Shoppingtips i Malmö: Bluebox.se

Ibland har man tur. Jag råkar bo mycket nära Bluebox.se fysiska butik på Östergatan 27 i Malmö. Alla ni som inte är lika lyckligt lottade och vill hitta lite spännande julklappar till era nära och kära med barnasinnet kvar rekommenderas webbutiken varmt! Urvalet presenteras utförligt på hemsidan men kan kanske sammanfattas med kul designprylar till hemmet.

Andra bloggar om: shopping, Malmö, Bluebox.se, julklappar

Anansi Boys av Neil Gaiman

Det som charmerar mig mest med Neil Gaimans böcker är mixen mellan verklighet och fantasi. Det är inte poetisk magisk realism (vilket jag sällan har tålamod med), utan humoristisk vardagsbeskrivning där en skeptisk huvudperson utsätts för övernaturliga fenomen och måste anpassa sig till att världen ser helt annorlunda ut än vi tror. Så är det också i Anansi Boys där det uppdagas för "Fat Charlie" Nancy att hans far egentligen är guden Anansi samt att han har en ohängd bror med magiska krafter. Fat Charlies liv går ut på att upprätthålla en korrekt fasad och synas så lite som möjligt, något som gjort förhållandet till fadern aningen spänt - Anansi råkar nämligen vara guden för spratt och upptåg. Historien börjar med att Anansi dör, men med stil (mitt i ett karaokenummer, han hinner även dra med sig en yppig blondins tubtopp i fallet). I efterdyningarna kallar Fat Charlie på sin bror Spider, vilket visar sig vara ett stort misstag. Spider förför snabbt hans fästmö och gör så han förlorar sitt jobb och blir brottsmisstänkt. Men det är när Fat Charlie bestämmer sig för att få Spider att försvinna igen som de verkliga problemen börjar.

Gaimans skrivande påminner om en annan stor humorist, nämligen Terry Pratchett. De har gemensamt skrivit Goda Omen på temat världens undergång, parodierande exempelvis Omen-filmerna och annat i genren antikrists födelse. I mitt tycke ett mycket lyckat samarbete och en genomrolig bok det med. Jag föredrar oftast Gaimans vridningar av vår värld, speciellt hur han ibland tar saker bokstavligt och leker med resultatet. (Exempelvis i Neverwhere där stationerna längs tunnelbanan i London får bli magiska platser utgående från vad de heter.) Pratchetts oerhört vridna fantasyvärld är såklart mycket roande den med, men är lätt att överdosera.

Anansi Boys kommer kommer lätt upp på min lista över böcker jag rekommenderar, men står du och väger mellan den och American Gods skulle jag köra på den senare. Nu har jag faktiskt bara läst hälften av det verket, men på temat gudar som vandrar på jorden tyckte jag den var ett strå vassare.

Andra bloggar om: böcker, Neil Gaiman, Anansi Boys, fantasy, Terry Pratchett, humor, Goda Omen

ISBN: 9780061140600, ISBN: 0061140600, ISBN: 9132433840

Intressant.se - som att löneförhandla?

Mitt självförtroende kunde vara bättre. Kom på mig själv med att tänka att intressant.se kan jag inte pinga, "lite mer välskrivna inlägg" platsar jag inte bland. Är det inte en klassisk kvinnofälla? Inte begära tillräckligt hög lön vid löneförhandling eller kalla sitt engagemang för att "pyssla med [valfri aktivitet]". Också titeln intressant avskräckte mig, vad är egentligen intressant? En snabb genomläsning av de inlägg som anses mest intressanta visar att definitionen av intressant här är inlägg som handlar om politik och samhälle. En lika ovetenskaplig titt indikerar även att det överlag är män som återfinns på intressant.se.

