon Forge, aven det nagot man inte kan beskriva. Tank: ta en extremt fattig region av USA (Appalachias) och addera tursitdragarna Smoky Mountains samt Dollywood. Da vaker det langs vagen fram motell, snabbmatshak och restauranger, shoppingoutlets och souvenirfoprsaljning. Lagg till soderns markliga fenomen att vilja salja juldekorationer aret om och du far en stad som inte kan beskrivas pa annat satt an "kitsch". Pigeon Forge symboliserar antagligen allt som ar underbart och forskrackligt med kapitalism.

Men da dagen grydde kunde vi skaka av oss alla neonljus och aka de fa kilometrar som skilde oss fran NATUREN. Det kandes lite markligt att uppleva friluftsliv fran baksatet av en bil, men vi hajkade ocksa en (pinsamt kort) bit langs Appalachian trail.

En lang lang bilresa senare (och kaffe for 25 cent och en himmelsk Pecan pie pa ett cafe i Jonesborough) blev det kappkorning for att knipa det sista hotellrummet i Lexington. Washington D.C. kandes langt borta...

Nashville...

Under resans gang har jag lart mig att teknikutvecklingen innebar att utan laptop kommer du inte langt (om hotellet inte har en internetdator). Cybercafeer ar sa 2001 (eller ngt), nu galler wireless och turisterna blir frustrerade.

I Nasville fick jag uppleva country, country och mer country. Reseguiden hade ratt: bilradion berattar nar du narmar dig, alla kanaler ar plotsligt country. Hotellet var helt outstanding, vi bodde utanfor pa Opryland. Det gar inte att beskriva egentligen, nar jag laste om att de byggt upp en regnskog, ett floddelta och en herrgard inne i hotellet fattade jag inte vad de menade. Men ja, det ar sant. Kolla sjalv. Ett enormt shoppingmekka ligger precis bredvid och saklart nagot av det mest klassiksa Nahville: Grand Ole Opry, en radioinspelning med langa anor som vi saklart bevistade. Vi fick bl.a. se legenden Porter Wagoner (mannen som upptackte Dolly Parton och till vilken hon, efter att de fatt "creative differences" och gatt skilda vagar, skrev "I will always love you" (for musikilliterata mig Bodyguard-sangen)). Den mannen har... speciell smak nar det kommer till scenklader.

Country Music Hall of Fame och att lyssna pa diverse upptradanden langs gatan Broadway ar det man gor som turist - och nagot som kan rekommenderas. Hann aven kolla pa Tennessees statsmuseum, dar en rolig detalj ar att man helt plotsligt och mycket losryckt snubblar pa en egyptisk mumie.