Jag bestämde mig för att kika in hos bloggosfäranalytikern nummer 1, Media Culpa. I undersökningen Bloggsverige 2 kan man läsa att det är aningen fler kvinnor som bloggar och läser bloggar, men det är inte många procentenheter som skiljer. På temat intressant konstateras även att vardagsbetraktelser är något bloggläsare gärna vill ta del av, dock skiljer sig preferenserna mellan kön. Män läser helst om politik och samhälle (69,9%), journalistik och media (59,3%), IT och bloggande (54,7%) medan kvinnor helst vill läsa om vardagsbetraktelser (74,7%), mode och design (39,9%), journalistik och media (38,8%).

Om bloggarna kan man även läsa att kvinnor i högre grad än män bloggar anonymt och att kvinnor ofta bloggar för att de gillar att skriva. Vidare är det vanligare att män bloggar för att påverka andra, debattera och stärka sitt varumärke - aka synas och höras.

Kopplat till intressant.se är det slående. Vilket typexempel på hur ett på ytan könsneutralt fenomen är allt annat än könsneutralt. "Intressant" enligt hur det etablerats på sidan följer nära den lista av bloggämnen män gärna läser. Hur skulle responsen bli om vardagsbetraktelser började pingas i stor utsträckning? Samtidigt är det absolut ingenting som hindrar någon att pinga. (Ja, annat än att det är krångligare än att bara blogga. Å andra sidan kanske det inte är helt irrelevant, i Bloggsverige 2 kan man även läsa att män i högre grad har annonser på bloggen samt läser genom RSS, m.a.o. bloggar mer tekniskt.) Det är bara jag själv som tyckt att mitt skrivande och mina ämnesval inte platsar. Jag har inte pingat och blivit rådissad för det. Jag har helt enkelt utövat självcensur och upprätthållit en osynlig norm.

Intressant.se är ett givande exempel på hur individuell frihet och struktur krockar, ämnen som alltid brukar komma upp i den interna liberala debatten kring feminism. Att pinga intressant, speciellt med andra ämnesval än de vanliga skulle vara ett kul experiment i vardagsfeminism. (Tudelat: Fler kvinnor pingar (självförtoende och att ta plats) men även att bloggare oavsett kön pingar ämnen som bättre överensstämmer med vad bloggläsarna anser vara intressanta.)

Går det att förändra? Behöver det förändras? Vill du vara med?

Andra bloggar om: feminism, könsneutralt, bloggosfären, intressant.se

Inlägget är såklart pingat på intressant.se.

Playstation - en dröm i rosa

Efter två helger i jobbtecken kunde jag igen tillbringa några timmar i shoppingtecken. Eftersom shopping för mig innebär att stryka omkring i spelbutiker kunde jag inte undgå att den rosa PS2:an nu landat i Sverige. Vad skall man tycka om den?

Jag får Gillette-vibbar. Företaget utvecklar rakhyvlar för män på löpande band, fler och fler blad, batteridrift och annan produktutveckling vi inte visste vi behövde. För kvinnor en rakhyvel... ingenting... ingenting... sedan innovation: samma rakhyvel, men med glitter i skaftet! Könsstereotyperna är skrämmande, likaså särhållandet av könen. Kan någon förklara för mig på vilket sätt behåringen skiljer sig så extremt mycket att man måste ha olika rakhyvlar? Eller är det helt enkelt så att hela marknadsapparaten är så inlindad i generaliseringar och illusioner att ingen ens kommer på tanken att något är ruttet?

Tillbaka till den sockersöta spelmaskinen. Är det vägen att gå för att locka tjejer att spela? Eller skulle man istället satsa på spelutveckling... exempelvis fokusera mer på genusanalys och jobba med att skala bort sexistiska element? (Mitt favoritämne att spy galla över, läs här och här.) Istället gör man en Gillette: Släpper en ny spelmaskin och kör på som vanligt samtidigt som man släpper den gamla i en "tjejfärg". Skall killarna byta upp sig medan tjejerna skall pynta sitt rum med en gammal produkt i gullig förpackning? Radikalt hade varit att släppa Playstation 3 endast i rosa.

Andra bloggar om: rosa Playstation 2, Playstation 3, feminism, TV-spel, Gillette

Bloggutmaning om politiska metoder

Jag har blivit bloggutmanad av Johanna. Temat är politiska metoder. Mina svar är extremt vanilj, men here goes:

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Inomparlamentariskt. Jag är en av dem som vanligtvis argumenterar för "systemet". Jag råkar anse att pälsdjursuppfödning bör förbjudas (dålig borgare, dålig!) men istället för att släppa ut minkar röstade jag i min gröna ungdom på en minkutsläppande aktivisttjej i riksdagsvalet. Erkänn att du vill bli polare med mig för att jag låter så radikal och spännande ;).

Form vs innehåll?
Innehåll. Alltid. Är extremt idealistisk (snarare än ideologisk) när det beger sig. Klarade inte av att inordna mig i Sverige i Europas EMU-propaganda - om jag inte skulle brinna så för europasamarbetet och europeisk federalism skulle jag proteströstat nej beroende på att form totalt fick dominera trovärdigt innehåll.

Civil olydnad vs laglydighet?
Civil olydnad ser jag som en nödvändig ventil även om jag gillar "systemet". Dock ser jag på intet sätt stenkastning och diverse reclaimande som civil olydnad.

Icke-våld vs politiskt våld?
Icke-våld. Så enkelt är det.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
Urvattnad massrörelse. Handlar väl än en gång om att jag är idealistisk snarare än ideologisk.

Separatistisk organisering eller inte?
Får man passa i en bloggutmaning? Eller hey, det är min blogg och mina regler: Pass!

Är din blogg en politisk metod?
Ja, den är såklart min egen propagandakanal och det händer att jag faktiskt tycker saker ibland. Men då läsarkretsen, som för de flesta bloggar, inte är större än närmast sörjande kan man knappast kalla den en värst effektiv politisk metod.

Och så skall man skicka stafettpinnen vidare också. Elände, man måste bevisa att man har bloggande vänner/läsare som känner för att ha åsikter om politik. Prövar med Catrine, Hanna, Micke och Andreas.

Never let me go av Kazuo Ishiguro

Never let me go är titeln även på den svenska översättningen av Kazuo Ishiguros bok. Berättarrösten vi med spänning följer är Kathy som beskriver sin uppväxt på en internatskolan Hailsham någonstans på engelska landsbygden. Det som direkt tar tag i en och gör boken svår att lägga ned är det som inte stämmer, märkliga små detaljer som är självklara för Kathy, detaljer vars bakgrund och sammanhang hon (mycket) sakta men säkert avslöjar.

Drivkraften i läsningen är att få veta hur allt hänger samman. Vad är Hailshamn för ett ställe egentligen? Varför är barnen/ungdomarna där? Varför är det så viktigt att de är kreativa; ritar, målar och skriver poesi? Varför har de nästan ingen kontakt med omvärlden? Varför är människor obekävma eller rädda i närheten av dem?

Tempot i boken är inte hisnande, men fungerar eftersom du bara måste få reda på sammanhanget innan du kan sluta läsa. Läsprocessen för mig gick från manisk till jaha var det inte mer än så till eftertanke: jäklar vad tragiskt och elegant ihopsnickrat. (Tror min mellanliggande reflektion att det var ganska simpelt beror på att jag är science fiction skadad.)

Sammanfattningsvis: Snyggt, fängslande och skrämmande. Helt klart en bok jag rekommenderar, speciellt om du är ute efter spänning men inte vill ha deckare eller thriller.

Andra bloggar om: böcker, Never let me go, Kazuo Ishiguro

ISBN: 9146215077, ISBN: 9789146215073

Hjälp jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz

Ännu ett spontanköp, titeln fick mig att plocka upp pocketen och den avslutande formuleringen på baksidan gjorde att jag tog fram plånboken:

... en berättelse om att växa upp i en av Stockholms mindre glamorösa förorter, om att som andra generationens polack bara vilja smälta in trots att man har ett förnamn ingen kan uttala, ett efternamn som lockar till snuskiga skämt och föräldrar som inte fixar reflexiva pronomen.

I boken får man följa en spritindränkt födelsedagsfest som urartar kryddad med Zbigniews minnen av familj och uppväxt. Visst är det lättläst och småkul, men djupet som skulle göra det fängslande saknas. Läsningen blir ojämn, vissa episoder är verkligt roliga och välskildrade, andra bara små sidospår man kunnat vara utan. Eller så är jag bara bitter för att författaren måste plocka in en alkoholiserad finne helt plötsligt.

Boken intresserade mig inte för att det skulle vara en "förortsskildring" utan för att jag fascineras av innanför/utanför perspektivet man får av att leva assimilerad i ett land som ändå aldrig kan bli ens eget. Flera medborgarskap innebär samtidigt flera utanförskap. Ibland är det omärkbart och ibland är det som en spark i magen. Magsparkarna jag förväntade mig finns där och bjuder på mycket bra läsning. Det är de icke-symboliska magsparkarna, tonårsvåldet i förorten, som drar ner betyget. Jag orkar inte bry mig, det blir transportsträcka för hela slanten.

Sammanfattningsvis kan jag skriva under Skånskans kommentar på pärmen: Dråplig, lättläst och tänkvärd.

Andra bloggar om: böcker, Zbigniew Kuklarz, Hjälp jag heter Zbigniew, utanförskap

ISBN: 9100110132

Best of Blocket

En kul sida är Best of Blocket, det är naturligtvis därifrån jag lånat annonsen nedan. Helt underbart bitter, det är komik på hög nivå:



Andra bloggar om: Best of Blocket, humor, bitterhet

Det lackar mot jul II

I min julbibel Det lackar mot jul, av Finlands Svenska Marthaförbund, ägnas sidorna 160-163 åt ljusstöpning. Jag sammanfattar:

Stöpa ljus [gärna tillsammans med barnen]
- Allt man behöver är paraffin, stearin, bomullsveke, termometer och lämpliga formar
- Närmare genomläsning visar att man även behöver vegetabilisk olja, en grov nål, en pinne, häftmassa, något att kväva elden med och tålamod [antagligen mer självklara saker som säkert finns i hemmet redan, förslagsvis i pysselförrådet]
- Pensla formen med olja, trä veken på nål, gör hål i formen, trä veken igenom hålet, täta hålet med häftmassa, smält vax, tillsätt stearin, värm till 93 grader, häll ljusmassa i formen, se till det blir jämnt, låt stelna över natten, lösgör ur formen [sådär i korta drag]

Vad jag har gjort:
- Surfat in hos IKEA.

Andra bloggar om: böcker, Det lackar mot jul, julförberedelser, Marthorna, stöpa ljus

Det lackar mot jul

I min bokhylla står inspirationsboken Det lackar mot jul, brought to you by Finlands Svenska Marthaförbund. Ur inledningen:

På något sätt har julen kommit att lastas med en omänsklig börda av förväntningar att leva upp till. [...] Hur skall man kunna närma sig den jul som känns angelägen och rätt, som inte frestar på både sinne och fysik, utan ger välbehövlig näring för den mörkaste tiden på året? Hur våga satsa på att rensa och skära ned, behålla det väsentliga och strunta i resten?

Tyvärr är jag inte Martha-material. En inledande lista över brister i mina julförberedelser:
- Jag har inte skördat och handlat [bär, svamp, frukt, grönsaker]
- Jag har inte torkat äpplen, citrusfrukter, svampar och örter
- Jag har inte valt ättikslag till konserveringen av grönsakerna
- Jag har inte syltat och saftat
- Jag har inte fyllt på mitt pyssellager [kottar, mossiga pinnar, vackra stenar, kvistar, rönnbär, nypon, hagtorn]
- Jag har framförallt inte märkt ut det bästa mosstället i skogen för att lätt kunna hitta det under snön vid jul. [Här hoppas jag på min polare växthuseffekten.]
- Jag har inte gjort en enkel dörrkrans [torkade rosor, lönnblad eller färska örtknippen] att byta ut mot något mer juligt i december

Det jag däremot har gjort är:
- Försökt hitta skog nära Malmö genom att googla "skog + Malmö"

Babysteps.

Andra bloggar om: böcker, Det lackar mot jul, julförberedelser, Marthorna

ISBN: 951501378X

Allvarsamma lekar av Elisabeth Hagborg & Ole Ränge

Det bästa stunderna i mitt jobb är när jag får möjligheten att leda processer kring utveckling, visioner, samarbete och ledarskap. Som anställd av och för scouter är en annan dimension att metoderna i arbetet bör spegla det faktum att informellt lärande, gruppbyggande och demokratiskt, värdebaserat ledarskap är centralt i scoutrörelsen. När jag öppnade Hagborgs och Ränges Allvarsamma lekar. En fälthandbok. insåg jag genast att det för just för detta sammanhang är en oumbärlig resurs. Några metoder kände jag igen sedan tidigare (exempelvis diverse värderingsövningar) men mycket var nytt och tänkvärt.

Boken består i till största del av övningar delade i kategorier som t.ex. samarbete och kreativitet. Det är m.a.o. precis vad man behöver för att komma igång: praktik - inte teori. Därför skiljer sig verket från typiska handböcker kring grupprocesser och teambuilding. Såklart behövs teori också, men en fälthandbok som den här är uppfriskande!

Andra bloggar om: böcker, Allvarsamma lekar, Elisabeth Hagborg, Ole Ränge, grupprocesser, teambuilding

ISBN: 9188872653

The Hidden Side of the Moon av Joanna Russ

Bakom titeln gömmer sig en novellsamling av Joanna Russ, en av de främsta författarna av feministisk science fiction. Samlingen spänner från sent 50-tal till 80-tal och genrerna är i stora drag sci fi, fantasy och skräck, men även Russ bakgrund som litteraturvetare lyser igenom på sina håll.

Under läsningen kom jag fram till att det ibland är svårt att läsa korta historier när det kommer till nämnda genrer. För mig tar det oftast några sidor innan jag kan ta till mig diverse världsbyggen och i många av Russ noveller lyckades jag inte följa tankegångarna. Berättelserna krävde mer omläsning och mer eftertanke än jag var beredd att ge, jag blev inte tillräckligt fängslad. Boken blev därför en ojämn upplevelse med flera stora frågetecken - men, när det är sagt, även ett antal fiffiga och spännande inlägg. Hit räknar jag t.ex. The clichés from outer space, en historia om en skrivmaskin som bara producerar sexistiska sci fi klyschor samt The Experimenter om en man som av nyfikenhet och experimentlusta får samhällen att bryta samman, helt enkelt för att han kan.

Novellsamlingen var egentligen ett substitut för Russ banbrytande verk The Female Man som jag inte kunnat lägga vantarna på och det kan ha bidragit till bristen på entusiasm. En tveksam tumme upp då samlingen trots allt bjuder på en del riktigt trevliga lässtunder, dock kom jag tillslut igenom hela verket endast beroende på envishet.

Andra bloggar om: böcker, Joanna Russ, The Hidden Side of the Moon, science fiction, fantasy, feminism

ISBN: 0704341859

Ett rymdäventyr

Så äntligen skall Christer Fuglesang få hålla upp en frisbee i rymden. SvD avslutar:

Christer Fuglesang har väntat länge på drömresa. Redan 1995 var det tänkt att han skulle åka ut i rymden, men oturen har förföljt honom i över ett decennium.

Bör man verkligen sätta en man som varit otursförföljd i ett decennium på en rymdfärja?

Är det förresten någon som kommer ihåg dokusåpan Astronauterna? Även om jag då var extremkonsument av TV kan jag inte minnas att jag orkade hänga med till slutet. Men jag älskade ironin i att Fuglesang år efter år gick och väntade (otursförföljd) på att bli första svensk i rymden - och plötsligt kommer en dokusåpa modell sämre och säger nehepp, det blir vår vinnare istället. Jag har inte hört att den utlovade rymdfärden blivit av, så Fuglesang kan kanske andas ut. (Dock är ett nedläggande av garden inte att rekommendera för någon som varit otursförföljd i ett decennium.)

Well, om olyckan trots allt varit framme har Fuglesang alltid det där frisbeerekordet att falla tillbaka på.

Andra bloggar om: rymden, Astronauterna, dokusåpa, Christer Fuglesang, ironi, otur

(Svensk) legitimationslös = värdelös

Jag har ingen svensk legitimation. Därför är jag värdelös. Jag finns inte - om ingen förbarmar sig över mig that is.

Jag vet att jag bör ha svenskt leg enligt nu gällande regler. Jag har grälat med Svensk Kassaservice om det, faktiskt den enda gången jag känt mig utsatt för diskriminering p.g.a. att jag inte är född i Sverige. Aningen beroende på reglerna i sig men främst för det sätt den bittra posttanten bemötte mig. Jag fick inte använda mitt finländska EU-körkort och måste övertala henne om att få använda mitt (EU)pass (hon kunde inte kolla upp om jag bott här mer än sex månader, där går gränsen för att få använda hemlandspasset). Hon föreläste länge för mig om hur "invandrarna" kommer hit med sina förfalskade pass och försöker blåsa anställda på posten. Det är helt klart hälsosamt att sättas i någon annans skor och för en gångs skull inte vara priviligierad nordbo som tekniskt sett är invandrare men aldrig blir utsatt beroende av det. (Jag anser inte att man skall bunta samman människor och kollektivt ge dem egenskaper. Ordet invandrare speglar på intet sätt den grupp som konstrueras genom språkbruket utan istället det samhälle som talar. Drömsamhället för mig är såklart det där alla ses som individer, därav min placering i det liberala lägret.) Den eftermiddagen på posten var jag inte värd ett ruttet lingon. Ögonöppnande och en viktig upplevelse, det får en att inse vikten av att engagera sig för att förändra världen...

Tillbaka till nutid. För att få ett ICA-kontokort (och vuxenpoäng) behöver man svenskt leg. För att få ett svenskt ID-kort kan man såklart inte komma viftande med sina värdelösa identitetshandlingar från hemlandet. Man måste ha någon som har dessa åtråvärda papper iordning och tar sig tid att bekräfta vem man är. Någon måste gå i god för dig. Än en gång är du inte värd ett ruttet lingon - om du inte hittat någon hederlig svensk som tycker du faktiskt har ett värde och vill bekräfta detta inför staten.

Jag tackar och bockar, än en gång får jag inspiration till att förändra världen.

Andra bloggar om: ID-kort, Sverige, invandrare, liberalism

Beyond Good and Evil

Jag har tidigare på bloggen antytt min irritation gällande hur åsidosatt man är som kvinna och spelare av TV/dataspel. Genom den feministiska nördkarnevalen på nätet (härmed är nörd officiellt utsett till En droppe i havets hederstitel för den goda sidan, det har hängt i luften en längre tid) har jag hittat diverse inlägg där feministiska spelare förtjänstfullt analyserar och tipsar om spel och aktuell debatt. (Se t.ex. här, här och här för inspiration och trådar att följa.)

För att göra en lång historia kort lade sig spelnamnet Beyond Good and Evil i bakhuvudet på mig och under helgens spontanshoppande inhandlade jag det. Tyvärr i PC-version - *morr*svårt att manövrera utan handkontroll. Nå, det är smällar man får ta för 75 spänn. I varje fall återkommer spelet ofta i diskussioner kring spel som bryter det sexistiska mönstret.

Du spelar som actionreportern Jade: smyger, löser problem, fotograferar allt från brott till djur samt kickar rumpa. Nu är jag mest förtjust i fredliga, problemlösande, delar av spel och m.a.o. aningen frustrerad över alla slagsmål och det eviga döendet. Samtidigt är jag imponerad av den snygga designen och det faktum att spelet har en ypperlig story! Även om man kan anta ett aningen kritiskt perspektiv skulle jag ändå rekommendera det till alla er som tröttnat på det vanliga eländet. Såklart i väntan på att Johanna designar en riktig feministisk bästsäljare.

Andra bloggar om: TV-spel, dataspel, feminism, Beyond Good and Evil

På tal om snökaos

Kennet Andreasson på Sydsvenskan formulerar det klockrent:

Efter att Stockholm hade lamslagits av vintervädret på onsdagen sade en ansvarig tjänsteman: "Vi håller på att analysera det här... och vi har tagit kontakt med våra stadsdelsförvaltningar och entreprenörer för att se om man har gjort en felbedömning." Här någonstans finns en förklaring. Det är för få som röjer och för många som i efterhand konstaterar att insatserna inte räckte till. Resurserna är inte för små, men de är plågsamt felprioriterade.

Resonemanget kan för övrigt appliceras på ack så många fler utgiftsområden i detta avlånga land. (Säger man inte så? Eller är det norrmännen? Är lite dåligt insatt i den rikssvenska jargongen ibland.)

Har turen att bo centralt i Malmö. I Göteborg var det förorten som gällde, och varje vinter fick man räkna med att bli strandad någonstans för att det - även det året - snöade. Å andra sidan är det ju i den här landsdelen som man får köra med bandvagnar för att undsätta hela jäkla Österlen när det beger sig. Jag kommer säkert vara ute och jobba där när snön kommer på allvar, bli tvungen att bygga en igloo och övervintra. Kanske göra som mumintrollen: äta tallbarr och gå i idé. Eller så får jag undersöka möjligheterna till att få snöskor och hundsläde av jobbet.

Andra bloggar om: snökaos

Som fisken i vattnet

"Fisken i havet slut 2048" skriver Sydsvenskan.

Hmm... 2048 är jag 69 år gammal. Inte för gammal att bada i havet med andra ord. Då har vi en date - det är jag och du havet. De skrämmande fiskarna som står emellan oss för tillfället kommer inte att vara ett problem längre.

Vi ses!

Eller förresten. Jag är inte en egoistisk och ond människa (hur mycket jag än försöker). Gå in här istället och läs på hur du som konsument kan verka för hållbar utveckling i fiskerinäringen.

Uppdatering: Johan Ingerö tänker mer storpolitisk och ideologiskt här. Intressant debattinlägg som väcker eftertanke. Jag är inte tillräckligt marknadsliberal för att direkt tycka det är vägen att gå, men icke desto mindre är det bra att även andra än miljöpartister lanserar idéer.

Andra bloggar om: fisk, hållbar utveckling, WWF

Why dogs hate halloween

Jag fick ett mail med titeln "Why dogs hate halloween" - det är inte svårt att gissa att det handlade om folk som klär ut sina stackars hundar i fåniga kostymer. Jag har länge varit enig med Jay Leno om att utklädda vovvar är något av det mest irriterande som finns. Men det var innan jag insåg att man kan klä ut det lilla livet till Yoda. Now we're talking! Nu behöver jag bara skaffa en hund och en yodakostym. Och såklart tillverka ett ljussvärd, eftersom det helt tydligt saknas från outfiten. Jag blir såklart tvungen att lära hunden att bära ljussvärdet i munnen, men det är ett senare bekymmer.

Släng er i väggen modebloggare, nördighet is the new black!

Andra bloggar om: halloween, hundar, Yoda, Star Wars, humor